Göteborgs universitet har gjort en studie om Pride-deltagarnas sexuella läggning som visar att 40 procent av dem är vanliga heterosexuella personer.
Anledningen till detta stavas givetvis politisk korrekthet. Varför deltager partiledare, Sveriges överbefälhavare, idrotts- och mediaprofiler, polischefer och andra som bevisligen är heterosexuella tåga med i en parad med bögar, flator och transpersoner? Givetvis måste de, för inget annat accepteras i detta allt mer besynnerliga land.
Som på så många andra områden sticker Sverige ut. Siffran 40 procent kan exempelvis jämföras med Londons Pride-parad där 15 procent av deltagarna var icke-HBTQ år 2012.
Föga förvånande var FI högst representerat bland deltagarna med sina 28 procent och det kan knappast sättas i relation med partiets väljarsiffror. Studien visar också att Pride inte är en opolitisk fest och att den kidnappats av vänstern tror jag inte undgår någon.
Källa: Göteborgs universitet
Det ryktas att om Pride Järva inte blir av nästa år. Anledningen lär vara att den riktiga Pride-paraden med sina 40 000 deltagare (bland dem våra partiledare, vår ÖB, rikspolischefen och andra som vill visa upp sig) ska flytta från centrala Stockholm till just Järva-området för att HBTQ-rörelsen och vänstern vill visa att man i dessa områden är lika toleranta som i övriga Sverige.
[…] Nästan hälften av deltagarna i Pride är heterosexuella […]
Jag såg också en representant för Företagarna tala om att det fanns 100 miljarder att hämta från HBTQ men fattade inte var de pengarna skulle komma ifrån. Därför skulle allt fler organisationer och företag satsa på att bli HBTQ-certifierade så att de kunde tjäna pengar!?
Jag tycker att vi först ska se till att certifiera äldreomsorgen så att de människor som har byggt välfärden kan känna sig trygga.
Jisses, jag avskyr Pride som är en enda pervers tillställning, men nu ser jag fram emot nästa års begivenheter!
Tänk om någon skulle ta och ordna en Hetero-Parad nästa år, i Stockholms innerstad? Dit alla människor är välkomna.
Vad skulle tidningarna skriva och tycka om det, måntro?
Eller varför inte H-paraden? ( Humanist-Paraden )
Humanister är väl vi alla?
Andelen pedofiler är extremt högt bland homofiler visar en vetenskaplig undersökning.
Enl en poll i Exslasken igår sa 91% att de aldrig gått i ett Pridetåg. 3 % går ofta och 6% gått en gång. Det är samma tal som MP + V. Så det är tydligt VEM som blåser upp detta regnbågsjippo och gör det till en vänsterpolitisk sak; det har inget att göra med sex-preferens utan avsett att manifestera anarki och abnormalitet som en politisk provokation för att driva landet ytterligare ett snäpp åt vänster varje år.
Över min döda kropp att jag skulle ses i ett dylikt perverst sammanhang, och det är för mig obegripligt att en straight person skulle vilja ses i ett arrangemang som detta.
Jag skulle heller aldrig likt våldsvänstepöbeln gå till attack och motdemonstration mot dem som obegripligt nog vill delta i perversitetsparaden.
Det talades om rosa pengar i nyheterna igår 100 miljarder om jag minns rätt, vad är rosa pengar egentligen och vad för varor talar vi om då? Som den homofobe fördomsfulle rasist jag är kan jag på rak arm bara tänka mig sexleksaker och varför skall vi i tider som dessa med 60 miljoner människor gynna den industrin?
Rapporteringen runt Prideparaden har tappat alla proportioner, visst, vem som helst ska naturligtvis få tåga i parad.
Men är det en fråga av riksintresse?
Varför rapporterar alla journalister enbart positivt?
Varför granskar inte de så kallade journalisterna alla skattemiljoner som går åt för att dela upp folk i vi och dom?
Varför inte en parad för alla, en karneval…
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/stockholm/olaglig-demonstration-mot-pride
”Personerna hade inte begärt tillstånd att få hålla en demonstration och polisen anvisade dem till en plats vid Grand Hotel. Polisen kommer att upprätta en anmälan om olaga demonstration.”
Finns det bara halvdussinet kompetenta journalister i landet? Man tycker att ett visst mått av samhällsorientering borde vara en grundförutsättning. Jag citerar Wikipedia:
”Demonstrationsfrihet definieras i den svenska grundlagen regeringsformen, andra kapitlet första paragrafen som ’frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats’. Med demonstrationsfrihet menas rättigheten att demonstrera för eller emot vad man vill. Den som anordnar en demonstration måste enligt ordningslagen ansöka om tillstånd eller lämna in anmälan till polismyndigheten. Polisen ger avslag bland annat då risk för bråk i samband med demonstrationen finns eller om det kan anses befogat med hänsyn till trafiken. Polisen har ej rätt att stoppa en demonstration, endast p.g.a. att tillstånd för den ej sökts, utan det beror på i princip samma grunder som ett avslag för tillstånd kan ske.”
När demokratiska partier har möten och våldsvänstern försöker kväva den grundlagsskyddade yttrandefriheten är Kling och Klang ytterst passiva.
Tänkvärd bloggkommentar.
’http://www.6mannen.se/de-dansande-poliserna/
”Jag tycker att det är på gränsen till tjänstefel att hoppa omkring, dansa och “fåna sig” i uniformen. Faktiskt. I civila kläder är det en helt annan sak. Då är det fritt fram att göra allt det där som inte alltid passar sig i uniform…”