The Shadows är en brittisk mestadels instrumental rockgrupp bildad 1958 som The Drifters, men som bytte namn till The Shadows i slutet av samma år på grund av en namntvist med den amerikanska vokalgruppen The Drifters. Gruppmedlemmarna var Hank Marvin och Bruce Welch på gitarr, Jet Harris på bas och Tony Meehan på trummor.
The Shadows spelade parallellt in egna skivor, samtidigt som man spelade in med Cliff Richard fram till 1968. De fick sin första hit i England med ”Apache” som klättrade ända upp på englandslistans översta placering i juli 1960. Andra hits från perioden var ”Man of Mystery” (1960), ”F.B.I.” (1961), ”The Frightened City” (1961), ”Kon-Tiki” (1961), ”Wonderful Land” (1962), ”Foot Tapper” (1963), ”Atlantis” (1963) och ”The Rise And Fall Of Flingel Bunt” (1964). De flesta av gruppens hits var instrumentala. I och med att The Beatles slog igenom minskade The Shadows popularitet något, men de hade även framgent mindre hits som exempelvis ”Mary-Anne” (1965), ”Don’t Make My Baby Blue” (1965), ”A Place In The Sun” (1966), ”Maroc 7” (1967), ”Let Me Be The One” (Eurovision Song Contest 1975) samt den femteplacerade ”Don’t Cry For Me Argentina” (1978). Totalt har gruppen haft hela 31 singlar på engelska topplistan.
The Shadows var i början lite av en brittisk variant på amerikanska The Ventures. Originaluppsättnignen av gruppen bröt upp år 1962 när Harris och Meehan lämnade gruppen. Brian Locking på bas och Brian Bennett på trummor ersatte dem. Brian Locking var med under endast ett år, och ersattes av John Rostill. Efter att John Rostill tragiskt avlidit då hans gitarr blev strömförande har basistplatsen alternerat mellan Alan Tarney, Alan Jones och nu Mark Griffith. Våren 2005 turnerade gruppen bland annat i Sverige. Från mitten av sextiotalet har Shadows bestått av Hank Marvin, Bruce Welch, Brian Bennett. I början på 1980-talet tillträdde Cliff Hall på keyboard. Under senare år när Hank Marvin uppträtt solo har hans son Ben och trummisens son Warren Bennett, som keyboardist, framträtt tillsammans. Under senare delen av 1970-talet uppträdde Hank Marvin och Bruce Welch tillsammans med John Farrar under gruppnamnet Marvin, Welch & Farrar.
Bandmedlemmar
Nuvarande medlemmar
• Hank Marvin – gitarr (1958–1968, 1973–1990, 2004–2005), 2008-2010)
• Bruce Welch – kompgitarr (1958–1968, 1973–1990, 2004–2005), 2008-2010)
• Brian Bennett – trummor (1961–1968, 1977–1990), 2004-2005), 2008-2010)
• Warren Bennett – keyboard (2004–2005, 2008-2010)
• Mark Griffiths – basgitarr (1989–1990, 2004–2005), 2008-2010)
Tidigare medlemmar
• Tony Meehan – trummor (1958–1961)
• Jet Harris – basgitarr (1958–1962)
• Brian Locking – basgitarr (1962–1963)
• John Rostill – basgitarr (1963–1968)
• John Fiddy – keyboard (1973–1974)
• John Farrar – gitarr, basgitarr (1973–1975)
• Dave Richmond – basgitarr (1973–1975)
• Alan Tarney – basgitarr (1973–1977)
• Mo Foster – bass (1974)
• Francis Monkman – keyboard (1977)
• Alan Jones – basgitarr (1977–1989)
• George Ford – basgitarr (1978–1980)
• Cliff Hall – keyboard (1979–1990)
Externa länkar
• Wikimedia Commons har media som rör The Shadows.
• Officiell webbplats
• The Shadows på Allmusic.com
• cliffandshads.co.uk Cliff Richard & The Shadows diskografi
• The Shadows diskografi
• World News Network artikel
• ftvdb.bfi.org.uk – The Shadows på film (BFI database)
Apache 1960, här på scen 1969
Atlantis 1963
Wonderful Land 1962
Foot Tapper 1963
F.B.I. 1961
Kontiki 1961
The Shadows Instrumental Show 2013
Här tycker jag att ni kan ta till helskärm, särskilt om ni spelar lite gitarr själva, för här bjuds det på fingersättningar för ackord och dylikt på närbilder.
