Tage Ivar Roland Danielsson, född 5 februari 1928 i Sankt Lars församling i Linköping, död 13 oktober 1985 på Lidingö, var en svensk författare, poet, manusförfattare, filmregissör, skådespelare och komiker.
Tage Danielssons rötter i landskapet Östergötland är djupa, och sträcker sig på fädernet åtminstone tretton generationer bakåt, till slutet av 1500-talet. Främst är det Kinda härad och Valkebo härad som berörs.
Tages far hette Ivar (född 18 april 1891, död 23 juli 1972) och hans mor Elsa (född 18 januari 1898, död 21 augusti 1974). Tage hade en äldre bror, Karl (född 1922, död 2000) samt en yngre bror, Kjell (född 1939, död 1947).
Som barn tillbringade Danielsson mycket tid i Linköpings Folkets Park, där hans mor arbetade i kiosken och dit hans far körde buss. Från åtta års ålder tills han tog studenten hjälpte han till med städning samt godis- och biljettförsäljning. Här fick han också sin första kontakt med teater, då det spelades allt från revyer till seriösare dramer med dåtidens stora skådespelare.
Inspirerade av detta spelade barnen själva teater i ett område kallat Lektorshagen. Danielsson själv ansågs dock för blyg och fick till en början ägna sig åt att hala ridån och skriva programblad till föreställningarna. Han hade dock lätt för sig i skolan och hans föräldrar övertalades av läraren att låta sonen läsa vidare på läroverket, där han var medlem i den slutna föreningen Sällskapet för Vitterhet och Häfd, där även Jöns Jacob Berzelius deltagit som gymnasist. Det var ett beslut som föräldrarna knappast ångrade då Danielsson 1948 tog studenten med toppbetyg i allt utom idrott.
Efter studentexamen vid Katedralskolan i Linköping skrevs Danielsson år 1949 in vid Uppsala universitet. Han engagerade sig i Östgöta nations spex och satte bland annat upp spexet Gustav Hasa eller Glid i natt eller I fara i Mora tillsammans med Hatte Furuhagen. Tage Danielsson blev senare också medlem i Juvenalorden där en humor som kännetecknas av kvickhet, lärdom och travesti på kulturarvet odlas. Östgöta nations pub har fått namnet Tages Källare efter Tage Danielsson.
Efter studietiden började Danielsson arbeta på Sveriges Radio, där han 1954 sände sitt första program, med titeln Andersson i nedan, ett slags radiokåseri där en person på månen pratade med en man på jorden. År 1959 blev han Radions underhållningschef och var mannen bakom grundandet av programmet Sommar. Han kom under åren på radion i kontakt med Hans Alfredson och de två kom att bli kända som Hasseåtage, en duo som kom att dominera svensk underhållning under 1960- och 1970-talen. Deras samarbete blev grunden till AB Svenska Ord.
Tillsammans gjorde Hans Alfredson och Tage Danielsson många revyer, bland annat Gula Hund (1964) och Svea Hund (1976), filmer som Att angöra en brygga (1965) och Picassos äventyr (1978) samt revylustspelet Fröken Fleggmans mustasch (1982), som blev deras sista gemensamma produktion.
Samtidigt med samarbetet med Hans Alfredson skrev Tage Danielsson flera böcker och gjorde filmer på egen hand; bland dessa kan nämnas böckerna Sagor för barn över 18 år (1964) och Tage Danielssons Postilla (1965), filmerna Mannen som slutade röka (1972) och Ronja Rövardotter (1984) samt musikalen Animalen (1979) med musik av Lars Johan Werle. Mest känd är Danielsson kanske för Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton, ursprungligen en av berättelserna i Sagor för barn över 18 år. Varje julafton visas den i TV, animerad av Per Åhlin, en illustratör som ofta samarbetade med både Hasse och Tage. Nämnas bör även Herkules Jonssons storverk, julkalendern i TV 1969. Danielssons humor kan beskrivas som tidsmedveten och satirisk.
En kort tid efter att Danielsson medverkat vid humanistdygnet i Linköping 1985 avled han i sviterna av malignt melanom (hudcancer). Han är begravd på Lidingö kyrkogård.
