Den 6 augusti 1945 – dagen som chockade världen

På dagen för 70 år sedan, tidigt på morgonen den 6 augusti 1945 lämnade flygplanet Enola Gay den av USA ockuperade japanska ön Tinian. Enola Gay var ett av sju amerikanska plan som gav sig av mot Hiroshima, men det enda planet som var lastat med en atombomb. Bomben var över tre meter lång, 75 centimeter i diameter och vägde närmare 4 ton. Den innehöll 60 kg uran-235 och bar namnet Little Boy.

Vid sjutiden på morgonen gav japansk radar utslag att ett amerikanskt flygplan var på väg mot Hiroshimaområdet och varningar utfärdades via radio. Strax därefter sågs ett civilt flygplan, men inga spår efter bombflygplan, varpå invånarna i Hiroshima återgick till sina normala morgonsysslor. När radiostationerna utfärdade en ny varning om inkommande bombflyg klockan 8 ignorerade många den som ännu ett falskt alarm.

Besättningen på Enola Gay
Besättningen på Enola Gay

Ingen kunde ana vad som skulle hända. Klockan 08:15 fälldes Little Boy från flygplanet. Fallet tog 57 sekunder innan bomben detonerade cirka 600 meter över Hiroshima. Det skapade en explosion med en sprängstyrka motsvarande ungefär 13 kiloton TNT. Temperaturen i explosionsögonblicket har uppskattats till över en miljon grader, vilket fick luften runtomkring att bilda ett eldklot som mätte över 250 meter i genomskärning. Överlevande ögonvittnen berättar alla om det starka ljusskenet som blixtrade till och bländade flera gånger starkare än solen, tätt följt av intensiv hetta.

Tryckvågen som uppstod krossade fönsterrutor mer än 15 kilometer bort från bombplatsen och kändes på upp till 60 kilometers avstånd. Inom en radie av 1,6 kilometer var förödelsen total.

Little Boy
Little Boy

Värmevågen antände hundratals eldar som tillsammans bildade en massiv eldstorm. Inom drygt tio kilometers radie förstörde elden allt den kom över. En liten del av all bebyggelse inom det närmaste området klarade sig, mycket på grund av att Hiroshima är ett jordbävningsdrabbat område och många viktiga byggnader hade därför byggts extra starka för att klara svåra jordskalv.

Ungefär en halvtimme efter explosionen började det regna häftigt i området nordväst om Hiroshima. Det ”svarta regnet” var fullt av smuts, damm, sot och radioaktiva partiklar som hade sugits upp i luften vid explosionen och bränderna. På grund av nedfallet kom även områden långt ifrån explosionsplatsen att förorenas.

Soldaterna i Enola Gay såg ner över Hiroshima efter att de släppt bomben från flygplanet. Staden hade försvunnit ur sikte och det enda som syntes var ett massivt svart sotmoln och starka eldsflammor. Vicepiloten, kapten Richard Lewis, kommenterade: ”Oh my God, what have we done?” Besättningen återvände till sitt läger och mottogs som hjältar.

Förvirringen i Japans militärhögkvarter var total. Man fick kaotiska rapporter om ”märkliga moln”, “enorma explosioner” och ”fruktansvärda ljussken” och möttes av total tystnad vid försök att kontakta militärstationen i Hiroshima. Militärhögkvarteret visste att inget större fiendeangrepp hade gjorts. Detta skulle ha synts på radarskärmarna. Man visste också att det inte fanns några större förråd av explosiva ämnen i Hiroshima. En pilot sändes ut för att undersöka vad som hade hänt och de kunde så småningom dra slutsatsen att det fruktansvärda som inte skulle få hända, hade hänt. Japanska militärledningen var chockad: ingen hade trott att amerikanerna hade kommit så långt i utvecklingen av kärnvapen.

Hiroshimabombningen den 6 augusti 1945 gick precis enligt den amerikanska militärledningen planer. Man hade dock bestämt sig för att fälla två atombomber över Japan, med några dagars mellanrum för att ge japanerna tid att kapitulera efter den första. Den andra bomben skulle enligt planen fällas den 11 augusti över den japanska staden Kokura. Alternativ två var Nagasaki. Den amerikanska militärledningen såg att dåligt väder var i antågande och bestämde sig för att snabba på processen. Nytt datum för den andra atombomben mot Japan blev den 9 augusti 1945.

