NORGE. Teamet bakom tv-programmet «Insider» tar sig till en av Oslos mest kriminella gator, Skippergata – en tvärgata nederst på Karl Johan. Gatan är samlingsplats knarksäljare, prostituerade, drogmissbrukare och andra kriminella.
Reportern Kjetil Johnsen hamnar mitt i ett bråk mellan somalier och mste springande ta sig därifrån.
– Helvete. Detta är gallenskap, säger han. I dokumentären blir sektionschefen vid Grønlands politistation, Kåre Stølen, konfronterat med videoklippet.
Detta är en intern uppgörelse mellan unga somalier och många av dem är kända av polisen säger Stølen. I följande «Insider» får vi se att 50 personer dagligen blir bestulna på mobil eller plånbok i området runt Oslo centralstation. Tillresande kriminella står for 80 procent av stölderna.
Trots detta påstår Stølen att Oslo er en av världens tryggaste huvudstäder. Han menar att det är tryggt att gå i Oslo, bara man håller sig till några regler. Rånarna opererar i grupp och väljer offer med omsorg, gärna berusade så håll dig nykter.
-Pettersson undrar om detta är tryggt? Hur är det då i Malmö, Göteborg och Stockholm och andra somaliska metropoler…
Se galenskapen HÄR
Vem förundras att det är som det är i Oslo, och andra storstäder idag.
Läs det här av en som var med.
En levnadsskildring från Oslo, för 20 år sedan.
”Även ´då´, min käre Brutus”.
Citerat:
”Alla ungdomar i Västeuropa som har fått erfara samma sak som beskrivs här nedan har all rätt i världen att ställa ”sina” politiker till svars. Något annat kommer inte på fråga efter dessa erfarenheter och den uppväxt som gives dessa ungdomar på grund av ett fullständigt oförlåtligt högförräderi!
Q: Våldsamma muslimgäng i europeiska städer är inte precis ett nytt fenomen. Vi hör om infödda europeiska ungdomar som blir trakasserade, misshandlade, våldtagna och rånade ganska ofta. Berätta om dina erfarenheter under dina “sårbara år”(14-18) att växa upp i de multikulturella gatorna i Oslo
A: När jag var 12 år gammal var jag med i hip-hop rörelsen. Under flera år var jag en av de mest påfallande “hip-hopparna” från västra Oslo. Det var mycket lättare att “få respekt och trovärdighet” i västra Oslo på grund av de demografiska faktorerna. Västra Oslo var den “priviligierade och övervägande infödda sidan” av Oslo men mycket få immigranter i motsats till östra sidan som var mindre fridfull.
Graffiti och break dance var en viktig del av vårt liv vid den tiden. Omkring 1993 och 1994, vid 15, var jag den mesta aktive taggaren (graffitti konstnär) i Oslo som flera människor i den gamla skolans hip-hop samfund kan vittna om. Vår standard “graffiti-räd” bestod av att gå ut på natten, i grupper om 2-3, med våra ryggsäckar fulla av sprayburkar. Vi tog våra cyklar och “bombade” stadskvarteren med våra taggar, “bitar” och gruppnamn över hela Oslo.
“, Wick and Spok” fanns överallt. Just att ungar i vår egen ålder i hela västra Oslo och även östra Oslo såg upp till oss var en av de drivande krafterna tror jag. Vid den tiden kändes det väldigt givande för oss. Om du ville ha flickor och respekt då handlade det bara om hip-hop samfundet vid den tiden. Ju mer våghalsig du var desto mer respekt och beundran fick du.
Alla accepterade dock inte det. Regeringen hade en noll-tolerans mot graffiti och skurade bort 90% av våra “skapelser” inom 48 timmar. Jag kommer ihåg att det var ett inofficiellt krig mellan hip-hop samfundet och regeringen och Oslo spårvägar, vårt offentliga tunnelbanebolag. Två killar jag kände, Stian och Charles, några år äldre än mig arresterades, fick gigantiska böter och sattes i fängelse. Hip-hop rörelsen i Norge hade sin klimax vid den tiden, åren 92-93.
