Av Stefan K
Vänsterpartiets nya ledare går till hårt angrepp mot EU-parlamentet.
Jonas Sjöstedt som själv satt i Bryssel mellan 1995 och 2006, anser idag att EU-parlamentarikernas löner och ersättningar är alldeles för höga. Europas folk som ständigt drabbas av nedskärningar och besparingar kan få en märklig bild av politiker som inte lever som de lär. I sak håller jag med Sjöstedt, men lever han och partiet som de själva lär?
Vänsterpartisten Jens Holm, som själv var EU-parlamentariker mellan 2006-2009, har skrivit en bok om hans tid i Bryssel. Bl.a. tar han upp ersättningen som tilldelas EU-parlamentariker. Siffrorna är från 2009:
- Bruttolön 54 500:- minus svensk skatt.
- Dagstraktamente på cirka 3 000:-
- Reseersättning på 20 000:- tur o retur Stockholm-Bryssel, oavsett biljettkostnad.
- 40 000:- per år i ersättning för konferenser, studiebesök och annat som EU-parlamentet inte organiserar.
- 45 000:- i månaden i omkostnadsersättning.
Den räknekunnige förstår att Jonas Sjöstedt tjänade bra under sina tolv år i Bryssel. Om Sjöstedt skänkt överskottet till ideella organisationer som vissa andra, låter jag vara osagt.
Visst tjänar EU-parlamentariker stora pengar och visst har de förmåner som säkert retar många, men personligen gör politikerpensionerna mig mer upprörd. Att som en viss Jörgen Danielsson (S) ha förmånen att gå i pension vid dryga 40 års ålder och aldrig mer behöva lyfta ett finger, gör åtminstone mig ilsken. SVT gjorde förra året en granskning av avhoppade riksdagsledamöters inkomstgaranti. 77 av 122 avhoppade riksdagsledamöter lever fortfarande på denna garanti och värst är vänsterpartister som samtliga plockar ut garantin utan att ens anstränga sig att söka nya jobb. Om Jonas Sjöstedt efter avslutat riksdagsarbete tänker avsäga sig inkomstgarantin, kontakta Arbetsförmedlingen och söka jobb inom de yrken han och partiet säger sig företräda återstår att se. Jag tror det inte, gör ni?
Dessa parasiters inkomstgaranti är ett hån mot den arbetslösa undersköterskan eller byggnadsarbetaren!
OM de hade någon moral och någon anständighetskänsla så skulle de nöja sig med ersättning under ett år och sedan söka socialhjälp om de inte kan få ett nytt jobb.
Det är vi väljare som ska kräva att reglerna ändras och mer liknar villkoren som vanligt folk har. Detta är ett bedrägeri och svenska staten måste stoppa parasiter som utnyttjar varje möjlighet att smita från att arbeta och göra rätt för sig.
Vänsterpartiet har en partiskatt, företrädare får enbart tjäna 27500 efter skatt, allt annat går till partiet. Så nog ser Jonas om sitt eget hus…
Enligt Ekot så ska vänsterpartiets riksdagsledamöterna betala 5000 i månaden i partiskatt men det görs inte av alla.
Bland annat Rossana Dinamarca, som kandiderade till partiledare för Vänsterpartiet, har en lång tid avstått från att betala den ”skatten”
Arvodet för riksdagsledamöter är i år minst 57 000 i månad, många har också andra uppdrag som ger en slant extra. Men det blir ungefär 35 000 nettot kvar minus ev. partiskatt på 5000 kr.
Men V verkar inte ta så hårt på partiskatten efterson Dinamarca fortfarande sitter kvar i ledningen för partiet.
Rossana smiter och detta parti blundar naturligtvis för sin ”primadona”…-äckligt!
Vad hjälper det Pettersson. Ger man ett finger åt någon som Jonas Sjöstedt, så tar han ju hela näven.
Den gode Jonas tog två och ett halvt års ledigt efter sin tid i Bryssel. Den tiden tillbringade han i New York med en ersättning på 38 840 kronor i månaden från statens pensionsverk som fullt frisk 40-åring. Jag mejlade Jonas och frågade om det var sant att han gick runt i NY och softade för skattebetalarnas pengar. Först blånekade han, när jag kollade med statens pensionsverk blev han tvungen att erkänna ”det hade blivit ett missförstånd” och sade att anledningen till långsemestern var att det inte gick att hitta någon barnpassning i New York. Så om jag någon gång får nävhälsa på den mannen tänker jag räkna fingrarna efteråt.
Alla skor sig, har ingen betydelse vilken färg de har. Visserligen verkar V och MP vara de värsta.