Denna valrörelse skiljer sig inte från 2010 års.
Vi ser ”antirasisterna” manifestera mot SD, vi ser odemokratiska krafter som vandaliserar och hotar, vi ser politiska motståndare som vältrar sig i floskler, vi ser fackliga företrädare som åsiktsregistrerar sina medlemmar och vi ser medier som i en desperat kamp försöker motarbeta SD på ett närmast genomskinligt och pinsamt sätt.
Trots detta växer SD. 2004 fick partiet 2,9% av rösterna. 2010 fick man 5,7 och just nu pekar prognoserna åt minst 10% och förmodligen högre.
De nya väljarna kommer från höger, från vänster, från samtliga riksdagspartier och till motståndarnas stora skräck kommer också allt fler från invandrargrupperna. Varför?
Egentligen är svaret enkelt. De politiska motståndarna ser hur ett kontroversiellt parti hela tiden stjäl röster från dem (det enda kontroversiella är synen på asylpolitiken), trots idoga försök att med floskler ta fokus från verkligheten. Fackförbunden ser hur deras medlemmar i allt större utsträckning går från deras moderparti till Sverigedemokraterna för att de medlemmarna insett att fackförbundens moderpart inte längre representerar dem. Media har sin givna agenda där man egentligen inte drar sig för något i kampen mot SD och där man inte sällan drar fram väl utvalda händelser i människors vardag. Inget hjälper…
…och just vardagen är Sverigedemokraternas bästa vän, för hur mycket politikerna än flosklar, hur mycket de fackliga företrädarna än åsiktsregistrerar och hur mycket skit media än gräver fram, så kan man aldrig dölja vanliga människors vardag. Vilken vardag politiker, fackpampar och journalister lever i, känner vi till. De har förskansat sig långt från den verklighet de propagerar för, men som de sällan står öga mot öga med.
Detta vet människor och inte sällan de som dagligen kämpar med problem som det nutida Sverige brottas med. Hög arbetslöshet, kriminalitet, otrygghet, segregation, märkliga prioriteringar, en välfärd på dekis m.m. och då är ett parti som på riktigt vågar lyfta fram problemen det man vänder sig till och just därför växer SD också bland olika invandrargrupper, ty de är de som i allt högre utsträckning står som förlorare.
Det finns inget land som kan finansiera en sådan extrem asylinvandring i kombination med bibehållen välfärd, inte ens Sverige. Dagligen läser vi nu om missförhållanden i landet, samtidigt som Migrationsverket skriver upp nya prognoser, miljarderna rullar i till asylindustrin och problemen hopar sig på hög. Folk ser det här, folk förstår och folk reagerar.
Därför kommer SD att minst fördubbla sitt väljarstöd i detta val och framför allt kommer väljarstödet bland invandrarna att mångdubblas. Självklart inget som politiska motståndare, fackpampar och journalister vill höra talas om, men verkligheten överträffar alltid sagan i slutändan.
Fortsätter den svenska regeringen med denna politik, oavsett regeringskoalition, så kommer det förr eller senare att rasa. Andra europeiska länder har förstått detta, i Sverige gör man det inte, eller som Mona Sahlin sa 2009: ”Allt är viktigare än att någonsin ge Sverigedemokraterna inflytande”. Det bevisar den svenska 7-klövern och deras medkumpaner med all önskvärd tydlighet. Svenska politiker är alltså beredda att rasera allt, istället för att kråla ut ur sandlådan och inse varför de röstats fram till sina positioner.
Fortsätter detta är jag säker på att SD i framtiden kan luta sig tillbaks, säga ”Det var detta vi varnade för” och samtidigt håva in nya röster på ett sätt vi sällan skådat.
Verkligheten är Sverigedemokraternas bästa vän.
Varför tycker ingen om oss, vi vill ju bara svenskarnas bästa . Det är så synd om oss . Det måste vara tidningarnas fel, vi gör ju inga fel,fniss. fniss
Igår fick SD min röst i riksdagsvalet alldeles oberoende av all skit PK-partierna slänger. Jag hade turen att gå i svensk skola där vi hade betyg från första klass både för höst och vårtermin så jag kan både läsa och skriva men framförallt förstå vad skrivs och sägs.
Detta val som det sägs skall vara så betydelsefullt har visat sig vara rena farsen. Samtliga partier i 7-klövern är överens om att samarbeta om det leder till att utestänga SD. Partier som under valrörelsen sloss som hund och katt kan mycket väl tänka sig att bli bästa kompisar för att mobba SD. Valet i år har absolut inget att göra med att ta hand om Sverige, utan handlar enbart om hur man skall bära sig åt för att bli av med SD.Dom kan gärna hålla på men kommer att bli grymt besvikna när dom misslyckas kapitalt med det.
Som sakt SDs politik går ut på att hjälpa så många som möjligt det är väl bra men det tycker inte 7klövern. Hit kommer det Somaliska 12barns familjer där kommunen köper ett hus i 2 miljoners klassen åvanstående familj kostar Svenska skattebetalare mellan 50- 100 tusen i månaden. Hur många har vi kunnat hjälpt i dom närområderna i Syrien.Nej Fredrik o Stefan Ni pratar om SOLIDARITET Det är bara ett ord ni använder tillsammans med Vänsterpaket. FY FAN !!!
Jag trodde ett tag att det bara var jag som äcklades över alla dessa snyfthistorier som drogs i alla debatter, typ Hibo. Ullenhag kör fortfarande med samma floskler som ska få oss att tycka synd om. Det är bara det att han inte visar någon medkänsla själv, vare sig i ansikte eller röst. Nu har jag fått höra av flera att de upplever samma sak. Det känns bara pinsamt att se rikspolitiker köra samma teater med samma floskler om och om igen.
Åkesson framstår betydligt mer ärlig när han säger att han vill hjälpa så många som möjligt med de pengar vi har.
Sen har jag länge tyckt att det är inte mångfald vi tar emot utan tämligen ensidigt och framför allt inte de fattigaste och mest nödlidande utan de som kan köpa sig hit. Kanske därför vi har så många som inte nöjer sig med tre mål mat om dagen eller vänta några månader på besked.
Läste om en förläggning i närheten av Venedig där de tagit emot flyktingar från tre afrikanska länder. De gick ut och strejkade med att sätta sig mitt i gatan och stoppa trafiken. Förklarade för italienarna att de inte kunde laga mat och de tre mål mat de fick var skit och de krävde mat från sina hemländer. Då tog det hus i helvetet! De fick bl a veta att många fattiga italienare bara hade råd att äta en gång om dagen och att klaga på det italienska köket inte var en lysande idé.
Alltid lika välformulerat Stefan K!