Samhället var mycket “politiskt korrekt” till sin natur, med nära band till de extrema vänstergrupperna som SOS Rasism (en extrem vänsterrörelse) och Blitz (en våldsam vänsterextremistisk rörelse). Jag kommer ihåg att vi brukade hänga med olika människor och grupper över hela Oslo. Det fanns massor av hip-hop konserter vid Blitz och det var vid den tiden som den kommunistiska hip-hop gruppen; “Gatans Parlament” blev till. Det är svårt att föreställa sig men under den tiden var alla inne på graffiti och hip-hop.
Jag kommer ihåg mina vänner vid den tiden; Jon Trygve, Richard och Arsalan, vi gjorde allt tillsammans. Det var faktiskt min muslimska vän som tände mitt intresse för kristendomen, islam och politik i allmänhet. Vi hade oräkneliga diskussioner om kultur, geopolitik (förhållandet mellan politik och territorium) etc.
Vid den tiden kunde jag inte förstå varför han avskydde Norge och min kultur så mycket. Han föraktade helt enkelt det och jag kunde bara inte fatta varför vid den tiden. Skolans läroplan var ett skämt, eftersom allt vi lärde om islam var att det var en fredens religion, ofta spridd av handelsmän.
Emellertid var det här en av grundorsakerna varför jag började uppskatta min egen religion och kultur i en högre grad och varför jag ville söka alternativa källor som kunde förklara mer. Jag kommer ihåg att under första Gulfkriget brukade han heja högt när en scud-missil sköts av mot amerikanarna.
Jag var fullständigt okunnig vid den tiden och apolitisk, men denna fullständiga brist på respekt för min kultur (och västkultur i allmänhet) tände faktiskt mitt intresse och passion för det. Tack vare honom utvecklade jag gradvis en passion för min egen kulturella identitet. Detta var uppenbarligen mycket irriterande för honom, eftersom jag var ovillig att konvertera till islam. Istället föreslog jag att han skulle konvertera till kristendomen och omfatta våra normer och kultur.
Vi brukade hänga med GSV gänget, eller B-Gängen som de populärt kallas idag, ett muslimskt pakistanskt gäng, mycket våldsamma redan då. “Gängallianser” var en del av vårt vardagsliv vid den tiden och försäkrade att du undvek hot och trakasserier.
Allianser med rätt människor garanterade en säker passage överallt utan risk att bli undertryckt och rånad (Jizya), misshandlad eller trakasserad. Vi hade nära band med B-Gängen (B-Gang) och A-Gängen (A-Gang), båda var muslimska pakistanska gäng, genom min bästa vän Arsalan som också var pakistanier. Redan vid den tiden var muslimska gäng väldigt dominanta i östra Oslo och Oslos innerstad.
De arrangerade även “räder” i västra Oslo emellanåt och undertryckte de infödda ungdomarna (kuffar) och samlade in Jizya från dem (i form av mobiltelefoner, kontanter, solglasögon etc.). Jag kommer ihåg att de systematiskt trakasserade, rånade och misshandlade etniska norska ungdomar som hade otur nog att inte ha de rätta anknytningarna. Muslimska ungdomar kallade de etniska norrmännen för “potäter” (potatisar, en nedvärderande term som muslimer använder för att beskriva etniska norrmän).
Dessa människor våldtog emellanåt de så kallade “potatishororna”. Som etniskt norsk i Oslo i åldern 14-18 var du begränsad om du inte hade kontakter till de muslimska gängen. Du var begränsad att röra dig i ditt eget grannskap i västra Oslo och vissa ställen i centrum. Såvida du inte hade muslimska kontakter kunde du lätt bli ett motiv för trakasserier, misshandel och rån.
