Av Pettersson

Rubrik och nedanstående inlägg är en ledare i Södermanlands Nyheter skriven av ledarskribent Lars Kriss, publicerad den 2 december 2010.

Intoleransen bakom slöjan

Låt oss vara uppriktiga. Heltäckande slöjor är inget vanligt klädesplagg. ­Majoriteten av oss tycker inte heller att den heltäckande slöjan är ett trevligt klädesplagg. Även om beslutet att bära niqab är ett uttryck för den fria viljan, är valet ­baserat på förtryck. Niqaben avindividualiserar ­kvinnan och reducerar henne som person. Där startar diskussionen.

Debatten om heltäckande slöjor handlar inte om att visa acceptans inför förtrycket. Förtryck ska bekämpas i alla dess former; förtryck kan aldrig ursäktas med hänvisning till en fundamental tolkning av en uråldrig skrift. Men förtrycket har flera ansikten.
Förtryckare blir ibland även förtryckets kritiker. Kritikerna som vill lagstifta bort alla tveksamma kulturyttringar; kritikerna som inte har förmåga att se vilka olika valmöjligheter som finns för en kvinna som bär niqab; kritikerna som målar ut en ­marginell företeelse inom religionen islam till ett ­allvarligt samhällsproblem; kritikerna som outtröttligt skriker att ”islamifieringen” är ett hot mot världens mest sekulära land.

Det gör att förtrycket även finns i ­retoriken hos politiker som Jimmie ­Åkesson och Jan Björklund. De påstår sig ta strid för kvinnan, genom att vilja isolera henne ­ytterligare från vårt offentliga samtal. De ­talar om vikten av att utsatta kvinnor skaffar utbildning, för att sedan önska stänga ute hon som bär heltäckande slöja från klassrummet.
Populismens argumentation bygger på samma oförmåga att se individen som fundamentalismens. Lyckligtvis tänker DO ett steg längre. Beslutet att ett förbud mot niqab i offentliga miljöer strider mot grundlagen, är lika viktigt som välkommet. ­Debattens vågor har gått höga och i bästa fall bedarrar nu stormen.

DO:s beslut ger tydliga riktlinjer att ­skapa en fungerande integrationspolitik kring. Grunden för all integration är ­kunskapen som krävs för att påverka sin egen livs­situation. Även när segregationen är självvald, vilken den ofta är, ökar ­individens möjlighet att bryta sig ur förtryckande strukturer, när hon eller han får möjlighet till fortbildning.
Integrationsminister Erik Ullenhags ­reaktion på DO:s beslut är bara en bekräftelse på att Folkpartiet i flera symbol­frågor har lämnat sin grundläggande ­ideologi långt bakom sig. Partiledningen valde att lyfta frågan och fick ett svar. Nu kan ­”liberalerna” inte längre gömma sin egen intolerans ­bakom slöjan.

Låt oss vara uppriktiga. Heltäckande slöjor är inget vanligt klädesplagg. ­Majoriteten av oss tycker inte heller att den heltäckande slöjan är ett trevligt klädesplagg. Även om beslutet att bära niqab är ett uttryck för den fria viljan, är valet ­baserat på förtryck. Niqaben avindividualiserar ­kvinnan och reducerar henne som person. Där startar diskussionen.

Debatten om heltäckande slöjor handlar inte om att visa acceptans inför förtrycket. Förtryck ska bekämpas i alla dess former; förtryck kan aldrig ursäktas med hänvisning till en fundamental tolkning av en uråldrig skrift. Men förtrycket har flera ansikten.
Förtryckare blir ibland även förtryckets kritiker. Kritikerna som vill lagstifta bort alla tveksamma kulturyttringar; kritikerna som inte har förmåga att se vilka olika valmöjligheter som finns för en kvinna som bär niqab; kritikerna som målar ut en ­marginell företeelse inom religionen islam till ett ­allvarligt samhällsproblem; kritikerna som outtröttligt skriker att ”islamifieringen” är ett hot mot världens mest sekulära land.

Det gör att förtrycket även finns i ­retoriken hos politiker som Jimmie ­Åkesson och Jan Björklund. De påstår sig ta strid för kvinnan, genom att vilja isolera henne ­ytterligare från vårt offentliga samtal. De ­talar om vikten av att utsatta kvinnor skaffar utbildning, för att sedan önska stänga ute hon som bär heltäckande slöja från klassrummet.
Populismens argumentation bygger på samma oförmåga att se individen som fundamentalismens. Lyckligtvis tänker DO ett steg längre. Beslutet att ett förbud mot niqab i offentliga miljöer strider mot grundlagen, är lika viktigt som välkommet. ­Debattens vågor har gått höga och i bästa fall bedarrar nu stormen.

DO:s beslut ger tydliga riktlinjer att ­skapa en fungerande integrationspolitik kring. Grunden för all integration är ­kunskapen som krävs för att påverka sin egen livs­situation. Även när segregationen är självvald, vilken den ofta är, ökar ­individens möjlighet att bryta sig ur förtryckande strukturer, när hon eller han får möjlighet till fortbildning.
Integrationsminister Erik Ullenhags ­reaktion på DO:s beslut är bara en bekräftelse på att Folkpartiet i flera symbol­frågor har lämnat sin grundläggande ­ideologi långt bakom sig. Partiledningen valde att lyfta frågan och fick ett svar. Nu kan ­”liberalerna” inte längre gömma sin egen intolerans ­bakom slöjan.

Lars Kriss, SN

—-

Den 3 december försökte Pettersson få in en kommentar till Lars Kriss ledare, det gick inte. Det är bara att konstatera att på SN härskar fortfarande intoleransen. Här är Petterssons kommentar som någon på Södermanlands Nyheter valde att censurera, oklart varför.

De intoleranta är inte de som inte vill tillåta niqab eller burka.

De verkligt intoleranta är de som kommer till ett främmande land och inte accepterar detta lands levnadsregler och seder.

De som bär heltäckande kläder, de som vägrar ta kvinnor i hand ─ det är de människorna som är intoleranta och inte accepterar det land de kommit till. De gillar inte Sverige eller svenskarna. De ställer sig utanför vårt samhälle utom på en punkt och det är att ta emot bidragen och skadestånden när de lyckas stämma någon de kallar intolerant. DO är en katastrof för integrationen i vårt land.   

─ En gång sa invandrarna ”vackra svenska flicka” nu säger de ”svennehora” det är en enorm tolerans de visar.

Har ni förresten hört svenskfödde islamisten Mohammed Omar, en blid och tolerant man som säger att givetvis ska alla ta seden dit man kommer men islam är ingen sed…