INVANDRING. I spåren av den plötsliga strömmen av flyktingar och migranter landvägen genom Europa har vi sett en mediebevakning utan dess like. Startskottet var bilderna och historien av den tragiskt bortgångne lille pojke (Alan Kurdi) som spolats upp på en strand i Turkiet. Ett tragiskt öde bland många i världen.

Mediebevakning kan nog betraktas som tendensiös utan att man förfaller till överdrifter.

Migranternas vandringar genom Europa beskrivs i målande och medkännande ordalag och här har det inte sparats på krutet när det gäller grova penseldrag i varma färger. Detta är inte fel i sig.

Dessa inslag hör till en allsidig mediebevakning. Felet är att myntets baksida och en rad andra aspekter inte har belysts alls eller mycket sparsamt. Dessa aspekter är att en betydande del av migranterna förmodligen inte är att betrakta som flyktingar, att de vandrar genom en lång rad säkra EU-länder, Ungern oräknad, för att ta sig till främst Tyskland och Sverige. Frapperande är också hur lite media belyst det skriande uppenbara faktum att plötsligt verkar varken Schengenavtalet eller Dublinförordningen gälla längre.

Mediebevakningen har varit så ensidig att vi kan tala om en ren kampanj. När vi dessutom kan se ren propaganda för ökad migration på tunnelbanans reklamplats, då har det gått långt, mycket långt.

Läs mer hos Dissidenten Stenkvist