James Travis ”Jim” Reeves, född 20 augusti1923 i Galloway, Texas, död 31 juli 1964 i Williamson County, Tennessee (i en flygolycka), var en amerikansk countryartist, under första halvan av 1960-talet med sin starka barytonstämma mer populär än Elvis i Sydafrika, populär även i Indien och Sydostasien och där känd under epitetet Gentleman Jim. Några av hans mest kända låtar är ”He’ll Have to Go” (1960), ”Adios Amigo” (1962), ”I Won’t Forget You” (1964). I Sverige blev hans största framgång ”I Love You Because” våren 1964.
Under senare delen av karriären präglades Reeves musik av hans evangeliska omvändelse. Invald i Country Music Hall of Fame1967. I Carthage, Texas finns Jim Reeves Memorial, det värdiga gravmonumentet över Jim Reeves. Efter hans död släpptes flera postuma singlar, bland annat ”Distant Drums” som nådde #1 på Englandslistan 1966. År 2007 invigdes ett Jim Reeves-museum i Voxna socken i Hälsingland. Så långt svenska Wikipedia, forts. är från engelska Wikipedia, men kraftigt förkortat. En sak ni ska se på är hans discografi, det finns ovanligt många skivor med Jim Reeves.
I sin ungdom var han en lovande basebollspelare, och hade kommit upp till proffslagens farmarlag innan en skada avslutade den karriären. Reeves började arbeta som radioprogramvärd, och sjöng själv mellan låtarna. Han hade tur och upptäcktes i en annan radiostation, genom att en som skulle provsjunga kom sent, så Jim fick chansen att sjunga och tog den, året var nu 1953.Reeves ’första framgångsrika countrymusiklåtar inkluderade ”Jag älskar dig” (en duett med Ginny Wright), ”Mexican Joe” och ”Bimbo”, som nådde nummer 1 1954 på den amerikanska Country Charts. 1955 i november släpptes Jim Reeves första Album på skivmärket Abbots, Jim Reeves Sings. Tidigare 1955 hade han dock skrivit ett tioårskontrakt med RCA för utgivning av hans musik på skivor
1957 sjöng han in en låt, som från början var skriven för en kvinnlig artist. Den hette Four Walls (fyra väggar). Den inte bara blev etta på countrylistan, utan också nr 11 på populärlistan. Reeves hade hjälp med att påbörja en ny stil av countrymusik, med fioler och frodigare bakgrundsarrangemang snart känt som Nashville sound. Reeves blev känd som en nynnande sångare på grund av sin rika ljusa baryton röst. Låtar som ”Adios Amigo”, ”Välkommen till min värld”, och ”Am I Losing You?” visar detta. Hans julsånger har varit perenna favoriter, inklusive hans ”JUL”, ”Blue Christmas” och ”An Old Christmas Card”.
Sin största hit fick han 1960 med countrypoplåten ”He´ll have to go” skriven av Joe Allison, för vilken han fick en platinaskiva. Släppt sent 1959 kom den upp till nummer ett den 8 februari 1960 och blev kvar där 14 veckor. Den räckte också nästan ända fram på Billboards hot 100, då den där nådde andra plats bland popmusiken.
Reeves stora popularitet internationellt , pressade tillbaka honom en del i USA men gav countrymusiken för första gången en världsmarknad. Tidigt 1960-tal var han mer populär i Sydafrika än själva Elvis Presley. Han fortsatte att turnera, tills han störtade med sitt eget plan, med sig själv vid spakarna i ett kraftigt åskväder, där han inte följde de flyginstruktioner han fick om att flyga höger om åskvädret utan svängde vänster för att se vägen in till Nashville och trodde att han då lättare skulle hitta flygplatsen. Jim Reeves och hans manager Dean Manue dog direkt vid nedslaget.
Han lämnade efter sig ett stort antal inspelningar, varav Distant Drums blev etta på Englandslistan 1966, två år efter hans död. Men skivor har fortsatt att ges ut från mannen med sammetsrösten.
För mer information om livet, turneér och flygplansolyckan se Engelska Wikipedia.
Jim Reeves bjuder på ett antal låtar helt gratis klicka här
Jim Reeves – The Wreck of the number nine ca1962-64 Traditionell folksång
Jim Reeves – Mexican Joe 1953
Jim Reeves – He´ll have to go 1959
Jim Reeves – ”I love you because” live in Oslo April 16, 1964
Tack!
En vän för livet.
Lyssnade som barn och beundrade skivkonvolutet som visade en modern cowboy i westernstövlar.
Rickard
Jag lägger ut en sista liten låt innan vi stänger vårt välbesökta inlägg om sångaren och gentlemannen Jim Reeves. Det blir the Blizzard, snöstormen på svenska och den är dramatisk. Dock är den nog fiktiv.
Jim Reeves – The Blizzard
http://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=H2fyFumisiU
Jag tackar alla som visat intresse för den här sortens musik som Jim var mycket bra på, ja han var ju t.o.m. med att skapa det som går under benämningen Nashville sound.
Glömde tacka för det här inlägget igår Olli, hade en riktig njutningsbar kväll tillsammans med en för länge sedan bortglömd ”smörsångare”, det var väl inte riktigt min stil på den tiden det begav sig. Men sjunga det kunde han! Det tog en verkligen tillbaks i tiden.
