Av Olli Rein
Norska statistiska centralbyrån (SSB) bedömer att Norge kommer att få 220 000 nya jobb fram till 2014. De flesta av dem väntas gå till utländsk arbetskraft, skriver Aftenposten.
Efterfrågan ökar starkt i norsk ekonomi. Både privatkonsumtion och investeringar kommer att växa kraftigt, säger SSB-direktören Hans Henrik Scheel till tidningen.
Tillväxten väntas främst i privata sektorn som oljeindustrin, byggbranschen och vattenkraftindustrin.
Det här betyder uppgång för allt i Norge. Då är det nog inte alls någon dum idé att ha en del av sina pensionspengar i vårt västra grannland. Ett alternativ är att ha en Nordenfond, då även resten av Norden visar styrka just nu, och den kan man också med fördel ha i ett norskt fondbolag.
Det finns två norska bolag som sticker ut, Skagen fonder och Odin fonder. Båda dessa har olika former av aktiestrategier. Men en sak har de gemensamt, och det är att söka sig till så kallade värdeaktier (ofta aktier med stort eget kapital och låg skuldsättning), som för tillfället är undervärderade.
Man gör egna analyser och gör det oftast bra. Man har förstås den andra typen av lönsamma aktier också, de som brukar kallas tillväxtaktier och ska ha en tillväxt på ca 20 % per år när det gäller både omsättning och vinst. Med tiden blir då också dessa aktier värdeaktier, om de håller sig runt den tillväxt de har haft när de inköptes.
Odin har många Nordiska fonder, men man har även internationella fonder, vilket Skagen satsar mest på i så kallade världsmarknadsfonder. Det är mycket som pekar på några mycket bra år i Norden och då inte minst i Norge, men bra balanserade världsfonder kan också lyckas, om de underliggande aktierna är rätt valda.
När både privata investeringar och den privata konsumtionen ökar samtidigt, så kan det gå mycket fort med aktieuppgångarna, så ta en titt på dessa två fondbolag jag har nämnt, båda ligger högt upp i världsrankingen och åtminstone Skagen har som filosofi att ta ut sina avgifter i förhållande till avkastningen. Vid god avkastning lite högre avgifter, som kompenserar de sämre årens avkastning, det är enligt mig bättre än att ta lika mycket, vare sig det går bra eller dåligt. Det sporrar ju förvaltarna att göra ett så bra jobb som möjligt.
Det här kan vara den bästa chansen att bättra på sin kommande pension som kommer att erbjudas på länge. När den oundvikliga lågkonjunkturen kommer om något år eller så, så kan man tillfälligt lägga allt i någon av deras räntefonder, som då kommer att ge en låg men säker uppgång i korta räntebärande papper.
Här kanske ni ska ta hjälp av någon expert för att tajma investeringen, då det troligtvis är det svåraste momentet i den här strategin. Om man är försiktig så missar man säkert toppen, men när toppen är nådd, så dröjer det inte länge förrän nedgången accelererar och då gör det inget om man missat den sista åttondelen, som börshajarna brukar nämna, som det man gott kan lämna kvar.
Efter att man fått in allt eller det mesta på en penningmarknadsfond, så är det bara att lugnt titta på från sidan under cirka ett till ett och ett halvt år och därefter om börsen bottnat gå in med sitt kapital lite i sänder. Då kan man få fonderna billigt, som man sedan kan sälja med vinst om några år igen.
Det är så man maximerar sin uppgång, men med en viss försiktighet.
Det är ni som avgör om förvaltarna känns bra, jag får inte ge er några direkta råd. Men jag tycker nog att jag kan nämna namnen på ett par förvaltare, och sedan överlämna ansvaret för om ni ska ge dessa förtroendet att förvalta en liten del av er premiepension till er själva eller inte.
Ni är ju vuxna människor som gör val, och har ni redan förvaltare ni är nöjda med så finns ju kanske inget behov av att ändra något nu. Då ger jag ju endast förslag på några fondförvaltare, som kan bli aktuella för inhopp längre fram, sedan ni kanske har följt deras resultat utan att äga några andelar. Fonder kan ju gå både upp och ned, och man kan förlora en del eller hela sitt kapital. Det sistnämnda inträffar dock ytterst sällan, i vart fall bland välkända fondförvaltare.
