Vi och muslimerna

Vart man än vänder sig i världen har muslimer svårt att leva i fred med sina grannar, även om grannarna är muslimer. Muslimerna utgör cirka en femtedel av världens befolkning, men de är oftare inblandade i stridigheter mellan olika grupper än folk i någon annan civilisation, någonsin. Bevisen är överväldigande.

När det började finns det olika bud på, kanske finns svaret i bibeln. I 1:a Mosebok 16:12 säger Herren om Ismael, dvs. Abrahams ”tjänstekvinnas” son, som anses vara arabernas stamfader: ”Och han skall bliva lik en vildåsna; hans hand skall vara emot var man, och var mans hand emot honom; och han skall ligga i strid med alla sina bröder.”

Visst, det fanns inga muslimer på Abrahams tid och det är skillnad på muslim och att vara arab, men de första muslimerna var otvivelaktigt araber, och de flesta araber är alltjämt muslimer. Då är det inte konstigt om Herrens ord rörande Ismael har tryckt sin prägel på den av araber skapade religionen islam.

En annan anledning till den djupa misstron mellan judar, kristna och muslimer är att muslimska araber år 638 erövrade Jerusalem och trots att Jerusalem och andra städer i området funnits i flera tusen år innan det över huvud taget fanns något islam så betraktar muslimska araber detta område och många andra de erövrat som sina, men Jerusalem förklarar inte muslimernas konflikter med indier, kineser, ryssar, thailändare osv.

Troligare är dock att det i stället för enskilda händelser är islam som är orsaken. Islam har ända från början varit svärdets religion som hyllar militära färdigheter. Profeten Muhammed beskrivs som en duktig krigare och befälhavare, har ni någonsin hört något säga något sådant om Jesus eller Buddha.

Koranen och andra muslimska källor innehåller massor med våld, krig mot otrogna, få förbud mot våld och icke-våld finns inte inom islam.

Islam är i mycket högre grad än kristendomen är en total tro som reglerar varenda detalj i livet. Islam är en ideologi som sammanför religion och politik och drar en skarp skiljelinje mellan Dar al-Islam och Dar al-Harb, där det första är ”fredens hus” där muslimer styr och Allahs lagar styr. Dar al-Harb är krigets hus, det vill säga den övriga världen som en dag ska erövras med jihad, heligt krig. Resultatet blir att konfucianer, buddhister, hinduer, judar, västerlandets kristna och ortodoxa kristna upplever mindre svårigheter med att leva tillsammans med varandra än någon av dem har med att anpassa sig till och leva med muslimer.

Muslimernas benägenhet till våldsamma konflikter märks även på den utsträckning i vilken muslimska samhällen är militariserade. På åttiotalet hade muslimska länder ett förhållande av militärer per 1 000 invånare och ett militärt rustningsindex (andel militär i relation till ett lands välstånd) som var långt högre än andra länders. I genomsnitt var detta rustningsindex för muslimska länder ungefär det dubbla jämfört med kristna länder. Det finns en tydlig koppling mellan islam och militarism.

Muslimska stater har också haft en ökad tendens att ta till våld i internationella konflikter, och gjorde så i 76 av 142 kriser de var inblandade i mellan 1928 och 1979. I 25 fall var våld det främsta medlet; i 51 fall använde muslimska stater våld tillsammans med andra åtgärder. När de använde våld utövade de högintensivt våld, i 41 procent av fallen utvecklades detta till fullt utvecklat krig och i 38 procent av fallen till större sammandrabbningar. Samtidigt som muslimska stater tog till våld i 53,5 procent av sina kriser, använde Storbritannien våld i bara 11,5 procent, USA i 17,9 procent och Sovjetunionen i 28,5 procent av fallen. Bland stormakterna är det bara Kinas våldstendenser som är större än de muslimska staternas: Kina använde våld i 76,9 procent av de kriser de var inblandade i. Den muslimska stridslystnaden och våldsbenägenheten är ett faktum under slutet av nittonhundratalet som varken muslimer eller icke-muslimer kan bortse från.

Talet om islam som en ”fredens religion” får inte mycket stöd i Koranen eller i någon annan bok. Vi har till och med facit i verkligheten som talar emot.

”Den muslimska stridslystnaden och våldsbenägenheten är ett faktum”. Någonting som givetvis inte gäller alla muslimer, men andelen muslimer som har en sådan inställning tycks ändå vara betydligt större än motsvarande andel bland folken i de flesta andra ”civilisationer”.

Vi ska veta att när det pratas om att islamisterna är så få så är de tillräckligt många för att bråka från Gibraltar till Filippinerna, de är tillräckligt många för att bråka i Ryssland, Kina, Thailand, Indien, Balkan, Afrika, Nordafrika, Levanten och tillräckligt många för att bråka med kristna, judar, hinduer, buddister, konfucianer, ateister och vanligast av allt med andra muslimer.

Det är detta facit av islam som vi måste förhålla oss till eller mot om Pettersson får råda.