Det tackar jag för Ruben. Annars är ju vi svenskar bra på att ge kritik, men dåliga på att ge lite beröm då och då. Fast det gäller nog inte dig. Du är nog den jag fått mest beröm av , och minst kritik. Våra kvinnor här på Petterssons har jag dock märkt är bättre på beröm än kritik, men det kanske bara är deras moderskänslor.
Jag hade en kort period jag älskade Country and Western, som jag har för mig det kallades då. Det var antagligen för alla TV-serier som gick då, och det följde med nästan till mopedåldern, och Jim Reeves var en av dem som hängde med längst. Jag uppfattade inte Johnny Cash som countryartist på den tiden och han har väl följt med tills nu, och jag har aldrig riktigt tröttnat på bra countrymusik. Jag var lite rädd att jag skulle sabba ett sånt här inlägg om gentleman Jim, och att inga skulle vara intresserade, men efter en lite trög start, så har nu ett femtiotal varit inne och tittat. Den 2 timmar och 43 minuter långa inspelningen kan vara värd att kopiera, om du nu upptäckt att det finns mycket som är avstressande i Jim Reeves musik. På Engelska Wikipedia finns nästan alla hans många skivor på diskografin. De flesta av dessa och några till hittar du på YouTube. Tack för din vänlighet Ruben.
Mvh Olli Rein
Det får du en bra låt för också Ruben. En som blev 1:a i UK två år efter hans död och om jag minns rätt även etta på USA:s countrylista.
Jim Reeves – Distant drums 1966
Jim Reeves – Streets of Laredo
Han var många gånger i Norge som var klart countryvänligare än Sverige, även på den tiden.
Apropå flyga i dåligt väder utan att kunna det. Du har c:a trettio sekunder kvar att leva från det du tappar dina referenser till du slår i backen med en liten kärra som denna.
Men han hade ju fått instruktioner att flyga till höger om åskvädret, och tog istället till vä för att kunna följa vägen, för att lättare hitta flygplatsen. Var det till Nashville han skulle?
Jo men visst, hem till Nashville. Oavsett så stämmer det jag skriver ovan. Han blev naturligtvis stressad av det dåliga vädret och misstog sig på höger eller vänster.
Samma fenomen som att du alltid skruvar ner radion när du är vilse med bilen, psyket.
Hur stora plan har du flugit med allemand? Du verkar ju vara hemma på både det ena och det andra när det gäller flygplan. Jag har en gammal klasskompis från gymnasiet i Nyköping, som började hos flygvapnet och slutade hos SAS vid drygt 60 år. Då flög han de stora passagerarplanen och på långa utlandsrutter, är det vad du också sysslat med, då du precis som Hank Snow tror jag, som sjunger ”I have been everywhere” Det längsta jag varit är till Australien via Hongkong och Frankfurt am Main. Du hade varit flera gånger i Kuala Lumpur och käkat någon sorts havskräftor eller annat skaldjur. Det är ju samma som vår Fjärran Östern Redaktör är bosatt i.
Är det någon av alla Jim Reeves plattor du vill höra? Om inte väljer jag en åt dig.
Min favorit är Just call me lonesome. Flugit MD-80-87. Flugit med 747-400. I aussie land har jag varit fyra gånger, två i Sydney och två i Melbourne. Efter Stockholm är Sydney min favorit stad sedan kommer Orange county, Kalifornien.
Det här är en låt som getts ut efter Jim Reeves död, en ganska typisk countrylåt med Jim Reeves . En berättande text med lite blueskänsla.
Jim Reeves – Blue side of lonesome
Det var ingen mer känd låt med Jim Reeves, då hade jag känt till den, men många bra låtar hittar man ju faktiskt lite på sidan om.
Jim Reeves – Just call me lonesome.
Den äldre generationen på 1950 och 60-tal, hade ju inte hört så mycket radiomusik, och hade ju delvis ogillat jazzmusiken också. De var uppfödda med gammalvals, visor med Evert Taube och Ulla Billqvist och några andra. Vi har varit på 30-talet och snuddat vid den musiken. För den tiden, var den nog inte så tam som vi kanske tror, bugg och jitterbugg var ju tidiga influenser från USA, liksom jazzen. Nästan inga kunde någon engelska. Tyska var första språket och där fanns ju då en del. Men när pop, rock och Countrymusiken kom från USA, så var nog Country mer lättsmält för de över 40 om de inte gillade jazz. På hösten 1964 så startades kvällstoppen (20 i topp) den första topplistan i Sverige som var baserad på försäljning i noga utvalda skivaffärer. Först då kom jag i kontakt med Jim Reeves och några andra countrysångare. Jim Reeves var ju då redan död, men hans skivor fick nytt liv. Som mest var det 3-4 Jim Reevesskivor på listan, med ”I love you because2 och Adios Amigo som de mest uthålliga. Dessa gillade min far också, men så har jag inte haft någon trotsålder mot mina föräldrar och farsan gilla en del Elvislåtar också, så varför bråka. Nu tar vi Adios Amigo för din och min far, min är död och kanske din också, men då kan vi väl försöka förstå, vad de fann i den här musiken och vad kanske 100 miljoner i Nordamerika fann i den. Har du spelat Yonder Comes a sucker från 1955? om inte så gör det. Men här blir det Adios Amigo – Skaplig donna i vart fall.
http://www.youtube.com/watch?v=l7BtqvnKJEY&feature=player_detailpage
Minns honom som en av farsans favoriter
”Adios Amigos” tror jag att en låt hette
För smörigt för min smak absolut inte dåligt
Men det vore coolare om farsan hade lyssnat på Johnny Cash 😉