Av Olli Rein

Det finns en utbredd tro bland vänsterfolket att oljeintäkter går rakt ner i fickorna på de oljebolag som hjälper olika oljestater med att få upp deras olja till Jordytan, vare sig det är på torra land eller det är ute till sjöss. Ingenting kan vara mer felaktigt. De producerande länderna och de projekterande har gjort upp om en mindre procentsats av den producerade oljan, eller eventuellt en procentsats på den olja man hittat.

I båda fallen ligger den procentsatsen inom området 5 – till 10 procent, och transportkostnaderna ligger utanför det avtalet. Transporten kan i många fall  ta en stor del av deras inkomster. Världspriset på olja kontrolleras nästan helt av Opec (Organisation för de oljeexporterande länderna ) och det vandrar upp och ned med världskonjunkturen.

Hur fördelas då oljelandets pengar? Jo, det mesta går rakt in i diktatorns egen skattkammare och därifrån ut på diktatorns och hans närmaste män i regeringen och i parlamentet.  Om man har något sådant öppet. De har alla sina privata konton i något västland, med stor banksekretess. En del går till projekt och sådant landet behöver, som  mat, mediciner konsumentprodukter, och insatsvaror till deras outvecklade industri, och inte minst till militära vapen.

Jag tänker visa upp lite här av vad Saddam Husseins lade en stor del av sina pengar på, förutom alla de monument han lät uppföra till sin egen ära.  Han byggde palats till sig själv och alla sina  egna regeringsmedlemmar och andra höjdare ur hans socialistiska Bathparti. Enligt den irakiska bloggaren Hussein al-Faham uppförde han minst ett palats i varje stad i Irak, som stod tomma i väntan på att någon eller några av landets ledare skulle använda dem när de var i staden på besök. Hussein al-Faham har ett helt  bildkollage på sin blogg, så jag tar upp några här och länkar till hans blogg till resten.

Tyvärr förflyttar sig mina bilder från de positioner de har fått vid utlägget, så det får räcka med de här  åtta, resten tar vi på Hussein al- Fahams blogg där han har alla de här plus några dussin till. Ni kan väl sedan fantisera om hur mycket de ni kan se kan ha kostat, och vad de löpande kostar per år. De ni får se är enligt vår Hussein långt från alla, och har naturligtvis kostat massor att bygga, inreda och förvalta under Saddam Husseins regeringstid. Vi slutar av med en pampig bild av Saddam, när han stod på toppen av sin regeringstid.