Medan besättningen från Enola Gay fortfarande firades för sina framgångar i Hiroshima stötte besättningen för den andra missionen på problem efter problem. En tyfon hotade Iwo Jima som man hade tänkt ha som utgångspunkt, så man fick flytta denna till Yakushima. När bomben Fat Man, den andra atombomben, skulle lastas på planet Bock’s Car, märkte besättningen att endast en av bränslepumparna ombord fungerade.

Detta begränsade flygplanets bränsletillgång, och besättningen insåg risken att de inte skulle hinna landa tryggt efter utfört uppdrag innan bensinen tog slut. Men det fanns ingen tid att förlora, skulle japanerna övertygas om att USA:s andra atombomb inte bara var tomma hot var de tvungna att handla snabbt.

Fat Man var ett mycket passande namn för bomben.

Den var uppbyggd med en kärna av plutonium, omgiven av högexplosivt material som skapade den kraftiga kärnreaktionen. Fat Man vägde över 4,5 ton, var 3,25 meter lång och mätte över en och en halv meter i diameter, det vill säga mer än dubbelt så tjock som Little Boy som exploderade över Hiroshima.

Fat Man
Fat Man

När bombplanet nådde Kokura där bomben skulle fällas låg staden, och den vapenarsenal som utgjorde målet för bomben, täckt av tjock dimma. Besättningen hade inget annat val än att styra mot alternativ två, Nagasaki. Nagasaki valdes som mål framför allt på grund av de två stora Mitsubishi stål- och vapenfabriker som fanns där.

Även här låg molntäcket tjockt, men bensinen i planet höll på att ta slut och beslutet togs om att fälla bomben. I sista sekund öppnades en spricka i molntäcket precis ovanför industriområdet. Klockan var 11.02 på förmiddagen när bomben Fat Man fälldes över Nagasaki.

Fat Man exploderade 43 sekunder senare, 469 meter över markhöjd. Bomben detonerade med en sprängkraft motsvarande 21 kiloton TNT och missade sitt mål med nästan 3 kilometer. Explosionen i Nagasaki gav inte upphov till en lika massiv eldstorm som i Hiroshima, men på grund av bombens sprängkraft och att den fälldes över en dal var själva explosionen ändå mer destruktiv i den närmaste omgivningen. Förstörelsen i resten av Nagasaki begränsades något av stadens många berg och dalar, som hindrade de värsta effekterna av explosionen.

Det betyder inte att staden på något sätt förskonades. Tre dagar efter att atombomben släpptes över staden visar ett flygfoto Nagasaki som ett platt, kalt landskap, en utplånad stad.

Området inom en kilometers radie från bombplatsen totalförstördes av den värme och tryckvåg som skapades i explosionen. Bostadshus, andra byggnader, växter och levande varelser pulvriserades. Inom ytterligare en kilometers radie kollapsade närmare 80 % av alla byggnader. Till skillnad från det modernare Hiroshima bestod Nagasaki till stora delar av äldre trähus och överlag svagare konstruktioner. Så långt som 15 kilometer från bombplatsen krossades fönsterrutor och dörrar.

Precis som i fallet Hiroshima är det omöjligt att säga exakt hur många som dödades och skadades i atombombningen av Nagasaki. Nagasakis kommunfullmäktige har officiellt antagit siffran ”fler än 70 000 dödsoffer”. Siffran baseras på de uppgifter som presenterades av Nagasaki City Atomic Bomb Records Preservation Committee i juli 1950: 73 884 personer dödades omedelbart; 74 909 skadades och 17 358 senare dödsfall kunde kopplas direkt till bombningarna.

Besättningen i planet Bock’s Car, som fällde bomben över Nagasaki, och i det medföljande spaningsplanet såg någon minut efter att bomben fällts ett enormt eldklot slungas uppåt. Piloterna fick luta planen skarpt bakåt för att undvika att bli träffade. Fem tätt på varandra följande chockvågor skakade planen och ett radioaktivt moln vällde mot dem. Efter en dramatisk landning i Okinawa – knappt 25 liter bränsle fanns kvar i tanken – mottogs den skärrade besättningen av tomhet. Ingen var där för att ta emot dem; ingen ceremoni väntade.