Ovanstående delvis från Sapere Aude

 

 

 

2 thoughts on “Vi och muslimerna

  1. Sharia grundas på Koranen, Haditherna, Ijma (de lärdas konsensus) och Qiyas (analogier). Eftersom Koranen innehåller ett begränsat antal rena lagregler utom vad avser religiösa ritualer är Haditherna viktiga källor för lagen, inte minst vad gäller brott och straff. Samtidigt kommer många av de dagliga ritualerna enligt Sharia, ursprungligen från Haditherna.

    Enligt islam står Allahs lag, d v s Sharia, över all lag som är stiftad av människan. Detta innebär att även ett demokratiskt styrelsesätt går emot islam. Det som t.ex. Muslimska Brödraskapet eftersträvar är alltså teokrati, eller att Allah regerar världen direkt eller genom sin ställföreträdare på jorden. Detta är fullständigt oförenligt med västerländsk demokrati och tänkesätt och skiljer sig från kristendomen, vilken gör en klar skillnad på det andliga och det världsliga.

    Sharia har liksom Koranen mycket att säga om kafirer (otrogna) och hur de skall behandlas, underkuvas och styras. Det är helt i linje med Koranen som till 64 procent ägnar sig åt kafirer. Sharia kräver överhöghet över alla andra lagar. Detta kontrasterar starkt mot exempelvis den judiska lagen (Halakha). Den har inget att säga om icke-judar och säger klart att landets lag kommer före Halakha.

    Islams utövning vilar på fem grundpelare; trosbekännelsen (Shahada), tidebönen – 5 ggr om dagen (Salat), allmosan – skatt till de fattiga muslimerna (Zakat), fastan – under månaden Ramadan (Sawm eller Siyama) och vallfärden till Mecka (Hajj). Den 6:e inofficiella är det heliga kriget (Jihad). Uppfyllandet av de första fem ger inte en troende muslim någon garanti om paradiset. En sådan garanti kan endast ges till dem som bidrar till Jihad i någon av dess former. Jihad består inte bara av självmordsbombare och sådana som dör i så kallade heliga krig men också av Dawah (förkunnande, missionering, etc), Muruna, Kitman, Taqiyya, Tawriya där de fyra sistnämnda är olika former av lögner som främst är riktade mot icke-muslimer (kuffars). Att utveckla lögnerna lämnar jag därhän men jag låter några kända ”islamofober” utveckla dem lite mer i detta filmklipp http://www.youtube.com/watch?v=SfxbHLPomAE

    Dokumentet ”Reliance of the Traveller and Tools for the Worshipper” http://www.shafiifiqh.com/maktabah/relianceoftraveller.pdf utgör Sharialagen. Det är den lag som muslimerna avser att införa i hela världen, d v s också i Sverige. De nya företeelser som våra politiker under religionsfrihetens täckmantel nu har gett tillåtelse för muslimerna i Sverige, står bland annat att finna i denna lag. På inte mindre än 336 sidor beskriver den hur en rättrogen muslim skall bete sig i alla situationer, om olika straff m m. På sidorna 31-32 lämnas en mycket detaljerad beskrivning för hur en muslim skall bete sig vid ett toalettbesök. På sidan 241 redovisas att dödsstraff gäller för dem som lämnar islam. Jihad beskrivs på sid 245 och vidare. På sidan 251 och vidare, redovisas straffet för stöld m m, vilket medför avhuggning av händer och fötter. Man vet inte om man skall skratta eller gråta när man läser en sådan grotesk egenrättfärdighetslära. Jag anser det vara tragiskt men den Upplysta Klassen i Sverige omfamnar detta, sannolikt på grund av att de fullständigt saknar kunskaper om islam.

    ”Sharia Law for the Non-Muslim” http://www.politicalislam.com/pdf/WebSitePDF/ShariaNonMuslim.pdf berättar mycket kort om sharia. Läs den för att förstå vad Sharialagen innebär.

  2. Jag tror att vi i väst måste lära oss förstå hur en rättrogen muslim fungerar (eller inte). De anser sig vara överlägsna alla andra. Alltså har det alltid rätt att straffa dem som inte lyder. Än idag ser vi i Europa muslimer som gapar och skriker, hotar och mördar. Det är deras sätt att känna sig starka och de tror faktiskt att den rädsla de möter är repekt. Samtidigt är de uppvuxna med en bruksanvisning för att leva. En bruksanvisning (Koranen) som så i detalj styr deras liv att de förhindras tänka själva.
    De har helt enkelt inte tid eller kapacitet att göra stora uppfinningar eller att överhuvudtaget leva ett produktivt liv.
    De är också förbjudna att integreras med värdlandets befolkning. I och för sig får en muslim gifta sig med en kristen eller judinna men eftersom det är mannen som bestämmer förväntas hon konvertera. Alltså får inte en muslima gifta sig med en man av annan tro.
    Aktuelle Lars Hedegaard har konstaterat att ingenstans på jorden har inflyttade muslimer någonsin i historien integrerats med det nya landets befolkning.
    Nu kan man ju tycka att deras vana att bita den hand som föder dem skulle innebära lite självinsikt och omtänk. Men så långt har de inte kommit än. Däremot börjar denna deras attityd få deras värdar att bli allt mer kritiska till islamsk invandring.

Kommentera