Sverige är ett tryggt land, det hävdas från många håll. Kan så vara, men vad jämför vi med då? Sverige är ett tryggt land för medborgarna om man jämför med Syrien och El Salvador. Sverige är däremot ett våldsamt land om man jämför med Island och Singapore.

Beteckningen ”tryggt” hjälper dock inte de offer som drabbats av det onödiga och besinningslösa brott som vissa människor är benägna att begå.

Sverige har de senaste åren figurerat i medier, både inhemska och utländska, på ett sätt ingen av oss i detta trygga land önskar. Kravaller, upplopp, skolmord, självmordsbombare, antisemitism och ett besinningslöst våld som drabbat oskyldiga.

Namn som Taimour Abdulwahab, Anton Lundin Pettersson, Mattias Flink, Tommy Zethraeus, Mijailo Mijailović, Nerijus Bilevicius och  Abraham Ukbagabir är namn som för alltid kommer att stå skrivna i den svenska historien över händelser vi helst hade velat slippa.

Våldet har inga gränser, våldet ser inte skillnad på hudfärg, våldet tar ingen pardon för människors situation och våldet ser ingen skillnad på skyldig och oskyldig. Våldet finns mitt ibland oss, har gjort så i alla tider och kommer att finnas mitt ibland oss även i framtiden. Den oskyldiga individen riskerar alltid att drabbas av människans allra mörkaste sidor.

Vad är det som får medborgare som Taimour Abdulawahab och Anton Lundin Pettersson att besinningslöst döda eller försöka döda oskyldiga människor de förmodligen aldrig sett, träffat eller samtalat med? Två personer med fördelaktigt yttre, två personer som beskrivs som trevliga, två personer med föräldrar, syskon och vänner. Vad var det som gick snett?

Den verkliga förklaringen får vi oss aldrig till del. Abdulawahab och Lundin Pettersson dog bägge två utan att vi fick svaret på frågan. Varför?

Människor som saknar all empati för andra och som inte drar sig för att begå de mest avskyvärda brott, har funnits sedan den dagen människan tog sina första staplande steg på denna jord som skulle kunna vara ett paradis för alla. Att för en stund inbilla sig att vi hört, sett eller läst om de sista avskyvärda brotten är för naivt för att ens föra på tal.

Skälen för människan att visa sina sämsta sidor är många. Ibland går det väldigt långt innan de sista stegen mot avgrunden tas, ibland behövs det inte mycket alls för att alla demoner ska släppas fria. Jag tänker inte låtsas vara någon psykolog, även om jag läste psykologi i gymnasiet. Amatören i mig säger ändå att det ofta finns ett bakomliggande motiv som utlöser mekanismer vilka startar en kedja av reaktioner som mynnar ut i aktioner ingen av oss andra tror är möjliga.

Vilka mekanismer som sattes i rörelse och som gjorde att två oskyldiga människor dog på en skola i Trollhättan, eller som kunde tagit livet av x antal julhandlande människor i Stockholm, är svåra att förstå för oss som anser sig vara utom all fara för de faktorer som väcker de demoner som bara hemsöker andra, men inte oss.

Varför är den stora och viktiga frågan. Jag tror personligen inte på slumpen. Jag tror att något ligger bakom varje bestialisk handling som vi människor är kapabla till i våra allra mörkaste stunder. Taimour Abdulawahab ville ta med sig så många som möjligt i döden p.g.a. sin religiösa villfarelse. Anton Lundin Pettersson ogillade människor med annan hudfärg och levde i en värld där fantasifigurer och fiktiva händelser på datorn spelade en stor roll. Mattias Flink mördade sju personer p.g.a. svartsjuka och Abraham Ukbagabir stack ihjäl en mor och hennes son för att de var svenskar.

Alla dessa satans mördare har ett skäl. Deras dåd uppkommer inte av en slump.

Sverige har genom historien skakats av händelser som satt spår i omvärldens bild att detta lilla trygga land i norra Europa. Vi har sett kungar mördas på operabal, statsministrar som skjutits till döds på öppen gata, sett 63 ungdomar brännas inne i en anlagd brand i Göteborg, sett två oskyldiga knivmördas på ett möbelvaruhus i Västerås och två ungdomar mördas på en skola i Trollhättan.

Tror någon att dessa dåd är de sista vi får läsa om? Nej, det kan jag redan nu avslöja att så lär inte bli fallet.

Just nu i denna stund vandrar tusentals människor omkring med demoner som viskar i deras öron. Just i denna stund finns det människor i vårt land som bär på mörka tankar. Det kan vara den svenska medborgaren som trängts undan allt mer när politiska prioriteringar görs. Det kan vara den asylsökande som inte uppskattar ett nej eller platsen där han/hon placerats. Skäl finns det alltid och skälen är i dagsläget många.

Våra politiker bär på ett stort ansvar, liksom våra myndigheter. Varje dag skuffas människor undan till förmån för andra. Varje timme finns det människor som känner sig orättvist behandlade. I varje svensk kommun lever det människor som ser hur andra får, när de själva blir utan. Varje dag tar politiker och myndighetspersoner beslut som höjer den ena, men sänker den andra.

Vi lever i en värld där alla inte längre kan få och en sådan värld är farlig. Jag har själv bekanta som vittnar om hur deras tonårsbarn känner en allt större förtvivlan över en situation utan jobb, bostad och pengar. Jag har bekanta som nästan dagligen slår näven i bordet av ilska för att deras föräldrar inte längre får, när andra i samma ålder möts med öppna armar.

Det vandrar omkring demoner mitt ibland oss och ingen kan peka på dem och säga ”Där!” Ingen vet vilka de är, vilka bestialiska tankar de bär på och vad de är benägna att utföra. Vi vet bara att de finns och att vi inte har sett det sista av dem.

Förövrigt anser jag att Stefan Löfven ska avgå och ta resten av den feministiska regeringen med sig.