Experter ägnar tid åt att förklara varför invandrare går med i Sverigedemokraterna istället för att förklara varför marxister som Kamali eller Pelaseyed kränker människor på grund av deras åsikter. Den vänsterorienterade invandraren är en accepterad norm i Sverige till den grad att de flesta ser mellan fingrarna när man hör ord som ”husneger” eller ”blattealibi”. Både Kamali och Pelaseyed har blivit förlåtna.Men hur blev det så här att vissa åsikter blev ”rätt” för invandrare och andra blev ”fel”?

Denna syn på invandrare bygger på en paternalism som utgår ifrån att invandrare är människor man ska ta hand om. Enligt detta synsätt så kommer invandraren vara nöjd så länge han har sin invandrarförening eller moské och får sina bidrag. I gengäld ska invandraren vara lojal mot dem politiker som ger hans/hennes invandrarförening eller moské ekonomiska resurser. När det dyker upp invandrare som är utanför detta system så är de inte lika lätta att kontrollera.

Detta klientsystem fungerar på detta sätt att vissa politiska partier som har svårt att nå fram till vissa grupper av invandrare använder sig av klienter med helt andra värderingar än vad partiet har för att nå fram till invandrare. I valet 2006 så uppmanade en shiamuslimsk ayatollah i Irak shiamuslimerna i Rosengård att rösta på folkpartisten Goran Rahbi. Ordförande för Folkpartiet i Malmö, Allan Widman, erkände att han visste om detta. Efter att det kom fram att ayatollan uttalat sig ”nedsättande” om européer och judar så slutade man använda sig av honom. För att få röster från invånarna i Rosengård så försökte inte Folkpartiet övertyga dem att liberalism är något bra. Utan man använde sig av klienter som skulle övertyga invånarna i Rosengård att Allah vill att man ska rösta på Folkpartiet. Detta är ett tydligt exempel på hur klientsystemet fungerar i svensk politik.

Just nu går många svenskar omkring och undrar vad Abdirizak Waberi gör i riksdagen. Om man förstår att många partier i Sverige använder sig av ett klientsystem för att locka till sig invandrarnas röster så förstår man varför f.d ordföranden för Islamiska förbundet är en moderat riksdagsledamot, trots att han har uttryckt åsikter som inte alls överensstämmer med Moderaternas politik. Hela fenomenet med profiler från det muslimska civilsamhället som hamnar i olika politiska partier och får viktiga uppdrag snabbt, beror på att många partier i Sverige vill styra muslimer via moskén, istället för att vinna deras förtroende. De invandrare som är utanför klientsystemet hotar de gamla partiernas dominans bland invandrare. I ett sådant sammanhang så förstår man att ord som ”husneger” och ”blattealibi” är straffmekanismer för att få invandrare att tycka ”rätt” och rätta sig i leden. Ni kan ju själv fundera på hur användbar en människa som Abdirisak Waberi skulle vara för Moderaterna om moskéer fick mindre inflytande över muslimer. På vilket sätt skulle Abdirisak Waberi bidra till Moderaternas politiska verksamhet om Islamiska förbundet inte alls hade något politiskt inflytande i Sverige? Eller vad kan Helena Benaouda, som inte ens vill kalla sig feminist, göra för Feministiskt Initiativ om det muslimska civilsamhället fick mindre politiskt inflytande?
Invandrare som på något sätt hotar dessa klientsystem, antingen genom att ställa sig utanför dem eller kritisera dem har ”fel” åsikter. Även svenskar som hotar dessa klientsystem kan drabbas. Socialdemokraten Carina Hägg, som kritiserade Islamiska förbundet petades ner på Socialdemokraternas riksdagslista inför valet 2014. Men ofta är det invandrare som drabbas eftersom det är svårt för många invandrare att anpassa sig till de snäva ramar som vänstern i Sverige har skapat.

Förutom detta klientsystem så präglas ramarna, som vänstern har skapat för invandraren i Sverige, av en hunger för exotism. Denna hunger för exotism från vänstern tvingar invandrare som är feminister att börja kalla sig muslimska feminister för att vänstern ska lyssna på dem. Det uppmuntrar en pedagog från Lund att ta på sig en keps och låtsas vara en rappare, för att han ska få ekonomiskt stöd från vänsterorganisationer. Den exotiska invandraren passar in i vänsterns bild av Sverige.

När en invandrare dyker upp som har tagit till sig svenska värderingar och har anpassat sig till det svenska samhället så är vänsterns reaktion ”husneger”/”blattealibi”. Bakom reaktionen finns en oro för att klientsystemet ska falla samman och att de gamla partierna ska bli tvungna att faktiskt övertyga fler invandrare att rösta på deras politik, istället för att invandrarna ska rösta på partiets klienter. Dessutom finns hungern för exotismen. Hur ska vänstern mätta denna hunger om invandrare ska gå och anpassa sig till Sverige. Vänsterns stereotyper av invandrare kombinerad med klientsystemet har varit ett stort hinder mot invandrarnas integration i Sverige.

De goda nyheterna är att alla klientsystem har så småningom fallit. Parallella samhällen i Sverige hänger delvis ihop med Socialdemokraternas och Moderaternas stora klientsystem. Invandrarföreningar och moskéer med alltför stora ekonomiska resurser och makt fungerar som ett fundament för parallella samhällen. Det mångkulturella samhället är en politisk produkt. Dessutom är det en produkt av dålig kvalité.
Det som kan få klientsystemet i Sverige att falla fortare är självklart att partierna som använder ett sådant klientsystem slutar använda det och att de invandrarföreningar och moskéer som är en del av detta klientsystem får mindre resurser och mindre politiskt inflytande. Dessutom är det viktigt att invandrare som kommer till Sverige får mer information om hur demokratin fungerar och att denna viktiga uppgift inte delegeras till någon invandrarförening eller religiöst samfund, som ofta är partiska.