ZIGENARE. I Jönköping 1948 uppstod något som kallades för ”tattarkravallerna”. ”Tattare” var ett begrepp som svepande klumpade ihop flera av samhällets utstötta grupper men oftast zigenare och resandefolk.

Skrothandlare Bengtsson hade varit gift med en romsk kvinna och umgicks i dessa kretsar. Under midsommarhelgen 1948 hamnade han i bråk med någon över något och han och hans vän åkte på stryk. Några dagar senare bestämde han sig för att ge igen på dem han hade bråkat med och han gav sig med sina vänner ut till slumområdena kring Öster i Jönköping, där stadens mindre bemedlade bodde.

Det var alltså en privat dispyt men när omgivningen fick höra talas om detta lade de in sitt eget engagemang i Bengtssons sak. De följde med honom till Öster för att leta reda på inte bara de som Bengtsson bråkat med utan ”tattare” i allmänhet. Uppbackad av stora folkmassor blev nu Bengtssons privata groll till Jönköpingsbornas uppgörelse med ”tattarna” i slummen. Med påkar och blydaggar gick de från hus till hus och misshandlade dem alla de fick tag på.

Tidningarna skrev om händelserna och hyllade Bengtsson som en hjälte, vilket eggade honom och andra till att fortsätta. Här är ett exempel från Socialdemokratiska Smålands Folkblad, ni vet de politiker och tidningsmän som beskyller Sverigedemokraterna för att ha ett rasistiskt förflutet…

S-tidningen publicerade också en visa…

”De har mod uti barm, de har muskler av järn,
de är tattarnas skräck, som sig bör.
De har blivit vår östra stadsdels värn,
fast den främste blott är chaufför.

De är kvinnornas skydd, de har must i sin arm,
de betalar sin dagsbot direkt.
De har vikingablod, de har mod uti barm,
det är grabbar med färg och med fläkt.

De placerar en näve i tattarens trut
utan spisning och vidare prut.
De bär ej uniform som en vanlig snut,
men på tattarebråk de gjort slut.”

Ingen grupp människor har särbehandlats så positivt som zigenarna, ändå har vi 500 års elände för dem och för oss bakom oss. Det började år 1512 när zigenaren greve Antonius med följe kom till Stockholm, de blev väl bemötta, fick bostad och kontanter men efter tre år jagades de från staden på grund av sin tjuvaktighet.

Att skylla på rasism eller svenskarnas avoghet håller inte, man måste vara två för att dansa och det verkar inte som zigenare, tattare eller romer vill vara med i dansen, ens om 100 år till går. Det kanske är dags att prova något annat än vitböcker och diskrimineringsombudsmannen….