INSÄNDARE av Lars Hässler, Jur Kand med en Master of Comparative Law från USA och ett år vid Institutet för högre internationella studier i Geneve. Under 1980-talet arbetade han som råvarutrader för Boliden i Schweiz. Han är flerfaldig jorden-runt seglare, har skrivit åtta böcker och publicerat artiklar på Brännpunkt och Under strecket på SvD. 

J’accuse – de politiskt korrekta!

J’accuse var den franske författaren Èmile Zolas öppna brev 1898 till den franske presidenten och armén som resulterade i att den för högförräderi dömde judiske kaptenen Alfred Dreyfus (som suttit fängslad på den fruktade Djävulsön i Franska Guyana) till slut blev frikänd.

Mindre än hundra år senare anklagade den kinesiske ledaren Deng Xiaoping det så kallade ”De fyras gäng” för samma brott. Dessa bestod av fyra dogmatiska vänsterideologer med Maos fru Jiang Qing i spetsen och hade varit de ledande under Mao att genomföra kulturrevolutionen 1966-76. Mao hade först tillåtit en öppen dialog – ”låt hundra blommor blomma och låt hundra tankeskolor tävla!” – men när kritiken mot regimen blev för stark satte Mao stopp, dissidenterna avskedades och stämplades som högerelement.

I Sverige finns också en typ av ”De fyras gäng”, representerade av de sju f d DÖ-partierna och deras medlöpare i media. Dessa har suttit vid makten i olika konstellationer under hela 2000-talet. I början av denna period fanns det en fri och livlig debatt i vårt land men under de senaste åren har de ”De fyras gäng”, precis som i Kina, strypt debatten genom att stämpla motståndarna som rasister. Resultatet har blivit att vissa skribenter idag är hänvisade till bloggar och tankesmedjor.

När Kina efter kulturrevolutionen och Maos död 1976 var totalt kört i botten – med en förstörd produktionsapparat, ett krossat undervisningssystem och landet isolerat – fick den kuvade befolkningen med Deng i spetsen makten i politbyrån. De arresterade då och dömde ”De fyras gäng” till långa fängelsestraff. Den stridbara, brutala och uppkäftiga Jiang Qing hängde sig i cellen 1991.

Om en generation, om inte förr, kan Sverige liksom Kina en gång, också vara kört i botten. Produktionsapparaten finns nog kvar men med massiv arbetslöshet, kollapsad undervisning och krackelerat välfärdssystemen. Upplopp, bränder och rena krigshandlingar kan ha blivit vardagliga händelser. Polisens resurser kommer inte att räcka till, gettoliknande ”no go” zoner har mångfaldigats och olika religioner kräver särbehandlingar. Resultatet blir att samhället lamslås.

Då kommer det svenska folket, liksom Zola, att anklaga de ledande politikerna och en ny regering tar vid. De politiskt korrekta inom media och politik – framför allt Reinfeldt, Ullenhag, Romson, Löfven, Sahlin, Schyman, Sjöstedt och Wolodarski – får skulden för att ha förstört landet och förlorar sina poster och höga löner. De kommer säkert, som Maos änka, inte att göra avbön och hävda att de inga fel begått.

Lars Hässler 2016