Danielsson var i grunden klassisk socialdemokrat, men under 1970-talet blev han efter hand allt mer kritisk mot socialdemokratin som Danielsson såg som maktfullkomlig och svikande sina ideal från 1930- och 40-talen. Hans besvikelse blev än starkare när IB-affären offentliggjordes. Från mitten av 1970-talet började han publicera dagsverser (tankar från roten) i den syndikalistiska tidskriften Arbetaren. Med sin ironiska underfundighet drev han med det mesta i sin samtid, inte minst kärnkraft och just IB-affären. Dessa tankar gavs sedermera ut i bokform.
Den av de texter som kanske mest förknippas med hans namn är Monologen om sannolikheten, med anledning av kärnkraftsolyckan i Harrisburg år 1979 och den ”försumbara” sannolikhet att det skulle kunna hända igen. I folkomröstningen 1980, om den svenska kärnkraftens eventuella utbyggnad, stödde han följaktligen linje 3 (avveckling). Under 1980-talet blev Danielssons samhällsengagemang allt större. Han höll ett uppmärksammat tal vid FN-dagen 1982. Han skrev en femsidig betraktelse om tillståndet i Sverige vid namn ”Mordet på Solidariteten” som tidningen Expressen publicerade hösten 1984.
Nu kommer jag att göra ett avsteg från mitt strikta tema, som inte tillåter material senare 31/12 1969. Detta gör jag för att jag så gärna vill ha med den här artisten, som minsann har gjort en hel del revyer och annat även på 1960-talet, som t.ex. Gula Hund en revy som spelades på olika scener i Sverige på det glada sextiotalet, och ”Att angöra en brygga” som gick på biograferna. Det och annat smått och gott motiverar tillräckligt med 1960-tal för att räcka till. Sedan är det så att en av deras revyer var så nära som 1970, och det finns så mycket tänkvärt i vad denne man presterade, så jag vill se till att det finns bevarat någonstans. Så jag struntar i tidsaspekten helt och hållet och blandar i menyn så mycket som det går.
Om sannolikhet
En glad amatör
Vår Beredskap är God. Självgod!
Elekricitetsvisan
Aftonbladet eller Expressen
Mitt lilla fejs och jag
Här räcker det! Den som inte har skrattat på sig än kommer aldrig att göra det, hur mycket komik vi än utsätter dessa för. Vi ville göra ett porträtt av Tage Danielsson, denne store humanist och komiker, östgöte guskelöv, som de säger där. Ibland skrattade man bara av att se Tage D. En stor artist, som tyvärr gick bort alltför tidigt. Jag har träffat hans svärfar i Flen en tid efter hans död, och svärfadern hade bara gott att säga om sin måg. Jag hoppas att ni tycker ungefär detsamma som vi, Law Of The Land och Olli Rein, och att ni besöker oss på våra spelningar. Vi kommer givetvis att visa hans kollega och vän Hasse Alfredsson också, om inte något särskilt kommer emellan. Som Hans Alfredsson har gjort här, så kommer ju Tage att visa sig i Hasses sketcher och sånger när vi har kommit dit. Glädjande är också att vår Söndagsmusik blir alltmer och mer uppskattad, för varje vecka som går. Men än finns det plats för fler runt apparaten och ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir. Vi syns och hörs på Söndag kl 18:00.
Här kommer nu sista kommentaren till detta inlägg. Det är Tage Danielsson och Hans Alfredsson som gästar Hylands Hörna på 1960-talet. Därmed har vi klarat sextiotalet med tre inslag.
Hasse & Tage – ”Först så går det upp” samt Flygelexperten Tage Danielsson
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=_9wXbjJpI6U?feature=player_detailpage&w=640&h=360%5D
Tack för att du stärker vårt 60-tal angelicaplacet då merparten av inläggen är från 1970-tal, men nu är vi snart uppe i dem tre som det minst ska vara. Jag gjorde ett undantag, då jag mycket gärna ville ha med Tage Danielsson den här veckan. Sedan har jag ett överblivet inslag som jag lägger ut lite senare, när den här kommentaren inte längre finns med bland de 10 på listan över kommentarerna. Så tack en gång till, och ha en bra helg.
Det får ni också ha.Det har varit en härlig vårdag.
Här läser Tage Danielsson dikten Flower Power ur sin diktsamling: Samlade Dikter 1967-1967.
Jo som jag skrev är de alltid roligt att uppleva gamla minnen Olli…
Ska ge dig ett exempel på min musik:
Ska tillägga att Paul Kuhn somnade in för en tid sedan.
