Av Pettersson

Poliserna i Sverige är fler än någonsin men de löser samtidigt färre och färre brott. Rubriken kommer från TV-programmet ”Veckans brott” sedan Ellen Törnberg blivit utsatt för bedrägerier och själv hittade den misstänkte på internet, kontaktade polisen som först inte ville ta emot anmälan och som sedan lade ner trots att de visste namnet på brottslingen.  

Kriminologen Leif GW Persson säger en hel del kloka ord som jag citerar ur några av hans krönikor,

”Jag kan konstatera att kriminalpolisverksamheten inte fungerar. Skälet är att ingen bryr sig, de är som ungar som sitter och petar sig i naveln”

”Nästan all brottslighet i Sverige – den som förstör tillvaron för hundratusentals brottsoffer varje år – har en utpräglat lokal anknytning och det ligger i sakens natur att den bara kan bekämpas på den lokala nivån, samma lokala nivå som departementet och rikspolisstyrelsen konsekvent, kraftfullt och sedan snart tjugo år tillbaka utarmat på resurser”

”Resurser som man fört till sig själv på den centrala nivån och med bland annat den konsekvensen att tjugo procent av landets poliser har samlats i kvarteret Kronoberg på Kungsholmen i centrala Stockholm och de som sitter där icke har ett pillekvitt att skaffa med den brottslighet som plågar landets medborgare. I stället tusentals byråkrater på rikspolisstyrelsen, rikskriminalpolisen, säkerhetspolisen, Stockholmspolisens ledning. Inte en vanlig konstapel så långt ögat kan se.”

”…..vore jag president i Hells Angels skulle jag jubla, hälla i mig ett extra flak pilsner och dra en repa på hojen med fritt fladdrande hår. Väl medveten som jag är att en utredare på den lokala nivån är tvungen att klara av tjugofem gånger fler ärenden än hans kollega på rikskrim.”

– Pettersson ser dessa kloka ord men den regering som gett polisen enorma extraresurser till ingen nytta ser inget.