Av Stefan K

Minns ni ordet som myntades 1985 då Folkpartiets andel av väljarkåren ökade markant och orsaken sades vara Bengt Westerbergs personliga egenskaper.

Idag står ordet för något annat. Få politiker har gett intoleransen ett ansikte som denne Westerberg, vilket bevisades under valvakan 1991 då han lämnade tv-studion när Ny Demokratis ledare Bert Karlsson och Ian Wachtmeister anlände. Han var därmed föregångare till Lars Ohly som uppvisade samma intolerans 2010.

Westerbergeffekten har också fått en annan betydelse det senaste året i och med hans arvodesaffärer i Röda Korset, vilka fick effekten att många medlemmar lämnade organisationen och donationerna avtog kraftigt.

Nu har Bengt Westerberg getts andra uppgifter av vår regering.

Den 6:e maj fick han i uppdrag av Erik Ullenhag (Fp) att inleda en utredning om främlingsfientlighet vars största mål blir att påverka skolor och elever om vikten av tolerans och mänskliga rättigheter. LÄNK

Den 1:a april fick han i uppdrag av finansmarknadsminister Peter Norrman (M) att utreda SCB och statistiksystemet. Eftersom många kritiker av regeringens politik använder sig av just statistik och inte minst SCB:s så får vi förmoda att den möjligheten drastiskt ska försvåras. LÄNK

Nu har Bengt Westerberg getts ytterligare chanser att sola sig i glansen och följer han sina tidigare riktlinjer lär detta inte vara något som gynnar den demokrati som vi vant oss vid.

Tveklöst utgör denna regering en fara för vår demokrati och jag misstänker att vi de närmaste tre åren får se fler utredningar som har till uppgift att försvåra kritiken mot pågående politik. Detta är något jag tänker ta med mig till nästa och kommande val.