Av Pettersson

Araberna för att jävla liv om de israeliska bosättningar som byggs på så kallad ockuperad mark. Pettersson undrar var araberna hade tänkt sig att de judar de kört iväg från de arabiska länder där de bott i tusentals år skulle bosätta sig? C:a 40 % av israels befolkning är judar som inte kunnat bo kvar i arabvärlden på grund av terror, dessa judar är långt fler än de palestinier som gjort den omvända resan. När ska araberna börja ta ansvar för sina egna handlingar i stället för att skylla allt på andra?

Den 15 december 2009 publicerades följande text på den engelska bloggen Point of no return. Kvinnan bakom bloggen är journalist och fyrbarnsmor. Hon är född i Storbritannien, men båda hennes föräldrar är judiska flyktingar från Bagdad. Av de ca 150 000 judar som för drygt 60 år sedan bodde i Irak återstår idag färre än tio.

Kibbutzen Kfar Etzion strax sydväst om Betlehem (på det som idag beskrivs som ”ockuperad” mark) hette från början Migdal Eder. Den grundades 1927, och en stor andel av grundarna var judiska flyktingar från Jemen.

I många av samtalen kring Mellanöstern förekommer en utbredd myt om att judar är inkräktare från Europa och USA – vita västerlänningar som kommit för att ”kolonisera” och ”stjäla land” från den ”ursprungliga” palestinska befolkningen vilka den rätteligen tillhör. Denna myt, som hämtar kraft från marxistisk terminologi, fick ökad legitimitet efter 1967 när Israel annekterade Östra Jerusalem och ”erövrade” Västbanken. Idén om ”ockupation” och bruket av ordet ”bosättare” förstärker idén om israelisk ”kolonisering” av ”arabiskt” land.

Vi hör eller läser ofta om hur Israel befolkas av fläsktuggande, icke-judiska ryssar och bosättare från Brooklyn. Men dessa grupper är marginella. Vi får nästan aldrig höra att 40 procent av Israels judar kan härleda sitt ursprung till muslimska eller arabiska länder. Det stora flertalet av dessa judar flyttade helt enkelt från ett hörn av den ”arabiska” världen till den kustremsa i Mellanöstern som är känd som Israel.

Stadsdelarna Beit Israel och Mea Shearim på 30-talet. I horisonten syns den lilla kulle på vilken stadsdelen ”French Hill” (i det som idag kallas det ”ockuperade” östra Jerusalem) byggdes på 1970-talet. Som synes öde.

 Att judar ”stjäl arabisk mark” är en kränkande vändning av sanningen. Judar i tio arabiska länder fråntogs sina rättigheter och blev i de flesta fall fördrivna från sin egendom. World Organisation of Jews from Arab Countries uppskattar att judar I arabiska länder förlorade många miljarder mer i tillgångar än palestinierna, och lika mycket land som fyra gånger Israels storlek.

Sett till dessa omständigheter har arabisk antisemitism inte varit mindre viktig för Israels tillkomst än Förintelsen. Araberna är skyldiga judarna mycket. Det är dags för världen att sluta se på konflikten genom förvrängda, europacentrerade glasögon.

Yu Aw, en av fyra synagogor i Herat (Afghanistan) används idag som skola. Endast en jude finns kvar i Afghanistan.