Hugo och Max börjar närma sig 90 år…Tala om god vigör för sin ålder ! Videon är endast c:a 2 år gammal.
Nu min fråga till dig Olli.Vad tyckte du om mitt musikval? 🙂
Ett musikval är ju alltid personligt, men man kan bilda sällskap för likatänkande. Ditt musikval är lika gott som någon annans och vad det gäller mig personligen så är det ett bra val. Om jag inte har fel är det Dixieland man spelar eller happy jazz som den också kallas och har sitt centrum i staden New Orleans. Att det här är tyskar som spelar och sjunger, beror säkert på att det finns många där som gillar Jazz, och att de gärna går ut och lyssnar på konserter i större omfattning än Sverige, mycket beroende på ca 9-10 ggr större befolkning i ett mindre och mera kvadratiskt land, där avstånden är mycket mindre än i Sverige. Alltså får jazz i Sverige betydligt mindre utrymme och får hålla till i mer sjaskiga lokaler t.ex. i gamla stan i Stockholm.
Det är alltså ett större utbud i Tyskland och mer erkänt som fin musik och har en kunnig publik, som tillhör övre medelklassen i stor del, vilka naturligtvis även har en bättre ekonomi. Det tror jag är några anledningar till skillnaden mellan Tyskland och Sverige.
Du kan ju också ta del av dessa konserter då du kan se tysk TV och kan språket efter 30 år i landet.
Sedan är det ju många saker som styr mitt musikval av popmusiken före 1/1 1970, där har du två skäl till att jag inte spelar dessa musiker, ett tredje är att jag tills nu inte haft någon kännedom om deras existens.
Jag måste ju spela sånt jag kan och som jag tillåts av mitt tema.
Under andra världskriget kom Sverige att flytta sitt fokus på Tyskland till Storbritannien och USA och ungdomen tog åt sig den musik som kom därifrån snabbt. Tyskland och Frankrike var helt ute i Sverige. Det gör att de allra flesta svenskar bortsett från socialister och kommunister (inte S) hämtade sina influenser i Anglosaxiska länder och det är dessa artister och låtar det svenska folket förknippar med senare halvan av femtiotalet och hela sextiotalet och även efter dessa två decennier. Så det är därför jag och Law Of The Land inriktar oss på det vi kan. Resten lämnar jag med varm hand över till någon annan, såvida jag inte får lämpliga färdiga koncept.
Vi har artister för ca ett år till. När intresset sjunkit till en för låg nivå, som några av de storband jag tidigt hade uppe fick, i form av att antalet åhörare direkt blev 12-13 och under ett helt år har blivit 15-16 stycken, så kommer vi att lägga ner vår verksamhet eller förändra den. Just nu har vi dock många lyssnare för det mesta, men det är snacket runt artister och låtar jag saknar, och det är ju där kommentarerna kommer fram, och med dem förslag på artister och låtar. Vi kämpar med att kunna göra ett så varierat program som möjligt, med de begränsningar vi har.
Mvh Olli Rein
Du har skött dig exemplariskt Olli ! Dessa skämt blir aldrig för gamla att smila över ! 😉
Det är väldigt lugnt här nere för att vara första dagen på ett inlägg med en bra och omtyckt artist, men det är skillnad på antalet visningar.
Tyvärr har det här programmet tappat den fina kommentarsstämningen från när det var nytt. Inte ens allemand har haft någon kort kommentar. Nåväl jag vet ju att alla har något annat att göra ibland, samt att det är både fredag och lördag kvar. Då brukar det bli ungefär lika många på två dagar som på 9 timmar första dagen. Sist jag kollade antalet visningar låg det runt 75. Då kan det bli över 150, vilket är bra på musikinläggen. Tyvärr tar musikinlägg betydligt mera tid att göra än ett normalt inlägg, men det finns ju andra värden än visningar här i Världen. Eller vad säger du Månsson? Det tar även mer tid att läsa, se och lyssna sig genom ett musikinlägg för det mesta, men ibland får vi
lov att göra något som ligger utanför de vanliga politiskt laddade artiklarna.
Jag fick se det här försent Lars, så jag är trött och splittrad, jag lovar att jag ska svara imorgon, just nu så har jag ingen riktig geist, och allt kan bli fel.
Nu verkar inte kommenteringen vara på i detta inlägg. Varför vet jag inte. Nog borde det finnas ett och annat att skriva om.