Våra allianser med de muslimska gängen sågs strikt som en nödvändighet för oss, åtminstone för mig. Men vi som hade våra allianser kunde fritt röra oss. Som ett resultat av vår allians tilläts vi ha en avslappnad och säker position på den västra sidan av Oslo bland vår åldersgrupp. Tänk på det som att vara våra egna lokala “krigsherrar” för särskilda “kuffar områden”, vilket reglerades av den enda dominanta makten, muslimska gäng samarbetande med anarkomarxistiska nätverk.
Många av dessa grupper påstod sig vara toleranta och anti-fascistiska, men ändå har jag aldrig mött någon så hycklande, rasistisk och fascistisk som de människor som jag brukade kalla vänner och allierade. Media glorifierar dem medan de vänder upp och ner på centrum, rånar och plundrar.
Och ändå fördömer man hårt dessa offers försök att slå sig samman, från alla håll av det kulturella etablissemanget, som rasism och nazism. Jag har bevittnat dubbelmoralen och hyckleriet med mina egna ögon, det är svårt att ignorera. Jag var en av de skyddade “potatisarna”, och hade vänner och allierade i jihadistiska, rasistiska gäng såsom A och B gängen och många andra muslimska gäng.
Jag blev gradvis chockerad av mentaliteten, handlingarna och hyckleriet hos vad som kallas den “marxistiska-jihadistiska ungdomen” i Oslo förklädd under mer socialt acceptabla märken såsom: “SOS Rasism”, “Ungdom mot rasism”, Blitz som bokstavligen kapade segment av hiphop rörelsen och använde det för rekrytering.
Jag har personligen hört om och bevittnat hundratals jihadistiska-rasistiska attacker, mer än 90% riktade mot hjälplösa norska ungdomar (som själva har uppfostrats till att vara “självmordsbenäget” toleranta och därför är fullständigt mentalt oförberedda på attacker som dessa).
Detta händer medan de marxistiska nätverken i hip-hop rörelsen och det kulturella etablissemanget i tysthet och indirekt överser med det. Det finns absolut ingen politisk vilja att se till att rättvisa tjänas å dessa offers vägnar. Jag kommer ihåg att jag en gång tänkte; “Detta system gör mig sjuk”.
Q: Har du någonsin bidragit till de muslimska förföljelserna mot de infödda under denna period?
A: Jag såg “säkerhetsallianserna” på ett strikt pragmatiskt sätt. De var ett nödvändigt ont vid den tiden. Under dessa år hörde jag om hundratals fall där etniska norrmän blev trakasserade, rånade och misshandlade av muslimska gäng. Denna typ av handlingar var faktiskt rasistiska eller även baserade på religiösa motiv (jihadistiskt beteende), men jag såg inte det sambandet på den tiden på grund av att jag inte kände till islam; jag såg de praktiska manifestationerna och jag tyckte inte alls om det.
Det enda man kunde göra var att ta nödvändiga försiktighetsåtgärder, skapa allianser eller bli undertryckt av dem. Om man gjorde ett försök att skapa ett “norskt gäng” skulle man omedelbart etiketteras som nazist och få möta allas vrede, förutom de muslimska gängen. De fick däremot göra vad som helst medan de indirekt påhejades av samhället. Så med andra ord var vi fångade mellan “veden och barken”. Detta är fortfarande fallet i alla Västeuropeiska större städer. De tillåts samla sig medan vi inte får det.
Jag tog aldrig del i några av deras aktiviteter och jag deltog aldrig i några Blitz demonstrationer heller. För mig skulle det vara för hycklande när man ser att de muslimska gängen och deras “rasistiska/jihadistiska” beteenden tolererades av polisen, media och de våldsamma vänsterextremisterna (ANTIFA) som “Blitz” och “SOS Rasism”. Jag lämnade hip-hop rörelsen och gängen när jag var 16 och gick aldrig tillbaks.”
Det börjar med att ett gäng negerapor börjar bråka, sedan kommer Sion och delar ut båtlaster med vapen till dem och det dröjer inte länge innan vi har ett inbördeskrig som liknar den som pågår i Syrien. Skillnaden är att i Syrien finns det en riktig militär under Assadregimen. I norden finns det ingen militär alls…
Snart i var och varannan svensk stad.