Av Pettersson
Under andra världskriget inrättade staten en censor som granskade brev medier och telefonsamtal, det är en sak. Mycket värre är att exempelvis Dramaten hade som vana att stämma av med Tysklands ambassad om repertoaren var lämplig och att Sveriges Radio rapporterade tyskvänligt och försiktigt till 1944 då det blev uppenbart hur kriget skulle sluta.
Då var det nazismen vi var rädda för, ny är det en likadan ideologi vi kryper för. Inställda föreställningar, nedplockade tavlor och bortklippta filmsekvenser. Rädslan att stöta sig med islam får svenska kulturchefer att censurera sig själva.
Nyligen ställde Kulturhuset in en dansföreställning för att någon skrivit ett inlägg på Facebook ”Koranen är muslimernas heliga skrift och nu ska ni göra show utav det hela?!”
Inlägget innehöll inga hot, inga uppmaningar till protester, bara en smiley och hatt skribenten inte tänkte gå och se föreställningen. Nästa dag ställdes föreställningen in.
Världskulturmuseet i Göteborg plockade ned en tavla där ett älskande par porträtterades med några verser hur koranen. Tavlan ersattes med ett annat verk som även det plockades ned för att någon tyckte sig se att det stor ”Allah” på tavlan, det visade sig senare vara färgrester.
2007, när det började storma som mest kring Lars Vilks teckningar av profeten Muhammed som rondellhund, backade en rad institutioner från löftet att ställa ut dem.
För två år sedan lät Nobelmuseet en imam inspektera en utställning om yttrande frihet, då klipptes visa delar med korancitat bort. Museichefen menar att det gjordes oberoende av imamens synpunkter.
»När kritik riktas mot islam börjar såväl publicister, intellektuella som institutionella företrädare svamla om kränkthet, förståelse och det nödvändiga i att hålla det lugnt i samhället«, skriver liberala debattören Dilsa Demirbag-Sten.
Ett extremare resonemang finner man i den aktuella boken »Absolut Sverige – en resa i tystnadens rike«. Författaren heter Mikael Jalving och är journalist på Jyllands-Posten. I sitt resereportage beskriver han Sverige som ett land präglat av politisk korrekthet, en feg nation där ingen vågar säga sanningen. Enligt Jalving tiger svenskarna om invandring, jämställdhet, prostitution och – mest av allt – om problemet med muslimerna.
»Ingen kommer erkänna, vi säger alla de vackra orden om yttrandefrihet och tryckfrihet, men jag tror att självcensuren lurar runt hörnet inte bara i konstgallerier och på lärosäten utan också på många tidningsredaktioner, tv-bolag och bokförlag.« Det skrev Thomas Mattsson chefredaktör på Expressen för ett år sedan.
−Pettersson undrar hur mycket som Thomas Mattsson och andra censurerat sedan dess men som inte kommit till vår kännedom och uppmanar alla att sluta kryp för islam som vi kröp för Hitler, vi vet hur det slutade.