I onsdags fördrev jag tiden framför TV:n och såg den norska dokumentären ”Sonja, fjälldrottningen”.
I en natur som var så magisk vacker att man ville krypa in i TV:n och bara insupa den rena fjälluften, fick vi följa Norges drottning Sonja på många av hennes fjällturer och se den konst hon gärna visar upp som reklam för den norska naturen.
Drottning Sonja är inte bara en hängiven fjällvandrare. Hon har gärna med sig en kamera, med vilken hon förevigar det oerhört vackra som Norge kan erbjuda turister. Många av de bilder hon tar, gör hon också om till etsningar och andra verk som torde tilltala de flesta konstintresserade.
Inte sällan ges hon chansen att berätta och visa bilder för utländska dignitärer som gästar Norge, allt i skepnad av ambassadör för den norska naturen och turismen.
Drottning Sonja är också en person som vanligt folk kan ty sig till och det fick vi se en rad med prov på. Här var det inte tal om att titulera henne som Drottning, eller Ni, utan här var hon du med alla. Hon gjorde också besök hos de människor som lever och verkar i dessa avlägsna delar av vårt västra grannland och tog gärna en enkel kopp kaffe i de enkla hemmen som ägs och brukas av enkla människor. Drottning Sonja är en person som det vanliga folket kan ty sig till och hennes popularitet märktes tydligt.
Hon fascinerades också av de människor som en gång levde i de nu övergivna gårdar som ligger bevarade utmed fjällsluttningarna. Att leva sig in i deras värld och alla vedermödor de måste ha genomgått i tider när våra moderna faciliteter och hjälpmedel inte existerade, var något som engagerade drottningen oerhört. ”Det måste ha varit väldigt starka människor”, konstaterade hon.
Att Drottning Sonja var stolt över sitt land, dess kultur och sitt folk gick inte att ta miste på, vilket illustrerades i dokumentärens sista scener.
Vår egen Drottning har många fördelar, det ska genast erkännas. Huruvida det är media som framställer henne som vurmare för den svenska mångkulturen, låter jag var osagt. Dock är det ett faktum att Sveriges Drottning gärna visar upp sig med nyanlända och gärna i områden där nyanlända helst bor och i boenden där väldigt nyanlända lever sina liv.
Jag tror inte svensk media skulle framställa Drottning Silvia som en person som fascineras av svensk kultur och historia och jag tror inte att en svensk dokumentärfilmare skulle komma undan med att Silvia älskar sitt land och sitt folk (vilket i den norska dokumentärer tydligt riktas till det Norge vi vill att Norge ska vara).
Ägna gärna 1 timme åt filmen, det är den värd.
Såg filmen nyss, oerhört bra. Norge är så vackert. Visste inte mycket om Sonja men fick en mycket bra uppfattning om henne. Och hon är stolt över Norge!!! Och norrmännen är stolta över sitt land och stolta över att kalla sig norrmän. Och de tycks få existera! Sverige är bara en enda stor flyktingmottagning och välgörenshetsinrättning där alla får vara svenskar utom de som är det för de finns inte!!!!
Sonja har ju rötterna i norska myllan, Silvia är ju mer internationell men nog kunde hon slå ett slag utomlands för Sverige och svensk natur. Men Silvia är mer välgörenhetsinriktad, typ lite mer världsvan överklass. Childhood Foundation som hon tycks ha skapat arbetar ju internationellt men när börjar hon med svenska uteliggare? Och barn i Sverige?
Silvia verkar också mer försiktig och kanske missar en del genom sin inte alltför goda svenska?
Filmen var oerhört vacker och att Drottningen är mycket stolt över både LANDET och FOLKET var nästan rörande. Drottning Sonja steg många pinnhål i min aktning efter filmen.