I augusti 1945 fällde USA två atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. Fler än 230 000 människor hade dött i de båda städerna till följd av bombernas omedelbara och långsiktiga skador.

Beslutet att fälla atombomberna över Japan togs av den amerikanska presidenten Harry Truman. I början av 1945 stod det klart att Japan skulle förlora kriget, men den slutliga invasionen av landet beräknades kosta närmare en miljon amerikanska soldater livet. Istället valdes atombomben, för att få ett snabbt slut på kriget.

Till följd av atombomberna över Hiroshima och Nagasaki kapitulerade Japan den 14 augusti 1945.

Det är i varje fall segrarnas version, det finns de som säger annat men låt oss aldrig få uppleva atombomber igen…

Nagasaki 

Lär om kärnvapen

15 thoughts on “Den 6 augusti 1945 – dagen som chockade världen

  1. I dag 9 augusti för 70 år sedan,skedde andra terrorattacken denna gång mot japanska staden Nagasaki.Årsdagen av denna hemska händelse förtiges i USA, liksom den första mot Hiroshima för några dagar sedan.
    Den andra USA-bomben som testades mot levande mål ! Även här blev många 10.000-tals människor dödade,och än fler dog senare efter många smärtsamma år av cancer…Allt till följd av bomben.

  2. […] Pettersson gör skillnad skriver: ”Värmevågen antände hundratals eldar som tillsammans bildade en massiv eldstorm. Inom drygt tio kilometers radie förstörde elden allt den kom över. En liten del av all bebyggelse inom det närmaste området klarade sig, mycket på grund av att Hiroshima är ett jordbävningsdrabbat område och många viktiga byggnader hade därför byggts extra starka för att klara svåra jordskalv. […]

  3. Pettersson, en mindra rättelse.
    19450806 fanns fyra B 29 bombplan över Hiroshima. 44-27301 Straight Flush flög över målområdet någon timme innan själva angreppsvågen anlände, denna bestod av 44-86292 Enola Gay, med bomben ombord, 44-27353 The Great Artiste, för tillfället utrustat med allahanda instrument samt tre civila forskare från Project-A, och sist kameraskeppet 44-86291 Nessesary Evil som filmade själva detonationen och den numera världsberömda svampformationen. Då man i flera veckor hade överflugit de utpekade målområden på mycket hög höjd, 31000 fot, var japanerna vana vid detta, tillsynes ofarliga beteende, och tog de inga notits av Straight Flush’s tidiga överflygning.

  4. ”Det är i varje fall segrarnas version, det finns de som säger annat men låt oss aldrig få uppleva atombomber igen…”
    Så avslutas denna text. Kan författaren tänka sig att utveckla detta vad ”de som säger annat” skulle innebära?
    Trots allt, vilket flera andra påpekat här, så var det Japan som startade kriget mot USA. Minns ordspråket ”den som tar till svärd ska med svärd förgås”.
    Liksom Nazityskland startade kriget från början, ändå har de allierade fått ”skit” för bombningarna av Tyskland (inte minst Dresden). Men vad skulle de göra, kriget måste ju vinnas? Det var nog tur att vi fick de segrare som vi fick (sovjetunionen undantaget)!

  5. USA hade kunnat bomba en ö eller mer enskild plats för avskräckande syfte. Men valde ett tättbefolkat civilt område istället..ändå tycker många fortfarande idag att USA var rättfärdiga till att göra något som detta…

  6. ”Aldrig mera” atombomb, knappast, vad hände med ”aldrig mera” folkmord, Rwanda visar med all tydlighet att ”aldrig mera” är en tom fras utan innehåll. Och USA planerade att använda atombomb i Korea för att få ett snabbt slut på striderna.

  7. Varför ? Glöm inte Pearl Harbor, Japansk angrepp på Hawaii. Vi skall aldrig glömma angreppet som sju klövern gjort på oss Svenskar. Den dagen kommer när vi skall ge igen med råge. Glöm aldrig dessa så grovt kriminella sju klöverns gangster och grova tjuvar.

  8. Det är lätt att fördöma men händelser måste sättas in i dess historiska kontext. Efter Nazitysklands kapitulation fanns föga förståelse bland den amerikanska allmänheten för att offra ytterligare närmare en miljon unga män. Harry S. Truman hade varit amerikansk president i tre månader då han träffade Churchill och framförallt Stalin i Potsdam för att dela upp Europa. Truman hade av Roosevelt hållits utanför all krigsplanering och fick troligen för första gången möta den kommunistiska beslutsamheten och insåg troligen vad Stalin och Sovjet var kapabla till.

