Av Pettersson

Det är årets skönaste tid, naturen är som allra vackrast och det kryllar av liv. Sommaren har nyss kommit. Blommor överallt, doft av hö, kor i hagarna, stora starflockar med massor av nyss utflugna ungar drar omkring, i varenda fågelholk jag har hörs pipande och tiggande fågelungar.

Vid en tur till våtmarken sätter jag mig i min stol i skuggan under ett par tallar. Tittar på när lärkfalken och bruna kärrhöken jagar över vassarna, hör rördromen bröla, vattenrallen grymtar som en gris, hägern fiskar, tranparet kliver elegant undan och tror inte deras unge syns, sävsångaren sjunger, liv och rörelse överallt. En morgontur ger ungefär 50 olika fågelarter.

Där rastar myrsnäppa och smalnäbbad simsnäppa, de är de sista som är på väg till myrarna långt i norr…men, men där går också några eleganta svartsnäppor och de mina vänner förebådar hösten. Det är honorna som redan varit uppe i norr, lagt sina ägg i en enkel bale och genast vänt söderut igen. Hanarna får sedan ruva och ta hand om uppfostran av ungarna ensamma och följa efter i augusti.

Naturen är kontrastrikt, svirrande starflockar med tusentals individer och svartsnäppshonor på väg söderut, grå flugsnappare som nyss kommit från tropikerna håller på med bobyggandet, tiggande hornuggleungar hörs från dungen…

Vår, sommar och höst samtidigt, det är inte lätt att hänga med i livets karusell. Det är bara att göra så gott man kan och som flugan på koarslet hoppas att man inte får en smäll av svansen.