Därefter kan ni se och höra Shadows sjunga i en av deras egna produktioner vilket inte är så konstigt då de stod för all musik till musikalen ”Alladin and his wonderful lamp”. Men då det också handlar om kineser och inte bara araber, så bör man nog ha sett musikalen i sin helhet för att försöka berätta vad som händer, vilket inte jag har gjort. Men jag har en LP ur vilken jag kan hämta vissa partier som den här. Genie with the Light Brown Lamp.
Me oh My heter den låt som Shadows sjunger här, men de är med och sjunger, ibland t.o.m. i olika stämmor, tycker jag mig ha hört på Cliff Richards och Shadows återföreningar. Sedan vill jag också bjuda på några tidiga rocklåtar med tillhörande bensprattel från dessa. Det finns några svart vita medley inspelningar gjorda och samtidigt är det en sjuttonårig medlem i The Drifters, som de då hette, namnbytet för att en grupp från USA hette detsamma ordnades senare under juli 1959.
Gossebarnet får vi väl lov att kalla vår sjuttonåriga låtskrivare. Han hade suttit på bussen till en repetition när han fick idén till sin låt i huvudet. Han hette Ian Samwell och var gitarrist och fick vara med att spela in Move It, som bara skulle vara B-sida till en cover på USA – låten Schoolboy Crush. Men det blev tvärtom Move it som blev A-sida och Cliff Richard and the Drifters fick en andraplats på Englandslistan med låten.
Både Hank Marvin och Bruce Welch fick stå utanför inspelningen, men efteråt var de snart med, medan Samwell inte ansågs hålla klassen i gitarrspelet, och fick sluta på the Drifters som nu hade bytt namn till the Shadows eller var på väg att byta. Vilka som spelar på de videoklipp vi kommer att visa er, är det inte så lätt att se och de är nog lite olika, men jag skymtade Hank Marvin i sina stora glasögon.
Hank har fått en hel del utmärkelser för sitt gitarrspel, och räknades åtminstone ett tag som en av världens främsta gitarrister. När Beatles kom, var det många britter som beklagade sig över the Beatles dåliga gitarrspel och sa att det var synd att de inte kunde spela lika bra som the Shadows. (John Lennon once claimed that ”before Cliff and the Shadows, there had been nothing worth listening to in British music) John Lennon påstod en gång att, innan Cliff och the Shadows, hade det inte funnits något värt att lyssna på i brittisk musik, så han kanske instämde med dem som jämförde Beatles gitarrspel med Shadows, och kom fram till det jag skriver ovan.
I början var man ett backup band till sångaren Harry Robert Webb, som efter genombrottet hade bytt till scennamnet Cliff Richard, och vilket han numera har gjort till sitt ordinarie, så fort det lät sig göras. Det var nämligen nästan omöjligt i UK att få byta namn tidigare. Nå vad var det för olika Rock´n roll uppträdanden de fick.
I början var det mycket enkla klubbar och restauranger i Soho som de fick spela på för lågt gage, som höjdes vartefter de visade sig vara populära i stora delar av landet. Cliff Richard and the Shadows 4 rocklåtar här. Tyvärr var kvalitén inte den bästa tidigare, men nu är videorna fixade, och med det blev lokalerna, uppträdandet och musiken mycket bättre. Oljudet i bakgrunden ska väl vara någon sorts stimulans, och så var det nog på många ställen där man fick uppträda förr. Det är långt från dagens nöjespalats. Så här lät förresten Apache i originalinspelningen från 1960.
