RYSSLAND/UKRAINA. Kostnaderna för att stoppa den ryska nu är höga, men de kommer bara att bli högre om väst ingenting gör nu.

Förts skadade Vladimir Putin Georgien illa, men världen förlät honom — eftersom Ryssland var för viktigt för att kapa banden med. Sedan slukade den hungrige Krim, men världen accepterade det – eftersom Krim egentligen hade varit ryskt hela tiden. Nu har Putin infiltrerat östra Ukraina, men världen tvekar – eftersom infiltration inte är en riktig invasion. Men om väst inte möter Tsar Putin nu, så knackar han snart på vår dörr.

Stormningen av polisstationer i östra Ukraina under helgen av Pro-ryska demonstranter är ett smart drag, för det har satt interimsregeringen i Kiev i en omöjlig situation. Vladimir Putin har varnat för att Ukraina är på randen till inbördeskrig. Om landets regering underlåter att ta kontroll, kommer det öppna sig möjligheter att påstå att Ukraina inte kan hålla ordning inom sina egna gränser. Går Ukraina in med kraft och dåligt utbildade soldater så blir det upptrappning och blodsutgjutelse. Hursomhelst, Ukraina förlorar.

Väst har sett den ryska björnen borsta bort hoten och varningar från dem som det var loppor i pälsen. Det ser svaga och splittrade ut. Men efter en destabilisering i östra Ukraina, bör även duvor förstå att den bästa chansen till stabiliteten ligger i stå upp mot Vladimir Putin, eftersom fasthet idag är ett sätt att undvika konfrontation i morgon.

Ryssland insisterar på att de inte har någon del i oroligheterna i städer som Sloviansk and Gorlivka. Det är osannolikt. Attackerna var samordnade, på strategiskt användbara platser där det varit få protester. Precis som på Krim sex veckor tidigare genomförde trupper i omärkta uniformer och med ryska vapen de inledande övergreppen. Ryska agenter har dykt upp och organiserat protester och enligt vissa, betala för dem. Ryssar har varit i östra Ukraina i veckor. Den 6 april stormade ”lokala personer” vad de trodde var det regionala administrativa högkvarteren i Kharkiv bara för att finna att de hade tagit kontroll över operahuset.

Ryska diplomater påstår att de inte står bakom vad som händer, eftersom instabilitet i östra Ukraina inte ligger i Rysslands intressen. Det är sant, normala länder gynnas av fred och välstånd hos grannarna. Medvetna om sina egna anspråk på makt och utsikterna för Rysslands stagnerande ekonomi har Kreml dock mycket att frukta från de pro-europeiska demonstrationerna som störtade Ukrainas president, Viktor Jankovich. Det verkar fast beslutna att se den nya Ukraina misslyckas.

Det finns flera skäl till varför Ryssland troligen vill destabilisera Ukraina. Ett motiv kan vara att stoppa presidentvalet, den 25 maj. Det skulle beröva Ukraina den valda ledning som behövs för att återställa ordningen. Det ögonblicket kan vara allt som behövs för att motivera ett öppen ryskt ingripande. Vladimir Putin kan utnyttja antingen anarki eller blodsutgjutelse som förevändning att flytta sina trupper, i stort antal över gränsen, in i Ukraina som ”fredsbevarare”. Men ockupation skulle bli en tung kostnad, så Kreml kanske föredrar ett tredje resultat: inbördeskrig som förstör myndigheten i Kiev, följt av en parallell regering i östra Ukraina. Det är inget fel med federalism i princip, men detta skulle vara en formel för rysk dominans.

Några skulle tycka att en sådan en lösning är den minst dåliga som erbjuds. Ukrainska politiker och oligarker skulle bli glada, eftersom de kan fortsätta och stjäla. Väst kan acceptera och säga att ryssarna faktiskt inte faktiskt invaderade. Men det skulle vara ett fruktansvärt resultat för det ukrainska folket, särskilt de som riskerade sina liv i Maidanen för en chans till något bättre. Accepterar väst ett sådant resultat med lättnad skulle det utgöra en allvarlig felläsning av Rysslands ambitioner.

Vladimir Putin har använt krisen i Ukraina för att fastställa vissa farliga prejudikat. Han har krävt en skyldighet att ingripa för att skydda rysktalande var de än är. Han har iscensatt en folkomröstning och annektering av Krim, trots ukrainsk lag inte tillåter det och han har upphävt ett åtagande att respektera Ukrainas gränser som Ryssland undertecknades 1994 när Ukraina gav upp de kärnvapen de hade. Vladimir Putin har visat att sanning och lagen kan ändras så att den passar honom oavsett vad som sker.

Vladimir Putin argumenterar för att ryska värden är en bättre grund än västerländska liberala sådana. Han har nu verktygen för att ingripa vid Rysslands gränser och utanför dem i det gamla Sovjet. Det kan vara i Transnistrien, en bit av Moldavien som har varit värd för ryska trupper sedan början av 1990. Eller i Kazakstan, som har en stor rysk befolkning i norr. Eller i de baltiska staterna, varav två har stora rysktalande minoriteter och alla är beroende av rysk gas. Eftersom Baltikum är medlemmar i NATO och EU, skulle en rysk insats mot dem vara en utmaning för hela västvärlden. En felbedömning av endera sidan och följderna kan bli katastrofala.

Hoppas på det bästa, förbered för det värsta.

Det är därför väst måste visa Vladimir Putin att ytterligare åtgärder kommer att bli kostsamma för honom. Hittills har väst retorik marscherat långt före dess villighet att agera. Inte tillräckligt står på spel i Ukraina för att riskera ett krig med kärnvapennationen Ryssland och europeiska väljarna kommer inte att gilla att få brist på gas så ett embargo inte är rimligt. Men väst har andra kort att spela. Ett är militär. NATO bör tillkännage att det kommer att hålla övningar i central- och Östeuropa, stärka luft och cyber försvar där och omedelbart skicka lite trupper, missiler och flygplan till Baltikum och Polen. NATO-medlemmar bör öka sina militära utgifter.

Ett annat kort är sanktioner, hittills har det bara införts på ett fåtal personer nära Vladimir Putin. Det är dags för ett bredare viseringsförbud för ryssarna och deras familjer. Frankrike bör avbryta försäljningen av krigsfartyg till Ryssland. Ett mer förödande straff skulle vara att skära av ryssarna från möjligheten att använda dollar, euro och pund. Sådana finansiella sanktioner, som ledde Iran till att förhandla om sitt kärnvapenprogram, skulle beröva Ryssland intäkterna från olje- och gas exporten som prissätts i dollar, och tvinga dem att ta till reserver för att betala för det mesta av sin import. De skulle bli kostsamt för väst, särskilt för London, men vara värt det. Sätt emot nu och ge Vladimir Putin anledning att pausa. Gör någon mindre nu och priset nästa gång blir ännu högre.

The Economist