    Atombomberna över Japan hade därför två syften, att få Japan att kapitulera och ingjuta respekt i Sovjet. Att man valde två mindre militariserade städer tyder på återhållsamhet, man kunde ha valt Tokyo eller Osaka med miljoner döda som följd. Med Hiroshimabomben hade man nått sitt syfte och det förekommer uppgifter om att Japan förgäves försökte komma i kontakt med de allierade för att kapitulera. Oavsett om det är sant eller ej så misstänker jag att man också ville pröva den andra bomben som var av anna konstruktion.

    Efter det att Nordkorea under Kim Il Sung hade överfallit Sydkorea 1950 inleddes en FN-operation under Douglas MacArthur för att undsätta Sydkorea. FN-insatsen lyckades inte bara befria Sydkorea utan även inta större delen av Nordkorea då Kina anslöt sig till den Nordkoreanska sidan. I det läget vill MacArthur sätta in kärnvapen mot den Kinesiska offensiven, han hade till och med fått kärnvapen levererat till Okinawa, men Truman sa nej och avsatte även MacArthur senare.

    Om MacArthur hade fått sätta in kärnvapen mot kinesisk trupp hade vi troligen inte idag haft det gulag som kallas Nordkorea. Uppemot en miljard människor hade troligen inte behövt vänta på Michail Gorbatjov och Deng Xiaoping för att få det friare och drägligare. Så kärnvapen är ett ohyggligt vapen men i en värld där alla inte vill alla väl så finns det tillfällen där bruket av dem är totalt sett mänskligare än att låta bli. Sedan får fredsskadade vänsternissar som alltid fördömer kärnvapen i demokratiska länder med aldrig i diktaturer säga vad de vill.

    • Man kan se detta första atombombangrepp ur olika perspektiv.Visst var det ett sätt att få slut på kriget,och tvinga Japan till kapitulation. Frågan är till vilket pris,vilket också den vetenskapsgrupp som tagit fram bomben senare insåg !
      I dag finns detta dödsbringande vapen utplacerat lite varstands på klotet.För många år sedan påstods,att sprängkraften av de dåvarande A-vapnen skulle räcka till,för att döda varje levande människa på jorden 24.000 gånger om. Idag har dessa vapen ”förbättrats” och vi kan kanske alla se fram emot,vår död 50.000 gånger om ?

      • Några av forskarna i Manhattanprojektet får nog ses som aningen naiva. Fission och fusion är grunden för universums existens och därmed en förutsättning för mänskligt liv på fler än ett sätt. Naturlagarna kan inte ändras och därmed kan inte heller kärnvapen önskas bort utan bara kontrolleras rigoröst.

        Det har visat sig att framförallt Nazityskland med även Japan hade startat atomprogram före USA men mycket tack vare Einsteins brev till Roosevelt, krigets gång och större resurser inte minst av forskare som flytt Europa på grund av börd kunde man framställa kärnvapen före motståndaren. Man kan lätt föreställa sig vad som skulle ha hänt om Hitler eller för den delen Stalin ensamma hade haft kärnvapen.

        Terrorbalans och senare internationella avtal har fungerat i 65 år. Den stora risken är inte att USA och Ryssland som har den absoluta majoriteten av världens kärnvapen börja försöka utplåna varandra och orsaka Ragnarök utan att de mindre asiatiska kärnvapenmakterna ger på varandra eller att terrorister kommer över kärnvapen. Det är bara ett storskaligt kärnvapenkrig mellan supermakterna som kan innebära en global katastrof.

  9. Och nästan på dagen skriver Obama på ett kiss-and-make-up-avtal med Iran och har därmed tryckt på knappen för nästa atombomb; från Irak mot Israel. ”Utplåna Israel… Är det inte så det står i palestinensernas politiska program?”

    • Från hamas politiska program.

      Tydligare kan det inte sägas. Hur det egentligen står till med islams s.k. fredlighet… ”Vi i islam – fredagsfolket – ska först döda judafolket – lördagsfolket – och sedan ska vi döda de kristna – söndagsfolket”.

Kommentera