Här är en lista på de instrumentala låtar som toppat Englandslistan och hur många veckor de legat där. Det är inte Apache som är Shadows längsta låt i toppen, utan det är Wonderful Land ca 1,5 år senare. De låg överst 8 veckor mot fem för Apache. Men det beror ju helt på vad det finns för andra låtar som trycker på, listan finns HÄR
Där tackar vi för oss för den här gången och hoppas att ni gillar ett och annat helt instrumentalt inlägg, för så många är de inte. Det kan vara skönt att slippa texter ibland och lyssna mer på själva musiken. Nu ses vi inte på dessa sidor förrän på söndag, men det är ju inte så långt dit. Hej och tack för ert besök, säger Law Of The Land och Olli Rein.
Nu finns åter The Shadows 20 golden greats på Petterssons. Det går numera via YouTube, som verkar vara bättre för YouTube än inbäddat. Videon startas från samma länk som förut, under de sex som visas separat.
Shadows – I´m Sailing
The Shadows – Johnny Guitar
Även Frightened City från 1961 tillhör Shadows stora låtar. Den är en filmmelodi om en terroriserad stadsdel av London, West end och handlar om gängkrig och kriminalitet, ni kan läsa mer på den här länken.
http://en.wikipedia.org/wiki/The_Frightened_City
Redan då 1961 fruktade man alltså vad som skulle kunna hända.
Frightened city med Shadows
”Dance On” är den mest meriterade låt som trots sex platser med inbäddade, inte fått plats bland dessa sex. Det kan bero på att jag inte kände till den låten, men det är fler mycket bra låtar som inte fått rum. Den 24 januari låg låten på första plats på Englandslistan, det blev bara en vecka, men det räcker tycker jag. Ni får väl lyssna noggrant, och tala om vilken jag istället skulle ha tagit bort.
The Shadows – Dance On
https://www.youtube.com/watch?v=QY4HCQYx1vg&feature=player_detailpage
@ allemand
Menar du att Olli testar sin alster,på er vid ostkusten innan han lägger ut dem till oss andra ?
Så kanske det är. Han vet att ni Zoega-stinna pågar kan bli våldsamma om det vill sig.
Ja jag bär numera alltid skyddsväst och en colt 38, den syns betydlig mindre än colt 45 magnum, när jag har något ärende i vårt sydligaste län.
En annan känd gitarrvirtuos Mike Oldfield har skrivit en låt som han kallar Moonlight Shadow .
Den har grabbarna i The Shadows fått låna och då låter den så här.
The Shadows – Moonlight Shadow
Den här kommentaren ägnar jag särskilt min vän allemand, som ofta har något bra att skriva om, när han skriver.
Apache ’All-Time Best Instrumental’ – Hank Marvin
@Ruben
Har du luktat på korken ? Den gamla hitten hade ju Olli för länge sedan på sin menü…
@Lars
Det är inte fredag idag, så den insinuationen låter jag passera obemärkt. 😉 men som jag skrivit tidigare, så är det sällan jag kommenterar musikinläggen. Ovanstående klipp måste jag därför ha missat, tack i alla fall för låten. 🙂
Här finns även inspelningar från Afrika som Zambesi
Även om jag hade passerat tonåren 1960,hade jag faktiskt andra idoler vid den tiden Olli… Tidigare u n d e r tonåren inträffade att vi for till KB-hallen i Köpenhamn.Var bl.a på en konsert med Tommy Steel.
Även vid andra tillfällen som 6-dagarsloppen,(de tossedes renn) var för mig intressant på den tiden.Jo vi skåningar var då,liksom idag priviligerade eftersom vi inom en halvtimma,kan befinna oss ute i fria världen !
Kunna dricka en bajer utan att någon tittar snett på en ….. 😉
Shadows var i en klass för sig själv, men även dansken Jorgen Ingmann gjorde en hyfsad version av Apache!
Även den här mannen hade en bra version av Apache, nu med sång till. Hans scennamn var Sonny James och den har vi haft förut på Petterssons. Han är en av de största inom Countrymusiken i USA, och som det ska vi ta upp honom en gång till här. Senast var det för hans stora poplåt Young Love han var med. Det är nämligen en mycket känd och erkänd countryartist i USA, men knappt känd i Sverige, förutom av allemand oraklet från Stockholm. Petterssons Blogg tar dock ansvar för att utbilda det svenska folket, både i det ena och det andra.
Sonny James hade en bra röst, minns hans Running Bear, den var väl på hitlistorna här i Sverige också?
