En av få hederliga journalister i vårt land är Ivar Arpi, stundtals ledarskribent på SvD och numera redaktör på Magasinet Neo. Han har granskat Migrationsverket och upptäckt ett statligt verk i förfall.

Utåt sett verkar Migrationsverket vara en arbetsplats där tydliga riktlinjer finns och med lagar att förhålla sig till. Anonyma anställda vittnar dock om en annan verklighet.

De som handlägger alla ärenden som kommer in får allt mindre tid att utreda och kunskapen om de regler man har att förhålla sig till är bristfällig. När de anställda startar upp sin dator, möts de av en välkänd ramsa som också politiker, journalister och diverse proffstyckare lärt sig rabbla: ”Vi betraktar migrationen som en positiv kraft, något som bidrar till att göra vårt land rikare i ekonomiskt och kulturellt hänseende.” Ni känner igen den? Det är den förre generaldirektören Dan Eliasson som författat den.

Arpi som upplyser läsarna om att även Mikael Ribbenvik, operativ chef på verket, har svårt att definiera vad som menas med nämnda ord, menar att Migrationsverket allt mer rör sig från att utföra sitt uppdrag, till att vara opinionsbildare.

För fyra år sedan infördes på Migrationsverket en process, skapad för att lösa alla flaskhalsar som orsakade skarp kritik mot verket under 2000-talets tidiga hälft. Som uppdragsgivare kallade Dan Eliasson in konsultfirman McKinsey, som är ansvariga för den nuvarande modell som i sin tur skapades för den japanska bilfirman Toyota. Verkligheten för de anställda blev inte vad Migrationsverkets ledning trodde och i ren besvikelse sade personal upp sig, då de kände sig allt mer styrda och tiden för varje enskild handläggning minskades från nio till tre månader. Stress med sjukskrivningar som följd, blev allt mer vanliga och när personalen vädrade sin kritik startade ledningen ett trivselpaket där alla anställda tvingades bära ett rosa armband som ett bevis över att man skulle ha ”21 gnällfria dagar”. Klarade man att behålla det rosa armbandet erhöll man ett diplom som ett bevis på att man inte var en gnällig medarbetare. En särskild skratthörna skulle också inrättas, där anställda kunde gå in och skratta av sig sina bekymmer.

De ärenden som de anställda gick igenom, skulle slutföras på allt kortare tid. Det innebar att man godtyckligt gav ett positivt eller negativt besked till de sökande, utan egentlig utredning. De allt fler anställda gjorde också att allt fler inte hade de rätta kunskaperna och därmed beviljades också mer uppehållstillstånd än normalt. Arpi beskriver hur exempelvis alla från Syrien och Eritrea får permanenta uppehållstillstånd trots att deras ärenden inte gås igenom så noga som skulle behövas och att 72% av samtliga ”syrier” saknar pass och så många som 98% av ”eritreanerna” gör det.

Arpi påtalar också något som just idag är mer aktuellt än någonsin. ”Säpo skickade nyligen ut en varning till Migrationsverket att jihadister från IS misstänks söka asyl i Sverige med hjälp av förfalskade id-handlingar”.

Anställda vittnar om att asylsökande kan komma och berätta precis samma historia och t.o.m. snyfta på exakt samma ställe i berättelsen. Tveklöst har man köpt en berättelse av de flyktingsmugglare som vet vilka knappar man ska trycka på och vilka berättelser som slår. Vidare berättar Arpi en annan sak som redan bevisats i alternativa medier. Många syrier som söker asyl i Sverige, har i många år bott i andra länder, men passat på att ta sig till Sverige när beskedet om PUT i Sverige nådde ut över världen. Enligt anställda känner alla till detta, men ingen vågar göra något åt det. M.a.o. är detta människor som inte flyr något krig, utan som bara är ute efter ekonomiska vinningar.

Även ansökningarna om arbetstillstånd omgärdas av fusk. Köpta anställningar är inte ovanligt och här får nuvarande regering kritik för att de låter Miljöpartiet styra migrationspolitiken. Som bekant lovade Socialdemokraterna att ta itu med fusket kring arbetskraftsinvandringen, men av det blir det heller inget.

Det stora problemet är bostäder. Allt sämre och dyrare bostäder förhandlas fram och belastningen på samhället eskalerar.

Läs gärna Ivar Arpis text i sin helhet. Den vittnar om ett statligt och skattefinansierat verk som havererat och omgärdas av fusk.

Källa: Magasinet Neo

2012 granskade Aftonbladet Migrationsverket i ett antal artiklar. Bl.a. skriver en anställd så här: ”Jag väntar på att hela systemet ska braka sönder och samman.”

Den anonyme anställda vid Migrationsverket, Migga_X, har också i en rad twitter beskrivit fusket och gett oss information långt innan media skrivit om det, om de ens gjort det.

Nu väntar vi på att Uppdrag Granskning tar upp detta. Det är trots allt åtskilliga miljarder av våra skattepengar som rinner iväg. Nu på onsdag får vi se ett reportage om ett omfattande bedrägeri med utlovade uppehållstillstånd i potten.