Idag på morgonen har jag läst fyra artiklar som tillsammans förklarar en del av de problem som Sverige brottas med.

Det löper lite av en röd tråd genom artiklarna och ni får själva gissa vilken.

Staffan Heimersson i Aftonbladet: ”Nu måste européer utvandra”.

Heimersson ställer frågan i början på artikeln.”Plötsligt rör Europas invånare på sig och inre rörlighet och borttagna gränser var väl ett av EU:s syften? Skälet till den ökande rörligheten är dock dyster och var det verkligen detta som syftet med EU:s politik var?”

Spanien minskar i år sin befolkning och anledningen är ett minskat barnafödande och stor utvandring. Polacker flyttar åter hem då ekonomin i hemlandet är bättre än i de flesta av Europas länder och välutbildade sydeuropéer anländer nu till Polen i en strid ström. I Grekland sitter nu tusentals statstjänstmän och väntas söka jobb som servitörer i England. På Cypern väljer utbildade ungdomar en enkel biljett till Australien. I Frankrike har allt fler börjat plugga engelska för att på så vis kunna söka sig utomlands. I Sverige, med vår arbetslöshet på över 8%, väntas 60 000 söka sig till Norge där redan 60 000 svenskar arbetar och nu är det inte bara sjuksköterskor och serveringspersonal som sticker, utan nu står välutbildade akademiker och ingenjörer i kö för att lämna Sverige. Heimersson hänvisar till en statsvetare som påtalar att Europa bara är ett begrepp och att innehållets karaktär inte är det viktiga, utan kvalitén. M.a.o. ser Heimersson inga problem i att välutbildade européer lämnar sina länder, men frågan Heimersson borde ställa sig är om ersättarna är lika välutbildade som de som väljer att lämna?

DN idag: ”Hassan utnyttjades av hemtjänsten”.

Vi har förut läst om utländsk arbetskraft som utnyttjats inom bär-, skogs- restaurang-  och åkeribranschen. Nu ställer sig nästa yrkesområde i samma led, nämligen hemtjänsten. Inom Stockholms hemtjänst har arbetskraftsinvandrare lurats och utnyttjats av ett företag. Hassan i detta fall, erbjöds en två-årig anställning med en månadslön på 26 500 kronor, men fick arbeta sju dagar i veckan för 8 000 kronor i månaden. Migrationsverket gav Hassan och hans familj uppehållstillstånd i två år, baserat på de uppgifter företaget TPS Vårdhem lämnade in. Hassan som inte vågat vända sig efter hjälp, i rädsla för att förlora uppehållstillståndet, visar fram uppgifter om att företaget inte betalat in skatt för hans år i Sverige, men nu har hans uppehållstillstånd ändå förlängts till 2013 trots att Migrationsverket inte ens kollat uppgifterna om skatte- och löne­betalningar. Kort sagt är regeringens nya politik om en enklare arbetskraftsinvandring mumma för oseriösa arbetsgivare som tjänar stora pengar på detta.

Östran från april: ”Hyresgäster får förtur till jobb”.

HSB i Kalmar har bestämt sig för att driva ett mångfaldsprojekt inför sommaren. I det mångkulturella området Norrliden tänker man anställa hyresgäster i området som ska hjälpa till att hålla området snyggt och rent. Här hymlar inte personalchefen i HSB Sydost: ”Ungdomar med utländsk bakgrund ska få förtur till jobben eftersom de är en utsatt grupp på arbetsmarknaden”. I artikel kan vi också läsa hur man i Växjö erbjudit praktikplatser till personer med utländsk bakgrund och några av dessa har också lett till jobb. Här ser vi en av konsekvenserna av en politik som gått överstyr och som man nu försöker reda ut genom att diskriminera personer som inte har en utländsk bakgrund. Lek med tanken att HSB gått ut med en deklaration om att påtänkta arbeten bara vänder sig till ungdomar med svensk bakgrund, lek med tanken. I Sverige är det helt naturligt att diskriminera svenskar, oavsett om du är ung eller gammal och alla bara ser på och tycker detta är okej…nåja, nästan alla. Detta är inte det enda fallet där arbetsgivare enbart vänder sig till personer med utländsk bakgrund, så tacka tusan för att välutbildade svenska män och kvinnor flyr landet. Nu kan ju integrationsminister Myten rapa sitt tjatiga mantra om de 600 000 som går till jobbet och nu vet vi orsaken.

