FÖRSVARET. Det är början på 1990-talet. Det kalla kriget är slut. Världen rustar ned. På några år förstörs 58 000 stridsvagnar, artilleripjäser och mängder av andra vapen. Mycket blir till salu. I Sverige hade vi fortfarande mer än tio armébrigader, varje brigad var på lite drygt 5000 man som cyklade och åkte lastbil. De saknade splitterskydd.  

I Östtyskland står 400 pansarbandvagnar och rostar sönder. Tyskarna vill inte ha dem. Faktum är att ingen vill ha dem. Alla rustar ju ner.

Men svenskarna är intresserade. För i Sverige fruktar vi fortfarande ett angrepp från ryssen. Och vi är dåligt skyddade och cykel innebar att vi inte var så rörliga utan blev tvungna att gräva ned oss om det blev hett om öronen.

De östtyska pansarbandvagnarna, kompletta med kanoner och ammunition, ses som en möjlighet.

Hög framryckningstakt. Snabb. Vändbar på stridsfältet. Har en motoristerad skyttegrupp med sex till åtta soldater med sig som kan strida från fordonen, lucka upp lucka ner, sitta i splitterskydd. Plus skjuta med kanon hjälpligt mot mjuka mål, hårda mål och en pansarvärnsrobot som man med dåliga odds ändå kan bekämpa en stridsvagn med.

Tyskarna vill praktiskt taget ge bort dem. Försvarets materielverk får uppdraget att köpa bandvagnarna. Men det fanns en hake. De tyska bandvagnarna var i dåligt skick, en del av dem hade stått ute och rostat.

Allting går att lösa. Ett företag i Tjeckien erbjöd sig att renovera dem. Prislappen hamnade på drygt 300 miljoner kronor. Ungefär en miljon per vagn. Det anses billigt, så svenskarna nappar på erbjudande.

Men medan vagnarna renoveras nere i Tjeckien anpassar sig de svenska politikerna till omvärlden. De fruktade inte längre ett gigantiskt landangrepp från ryssarna. Så när de nyrenoverade pansarbandvagnarma som asbetsrensats, anpassats till svenska miljöregler och säkerhetsföreskrifter äntligen kom till Sverige i början av 2000-talet, fanns inte längre några soldater att sätta i dem.

Brigaderna var borta.

I sju år stod bandvagnarna och kostade pengar i ett förråd innan det till slut bestämdes att de skulle avvecklas alltså säljas eller i värsta fall skrotas. Men det var inget lätt uppdrag.

Världsmarknaden var närmast översvämmad av liknande fordon och de enda länder som visade intresse var diktaturer och stater på gränsen till sammanbrott som Jemen och Irak. Dit kunde inte Sverige sälja på grund av de strikta reglerna för vapenexport.

2010 säljer Försvarets materielverk 350 pansarbandvagnar till det statliga tjeckiska företaget VOP-026. De får 100 000 per styck för de vagnar som renoverats för 1 miljon styck.

Det statliga tjeckiska företaget säljer dem vidare till ett privat företag som kränger dem till Irak…

-Pettersson tycker det verkar strålande affärer och det skulle inte förvåna mig om vi får betala irakiernas räkning med någon form av bistånd…

Nu ska vi inte vara för hårda mot försvaret för detta är ytterst de svenska politikernas ansvar och det är skandal att den svenska journalistkåren verkar mer upprörda över att den irakiska regeringen får tillgång till splitterskyddade fordon i sin kamp mot ISIS än vad de är över politikernas svindlande affärer…

SR