I USA vill man ha saker made in USA, och på den här tiden fanns inga handelsavtal för kreti och pleti. Det som man kunde göra i USA, skulle göras där. Detta hade Jörgen Ingman fattat, så han tog guran med och fick kontrakt att spela in den, så som man ville ha det i USA.
Att sedan låtskrivaren hette Jerry Lordan och var Britt och hade sett filmen om massakrerna på apacherna och ännu inte hittat någon som kunde spela in den låt han gjort, vilken skulle vara en hyllning till de heroiskt kämpande apacherna, kunde de väl knappt veta heller. Men en dag hamnade Jerry Lordan i en Londonbuss tillsammans med Cliff Richard och the Shadows och erbjöd de senare att spela in låten instrumentalt. Detta måste ju ha varit tidigare än Jörgen Ingman fått klart med att spela in låten i USA
Det visade sig ha varit ett bra drag att ge låten till the Shadows, och under sommaren kom låten ut och direkt in på topplistan, vilken man toppade under fem veckor i Augusti-September.
Han skrev sedan flera av the Shadows instrumentala låtar, samt en låt till Cliff ”A girl like you” som toppade på 3:e plats på Englandslistan. Den var givetvis med sång till, och sägs ska ha varit Cliffs pappas favorit bland sonens låtar. Han dog dock hösten 1961, så det är tveksamt att han fick höra några fler.
När fadern dog blev Cliff Richard huvudinkomsttagare till resten av familjen. En mor och tre systrar skulle han nu försörja, men det är en annan historia, och dessutom var hans dopnamn Harry och familjenamnet Webb och det kunde väl ingen rocksångare heta. Nu kom vi över på Cliff Richard men det är ju inte så konstigt, då de alla levde delvis av samma kaka. Men det är en annan historia det med, som vi kanske kommer in på så småningom. Att köra det direkt efter detta känns inte rätt.
Nu har jag svarat tre gånger att Hank Marvin är den bäste sologitarristen världen har skådat. Ta inte bort artikeln igen nu, Olli.
allemand:
Olli har kanske en annan mening !
I övrigt överlåter jag dessa artister till er specialister…
Det här gäller ju året 1960 Lars Å Månsson, då var du ju fortfarande tonåring, åtminstone när året började, så nog tror jag att du har några minnen av the Shadows, som ofta besökte Skandinavien, kanske oftast i Köpenhamn, men dit var det ju bara en kort resa med båt från centrala Malmö till centrala Köpenhamn, på andra sidan sundet. Och från Helsingborg var det färja och tåg som gällde till Köpenhamn. Jag har för mig att även Landskrona hade färjeförbindelse med Danmark någon tid, eller gick den bara ut till Tycho Brahes ö Ven och tillbaka igen.
Den här låten känner du väl ändå till?
The Shadows – Don´t cry for me Argentina
Jag glömde den här , förlåt mig
The Shadows Theme for young Lovers live on Final Tour
https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=ck1-vVIFt3U
Hela spelningen finns att hämta på Youtube nära den här låten, ni ska klicka på Youtube
så att ni får en större skärm, för det fordras av den här spelningen.
Det finns många som har den uppfattningen allemand, så du är inte ensam att tycka så. Jag gillar honom skarpt också, men ska ju vara lite objektiv som författare av texter och annat som har med artisterna att göra. Jag har väl skrivit en av den här tidens största gitarrister, någon objektiv numrering är jag inte i stånd att kunna uttala mig om, min privata uppfattning ligger dock nära det du skriver, men det finns många andra som också aspirerar på den utmärkelsen. Då blir det till sist bara vad man själv tycker som gäller. Men vad menar du med att ta bort artikeln. Jag hade lite problem med att ett inlägg med bara Apache på, som hade kommit in i det stora inlägget, hur vet inte jag, då det här inlägget har jag kollat ett flertal antal gånger. Men den var jag givetvis tvungen att ta bort. Jag hoppas att den nu är borta, och ber om ursäkt om jag stört dig.
Har sett den under tre olika dagar läggas ut under en kort stund. Då har jag skrivit kommentaren som du läste idag.