MALMÖ, ROSENGÅRD. Kritiken är intensiv mot besparingarna på Värner Rydénskolan.
Stadsdelsfullmäktiges ordförande Andreas Konstantinides (S) hävdade att besparingarna, som är på sammanlagt cirka 6 miljoner kronor inom stadsdelens skolor, beror på att elevunderlaget minskas när Rosengårdsbor väljer andra skolor.
– Vi måste hela tiden anpassa oss eftersom vi får ersättning per elev. Tyvärr har det tagit mycket lång tid och jag beklagar att det tagit så lång tid. Det har blivit fel och olyckligt. Nu har det kommit en ny rektor och denne måste få en chans att klara problemen, sa Andreas Konstantinides (S).
Han betonade att eleverna på Rosengård får mer pengar per elev, 110 000 kronor per elev, än Limhamnseleverna som får 85 000 kronor per elev.
– Vi har redan fått mer pengar, jag ska göra vad jag kan för att vi ska få ännu mer pengar men jag vet inte om det finns en vilja att ge oss ännu mera pengar, sa Andreas Konstantinides.
Efter paneldebatten släpptes åhörarna, varav de flesta var elever, in. Morteza Haughghi var en av de som ställde frågor: – Anledningen till att Värner Rydénskolan har lägre betyg än andra skolor är att vi bara har vikarier. Hur ska vi kunna få höga betyg när vi bara har vikarier, frågade Morteza Haughghi.
-Pettersson tror inte att mer pengar hjälper i Rosengårds skolor, det är något annat som är problemet. Vad tror du det kan vara Myten?
Wow, 25.000 kr dyrare per år och elev? Hur många elever har de skolorna? Om inte deras studieresultat når oanade höjder kanske en omdirigering av pengar skulle löna sig bättre?
[…] vid en skola”. Det är bisarrt men jag förstår vad dom menar för vi har flertal skolor där 100% av eleverna har rötter i annat land. Resultatet blir att man får hem sin egen lintott med ord och […]
De här trögskallarna är det nog ingen idé att kosta utbildning på, de lyssnar ju inte på någon. Det är likadant när det är några av dem inne här på bloggen, de kunde lära sig massor med bra saker här, men dom är inte motiverade. Kanske inte så underligt, när de är hjärntvättade sedan födseln av sina föräldrar, och en del uttagna som självmordsbombare. Det finns inte ord för hur illa barn behandlas i Mena-länderna och andra islamska fästen.
När de kommer hit får de frihet, och den vet de inte vad de ska göra med, så de fortsätter sin stenkastning, huliganism och skadegörelse. Arbeta vill de inte heller, de tjänar mer på brott än på hederligt arbete.