UD avråder svenska medborgare för att göra resor till ett stort antal länder.

Klart är att Utrikesdepartementet är rädda om svenska medborgares hälsa och även från politiskt håll hörs röster om de farliga områden dit man inte vill att svenska medborgare reser.

Ni kan läsa listan över länder som UD avråder resor till på regeringens webbsida. Några av exemplen på länder är följande:

• Afghanistan
• Eritrea
• Irak
• Libanon
• Palestina
• Somalia
• Syrien

Varför tas just dessa exempel upp? Jo, det är från dessa länder majoriteten av asylsökande människor kommer. I inget av exemplen ovan handlar varningarna om naturkatastrofer eller sjukdomar, utan om krig och konflikter. De som anländer till Sverige åberopar också dessa själ, med tillägget att de inte vågar vistas i landet och uppenbart heller inte i angränsande länder eller närområdena.

Ett annat skäl till att just dessa sju länder nämns är att människor från dessa områden inte sällan åker tillbaks så fort de erhållit PUT i Sverige.

I somras kunde vi höra hur hundratals somalier satt fast i hemlandet, många av dem barn. Varför reste de hem, när de hävdade i asylansökan att de inte vågade bo kvar och varför avrådde inte UD dessa familjer att resa dit?

2006 kunde vi läsa hur runt 2 000 ”svenskar” satt fast i Libanon, cirka 1 600 av dessa var på vecko- och månadslånga semesterresor. Då, precis som nu, avråddes från resor till området p.g.a. konflikter. UD:s rekommendationer togs alltså inte på allvar och varför resa till ett land man tidigare flytt från med olika berättelser i bakgrunden?

2011 informerades det om cirka 2 900 irakier som befann sig i Irak eller som var på väg dit och som fick problem när bolaget Tor Air ställde in sina flygningar. Redan 2005 avrådde UD från resor till Irak och 2011 sökte 1 633 irakier asyl i Sverige p.g.a. oroligheterna. Lyssnade inte de irakier som tidigare flytt sitt hemland och erhållit PUT i Sverige? Minns ni historien som gick på nätet: ”På Arlanda finns det två köer med irakier. En med asylsökande och en med f.d. asylsökande som ska på semester i Irak”.

2011 berättades det om afghanska ensamkommande som fick bidrag för att kunna resa till landet de nyligen flytt från. Försöker inte UD hindra utsatta barn från att resa till krig och konflikter?

Ta del av Migrationsverkets statistik över asylsökande det senaste året och fråga er hur UD och vår regering kan tillåta människor att resa till de länder varifrån många nu flyr av samma orsaker som de själva uppgav när de sökte asyl i Sverige?