Mellanösterns enda fungerande demokrati – Israel – fortsätter att förse de arabiska socialbidragstagarna i Gaza med livets nödtorft trots upprepade raketbeskjutningar och trots att de hotar att utplåna israelerna.
Under tiden 18 maj till den 24 maj 2014 levererade 1 1 418 lastbilar 36 661 ton med livsnödvändiga varor till Gaza samt 1 316 ton gas för matlagning. Dessutom levereras 5 miljoner kubikmeter friskt vatten per år och 125 MW el per dygn. Vi skall inte glömma att 3 830 personer passerade gränsen mellan Israel och Gaza för sjukvård och affärer.
Totalt har sedan årsskiftet 16 095 lastbilar levererat 398 152 ton med varor från Israel till Gaza. Det är det som SVT och PK kallar en nästan total bojkott.
Men vi ska inte vara orättvisa. Gazaaraberna slet också. En (1) lastbil gick från Gaza till Israel, den var full, lastad med kryddor.
Gränsen mellan de arabiska broderfolken i Gaza och Egypten är fortfarande totalstängt.
Vi kan också nämna Västbanken (Judéen och Samariens) om felaktigt påstås vara ockuperad av Israel.
1.När Israels tog kontroll över området 1967, var 1907 Haagreglerna om Land Warfare och den fjärde Genèvekonventionen(1949 ) inte tillämplig på Västbanken (Judéen och Samariens) territorium, eftersom konungariket Jordanien, innan 1967, aldrig var den tidigare lagliga härskaren, och i alla händelser har de sedan dess avsagt sig alla anspråk på suveräna rättigheter angående territoriet”.
2.Israel, som administrerande makt i väntan på en förhandlingslösning som slutgiltigt fastställer territoriets öde valde ändå att genomföra humanitära bestämmelser enligt Genèvekonventionen och andra normer i internationell humanitär rätt i syfte att säkerställa de grundläggande dag till dag-rättigheter för lokalbefolkningen samt Israels egna rättigheter att skydda sina styrkor och att utnyttja de delar av landet som inte var under lokalt privat ägande”.
3.Artikel 49 i den fjärde Genèvekonventionen, som förbjuder massöverföring av befolkningen i ockuperat område som praktiserades av Tyskland under andra världskriget, var varken relevant eller någonsin tänkt att gälla för israeler som frivilligt väljer att bosätta sig i Judéen och Samarien”.
4.Följaktligen är krav från FN, europeiska huvudstäder, organisationer och enskilda att israelisk bosättningsverksamhetm i strid med internationell rätt och har därför ingen rättslig grund på något vis”.
5.På samma sätt är den ofta använda termen ”ockuperade palestinska områdena” helt felaktiga och falska”. Territorierna är varken ockuperade eller palestinska. Inget rättsligt instrument har någonsin fastställt att palestinierna har suveränitet eller att dessa territorier hör till dem.
6.De områden i Judéen och Samarien som är i tvist mellan Israel och palestinierna, har förbehåll endast för resultatet av förhandlingar om permanent status mellan dem”.
7.Lagligheten av förekomsten av Israels samhällen i området beror på de historiska, inhemska och juridiska rättigheter det judiska folket har för att bosätta sig i området, beviljade i enlighet med giltiga och bindande internationella rättsliga instrument som erkänns och accepteras av det internationella samfundet”. Dessa rättigheter kan inte förnekas eller ifrågasättas”.
8.Det palestinska ledarskapet, i det fortfarande gälleande 1995 års interimsavtal (Oslo 2), gick med på att, och accepterade Israels fortsatta närvaro i Judéen och Samarien i avvaktan på resultatet av förhandlingarna om permanent status, utan någon begränsning på vardera sidan om planering, zonindelning eller byggande av bostäder och samhällen”. Därför, att hävda att Israels närvaro i området är olaglig saknar varje grund”.
9.Det palestinska ledarskapet lovade i Osloavtalet, att lösa alla kvarstående frågor, inklusive gränser, bosättningar, säkerhet, Jerusalem och flyktingar, genom förhandling endast och inte genom ensidiga åtgärder. Det palestinska kravet på en frysning av bosättningarna som en förutsättning för att återvända till förhandlingarna är ett brott mot avtalen.
10.Varje försök, genom FN eller på annat sätt, för att ensidigt ändra status för territoriet skulle bryta mot de palestinska åtagandena i Osloavtalet och det påverkar integriteten och fortsatt giltighet av de olika avtalen med Israel, vilket öppnar upp situationen till möjliga ömsesidig ensidiga åtgärder från Israels sida”.
Hur de än vänder sig så har de ändan bak.
Återstår endast en laglig väg – att sätta sig vid förhandlingsbordet. Det har aldrig varit deras starka gren.