Av Pettersson
319 000 000 kronor. 319 miljoner. Så mycket har projekt bara i Rosengård kostat sedan sekelskiftet. Några beskrivs som lyckade, andra som bortkastade pengar. Sedan 2000 har 345 projekt, lite drygt två i månaden, startat i Rosengård.
Kostnad: Drygt 319 miljoner kronor.
Då är varken projekt anordnade av föreningar men delvis finansierade av stadsdelen eller fysiska investeringar som multiarenor och parker inräknade. Flertalet storsatsningar i Rosengård har haft som mål att en gång för alla bryta bostadssegregationen, förbättra skolresultaten och få folk i arbete. Före, efter och vid sidan av de stora satsningarna har Rosengård haft ytterligare 152 ”övriga projekt” för drygt 100 miljoner och 57 EU-projekt för 62 miljoner.
Har pengarna använts på rätt sätt? Ett enkelt svar är nej. Statistiken visar klart och tydligt att satsningarna inte fått den effekt som avsågs när det gäller frågor som skola, integration och sysselsättning. På Rosengårdsskolan är det, enligt den senaste statistiken, bara nio av 58 niondeklassare som kan söka vidare till gymnasiet, för att nämna ett exempel.
För 319 miljoner skulle varenda högstadieelev i Rosengård kunna ha en egen privat lärare på heltid i ett år.
– Titta hur det ser ut idag. Har det blivit bättre? Nej. Har det blivit sämre? Ja. Det är en enkel observation. De här projekten är helt enkelt inte hållbara, de pågår under en begränsad tid, några har deltagit i bra aktiviteter, vissa har fått jobb, men sen tar projekten slut och deltagarna går hem igen, säger Nihad Bunar och fortsätter: – Men kanske har projekten bromsat den negativa utvecklingen. Något måste man ju göra. Hade vi haft svaret på vad som skulle göras, hade vi löst det för länge sedan.
-Pettersson har svaret – minska invandringen, tvinga folk att lära sig svenska. Utan svenska inget jobb, ingen utbildning, ingen framtid.
Läs mer HÄR.
Man bör som vuxen heltidsstuderande, lära sig hjälplig svenska på två år med fyra timmar per dag. Efter fyra år ska man prata svenska helt förståeligt och även skriva bra. Man ska då också haft flera praktikplatser och vissa ska ha fått jobb i någon form. De som inte har klarat detta, får ytterligare ett år på sig, sedan blir det till att återvända till sitt gamla hemland eller liknande förhållanden, om man inte fått något jobb som man kan försörja sig på i Sverige.
Bidrag, svartjobb och kriminalitet ska inte kunna stå för människors uppehälle, när det är så att de har klarat sig i sina gamla hemländer tidigare. Där ungefär anser jag maxgränsen för hjälp ska gå. De får väl också anpassa sina familjer till de nivåer där de klarar av att ge barnen stöd och trygghet, såväl ekonomiskt som socialt.
De som sysslar med grov kriminalitet, som mordbrand, allmänfarlig förstörelse, förstörelse, stöld, grov stöld, misshandel, grov misshandel, våldtäkter, mord, grova våldtäkter, upplopp, narkotikabrott, terrorbrott, stämpling till terrorbrott eller att på något sätt skaffa pengar och värdesaker till terrororganisationer i Sverige eller utomlands ska utvisas ur riket efter avtjänat straff och betalt skadestånd.
I övrigt ska brott mot barn och ungdomar, handikappade, sjuka och äldre ha dubbla straffvärdet mot normalt. På så vis kan vi stävja både inhemsk och utländsk kriminalitet. Vi har försökt med att dalta med slöddret, det har misslyckats i grunden.