INVANDRING. DN har träffat en av världens främsta forskare i migration och ekonomi, George Borjas, nationalekonom vid Harvarduniversitetet i USA.
Han säger:
• Ekonomin växer.
•Samhället dras isär.
Alla håller inte med George Borjas, men alla som vill sätta sig in i invandringens ekonomiska konsekvenser måste förhålla sig till vad han har att säga. Större vetenskaplig auktoritet på området finns knappast.
Kakan växer men fler ska dela på den och främst de många inhemskt födda som är lågutbildade och därför har tillgång till en begränsad del av arbetsmarknaden förlorar. Där möter de en ökad konkurrens om jobben, samtidigt som dessa jobb av andra skäl blir färre.
George Borjas pekar på orsaker som automatiseringen, där maskiner och datorer tar över, och globaliseringen som ofta innebär utflyttning. Och därutöver kommer nya invandrare som konkurrerar med låga löner och sätter lågutbildade amerikaner under hård press.
George Borjas pekar på orsaker som automatiseringen, där maskiner och datorer tar över, och globaliseringen som ofta innebär utflyttning. Och därutöver kommer nya invandrare som konkurrerar med låga löner och sätter lågutbildade amerikaner under hård press.
George Borjas menar att när USA tar emot många invandrare, så minskar effekten av de offentliga insatser som görs för att stödja svaga grupper i samhället. Konkurrensen om jobben gör att de som har låga inkomster i stället får det sämre. Gapet växer mellan de amerikaner som tjänar mest och de som tjänar minst ökar.
Följden blir sänkta löner och förlorade jobb, menar han. Och de som drabbas finns inom grupper som redan är underprivilegierade, såsom afro-amerikaner och spansktalande.
– Invandringen bidrar till en mer ojämn inkomstfördelning. Högkvalificerade personer får det bättre, medan lågkvalificerade får det sämre.
Detta kallar George Borjas för en bakvänd välfärdspolitik. Allt vad man försöker åstadkomma med olika offentliga insatser till stöd för svaga grupper motverkas, enligt honom, av USA:s invandringspolitik. Klyftorna växer när de som redan tidigare var lågavlönade får det ännu sämre.
George Borjas kom till USA som flykting från Kuba när han var tolv år. – Jag vet exakt vad det innebär att fly från ett land där du inte är önskvärd. Min familj sparkades mer eller mindre ut. De ville inte ha oss. Jag drog enorma fördelar av den möjlighet som USA gav mig, betyder det att alla gynnades? Jag tror inte det.
– För oss flyktingar fanns det sedan ingen väg tillbaka. Det gällde att snabbt anpassa sig, lära sig språket och bli så amerikansk som möjligt.
-Pettersson tycker det är intressant. Läs hela artikeln på DN, men glöm inte att det var DN som publicerade Sandvikenrapporten 2014, där det stod att den lilla kommunen Sandviken tjänade 500 miljoner på invandringen.
Alla mynt har två sidor.
Kalla fakta om massinvällningen av menaiter biter inte på sjuklövern som inte önskar något annat än att alla menaiter flyttar hit.
Intressant att denna artikel publiceras i den inbitet flyktingkramande och Pk blaskan DN. Håller t o m denna bastion på att fatta att vinden blåser annorlunda nu? En aning hoppingivande…
Visst kostar det.
http://www.allehanda.se/angermanland/harnosand/planerat-flyktingboende-eldharjat-pa-morgonen-viksjo-gamla-skola-brann-ner
På alla sätt och vis.
Det var ju ren vinst sa de? En stor fet lögn som vanligt.
Man behöver inte vara professor för att räkna ut att invandring kostar. Det duger mer än väl med öppna sinnen och sunt förnuft.
Ett barn kan räkna ut att det går åt helvete. När vi vaknar upp ur mardrömmen måste vi säkerställa att detta alldrig mer kan hända. Dom ansvariga vet vad dom har gjort och vill skydda sig på alla sätt. Men det har vi inte tid med, revolutionen måste komma nu.
Jämförelsen med USA haltar på en punkt då i princip alla svenskar födda på eller efter mitten av 1950-talet har minst gymnasial utbildning. Det är ovanlig hos första generationens massinvandrare som dessutom verkar ha fobi för arbete.
Den andra generationen av det nya frälset verkar inte heller vara intresserade av varken utbildning eller arbete så någon ytterligare konkurrens om eftersträvansvärda arbeten synes inte föreligga för svenska ungdomar. Deras problem är istället kaoset i klassrummen, våldet på gatorna, bostadsbristen, automatiseringen och globaliseringen.
Det bästa sättet att motverka allt detta är genom en liberalkonservativ och nationalistisk politik. Svårigheten är att få människor att inse att detta är den i längden enda hållbara lösningen. Globalisering är som att pinka i byxorna, det är först varmt och skönt men sedan blir det kallt och äckligt. Vi ser idag fördelarna med tokbilliga varor men när sedan även ditt arbete flyttat och välfärden med det spelar priset ingen roll, du har ändå inte råd att köpa.
Fast det kommer inte ändra vår faktaresistenta regerings politik, man ändrar sina argument för invandringen istället.