Av Johan Westerholm.

Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

I dagens ledarskörd finns bara två ledare värda att kommentera, Dagens Nyheter och Aftonbladet. Den förra kritiserar Socialdemokraternas beslut att vid ett regeringsskifte slopa posten som Integrationsminister, som idag innehas av Erik Ullenhag. Den senare gör ett lamt försök att sätta upp en front mot de danska socialdemokraternas beslut att skeppa romska tiggare till Sverige. Den senare kommenteras eventuellt i en separat postning.

Integrationsministerposten skulle kunna ha varit en lyckosam post om Fredrik Reinfeldts omorganisation 2010 fått de effekter som sannolikt efterfrågades. Han flyttade då taburetten från justitiedepartementet till arbetsmarknadsdepartementet. En tydlig signal om att det är genom arbetslivet en lyckad integration är möjlig och inte en lagteknisk fråga. Ullenhag har dock inte visat sig uppgiften vuxen nog utan kommit att hamna i olika obegripliga utspel. Ett var att under två separata veckor flytta departementets verksamhet ut i ett miljonprogramområde, ett annat att sammanställa en rapportflora som skulle peka på att vi har en lyckat integration i samhället. Rapportfloran är, för att vara ett regeringsunderlag, så illa uppbyggd att det inte torde kräva någon tyngre kompetens att slå hål på varje komponent. Utöver detta har Ullenhag haft en tendens att ligga vissa delar av socialdemokratin nära och fastna i ett sammelsurium av särintressen. Afrofobirapporten, där Ullenhag lät den minst sagt omstridde forskaren Tobias Hübinette få fritt svängrum är ett av fler exempel av dikeskörningar under mandatperioden. Ullenhag fastnar i detaljer och missar helheter och det är detta som gjort att hans tid som minister inte göra honom till en av de stora. Tanken att integrationsfrågorna lämpade sig bäst på Arbetsmarknadsdepartementet kom annars från Leif ”Blomman” Blomberg, den förre metallordföranden, som insåg just att rasism – som är intimt och evigt förknippade med integration – bäst löses med just arbete. ”Blomman” var arbetare, Ullenhag politisk broiler. Däri ligger skillnaden.

Med Ullenhags prestation har socialdemokraternas förslag en bättre relevans. Att samla alla dessa frågor under ett departement. Migrationsdepartementet som idag Tobias Billström, inte utan framgång, ansvarar för kan vara en bra hemvist för att koppla ett samlat grepp. Migration betyder just byte av hemland och omfattar en rad med följdfrågor, som just integration. En sådan taburett, med starkt mandat som bemannas av någon som förstår allt det som Leif Blomberg stod för, kan visa sig bli bra mycket mer lyckosamt. En minister som kan koppla armkrok med arbetsmarknads- respektive utbildningsministrar. För i grunden, svensk integrationspolitik fungerade bara så länge politikområdet inte fanns som separat politikområde utan när fokus låg på att få ut medborgare, nyanlända eller infödda, i produktionen.

Svensk integrationspolitik har havererat. Låt oss erkänna detta, då kan vi göra något åt den. Genom att göra den onödigt tillkrånglad och genom svaga ministrar som fragmenterat den så står vi idag inför ett gigantiskt åtagande som inte blir lättare av att, precis som Alice Teodorescu i SvD konstaterar, vi tillåtit en fragmenterad debatt. Där anti-rasiströrelsen tvärtom underblåst och förstärkt rasbegreppet vilket lett till att olika grupper nu kämpar om att vara den som är mest utsatt för diskriminering. Där integration, som borde handla om att få ut nyanlända i produktionen, istället kommit att handla om ras. Där arbetslinjen glömdes bort. Det är svårt att tycka illa om någon du äter lunch med varje dag och som du jobbar tillsammans med. Det är lättare att tycka illa om den som lever på bidrag ur vår gemensamma kassa. Oavsett om det är dennes ansvar och skuld att det blev så eller inte.

Ett samlat departement, men under förutsättning att ministern har ett starkt mandat, är vägen framåt för migrations- och integrationspolitiken. Med tillägget att ministern kommer från en kultur liknande den som Leif Blomberg var sprungen ur. Arbete. Då kan det gå vägen.

Såväl DN som regeringen går över bron efter vatten. En historiskt sällsynt dålig idé.

Av Johan Westerholm.

Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.