Sanna Reyman i SvD: ”Mer statlig styrning för att integrera”.

Med dessa ord påtalar Reyman indirekt de problem som svensk integrationspolitik lider under. Allt fler kommuner säger nu att de inte klarar en större mottagning av asylsökande och personer som fått uppehållstillstånd. Ebo-lagstiftningen är på väg att haverera och snart kommer även Alliansen att se det orimliga i att inte tvinga nyanlända att bosätta sig där bostäder och eventuella jobb finns. Regeringens och Miljöpartiets nya lagstiftning om att tvinga samtliga kommuner att ta emot ensamkommande, kommer snart att utvidgas till att gälla även vuxna. För att detta skall fungera måste det ske med ekonomiska morötter och piskor. Reyman avslutar artikeln med orden om att segregationen och utanförskapet inte kan ignoreras, men det är beklagansvärt att det måste ske med tvång. Så är det när något misslyckats och man inte finner en lösning på problemet. Man inför ett tvång. Redan idag ser vi hur regeringens och Miljöpartiets lilla kärleksaffär påverkar samhället och dess skattebetalare. Hur det kommer se ut när kommuner som varken har jobb, bostäder eller ekonomi till välfärden tvingas ta emot fler asylsökande och flyktingar kan vi bara gissa oss till. Att vi svenska skattebetalare hamnar i skymundan är ingen vild gissning. Till artikeln fanns möjligheten att kommentera, men den plockades bort illa kvickt. De kommentarer man ändå han läsa var inte positiva till dagens migrationspolitik och det tvång som regeringen nu inför, så förmodligen var det därför man tog bort möjligheten att skriva en kommentar. Jag var en av dem som hann och så här såg den ut:

”Tvång brukar vara en slutlig lösning när man misslyckats med något.
Det finns en svensk regering som vågat erkänna problemen när de vuxit sig för stora och det var den socialdemokratiska regeringen under Ingvar Carlsson som 1989-1991 trampade ned bromsen och sade ifrån. Ingen kallade det beslutet och ingen har senare kallat det beslutet för främlingsfientligt, utan helt nödvändigt efter rådande situation.
Trots att problemen är större idag än 1989 har regeringen inte hittat bromsen, utan fortsätter gasa mot nya rekord.
Att ständigt höra regeringsrepresentanter stå och säga att ”det finns utmaningar, men…” klingar falskt. Kanske detta beror på att de själva inte drabbas av den politik de bedriver, utan överlåter till vanliga hederliga skattebetalare att brottas med vardagen.
Fortsätter denna politik kommer problemen eskalera och med dem kommer nya tvångsåtgärder och var detta slutar undrar jag om denna och eventuellt den nya regeringen 2014 ens har funderat över.
Roligt med den regering som i alla andra fall förespråkar fria val. Lika roligt med en opposition som vill förbjuda privata vinster i välfärden, men som blundar när riskkapitalister, okända företag och tvivelaktiga entreprenörer tjänar tiotals miljoner årligen på sina nystartade asylboenden.
Migrationspolitiken påverkar”.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att allt fler ser problemen med regeringens oerhört märkliga politik, men att få verkar kritisera dem i hårdare ordalag. Vi kommer få se regeringen slå nya rekord tillsammans med Miljöpartiet och socialisternas goda minne och ingen hederlig journalist kommer att släppas fram för att på allvar ta upp diskussionen. Istället kommer de nyanlända att prioriteras och svenska skattebetalare att diskrimineras och över allt detta lär fler välutbildade ungdomar och vuxna lämna Sverige i jakt på bättre lycka.