Gasmasker, skyddshjälmar och skyddsvästar för Malmöjournalister

Pettersson

På tidningen Sydsvenskans redaktion ligger gasmasker, skyddsvästar och hjälmar redo att användas. Tidningen har lång erfarenhet av att bevaka oroligheter i närområdet. Men är skyddsutrustning alltid ett skydd?

Vid upploppen i London i augusti fick journalister fly från hotfulla situationer och se sina bilar slås sönder. Flera brittiska TV-kanaler valde efter det att snabbträna sina team i säkerhetstänkande. På Sydsvenskan i Malmö har man lång erfarenhet av att rapportera från upplopp och oroligheter.

– Närheten till Köpenhamn gör att vi länge har verkat i ett tufft politiskt klimat. Men också i Malmö och Lund har det förekommit upplopp och demonstrationer som har urartat. Därför har vi länge haft säkerhetsutrustning på redaktionen, allt från skyddsvästar till gasmasker. Det ska alltid finnas till hands, säger Sydsvenskans skyddsombud på centralredaktionen, Tomas Fröstberg

─ Pettersson säger, närheten till Köpenhamn…jävla danskar! 

Journalisten

Svart arbetskraft *uppdaterad igen

Av Stefan K

Det verkar som att regeringens och Mp:s uppgörelse fått den svarta arbetsmarknaden att krypa upp till ytan och accepteras.

Ni får dra er egen slutsats, men det verkar som att Ilmar Repalu och hans socialdemokratiska styre ser mellan ögonen på den svarta arbetsmarknaden som genererar miljarder till oärliga företagsägare. Varför inte? Det verkar som om det illegala Sverige fått en acceptans hos de styrande, så länge den illegala marknaden och deras aktörer är av utländsk härkomst. Polisen försöker nog göra sitt jobb, men hur står det egentligen till hos de politiker som styr och de journalister som granskar?

Muslimska friskolan säger sig ha tipsat Malmös journalister i flera år, men mötts av ointresse. Sydsvenskan har nu gjort en artikel som sägs vara den första i raden av avslöjanden. Vi får se.

Källa: Muslimska friskolan och Sydsvenskan

Här är bilder på några av de företag som nämns i artikeln:

*PI har samma nyhet upp och gjorde mig uppmärksam på den statliga Argusrapporten som tog upp det kända och uppmärksammade fusket vid asylansökningar. Staten har alltså känt till detta i minst elva år. Källa: PI

*TT och övrig media väljer att inte publicera detta medvetna fusk. Varför undrar ni? Kanske att bilden av den hederlige invandraren bleknar bort och regeringens inställsamhet till illegala invandrare får sig en törn? Källa: Muslimska friskolan

Lite bassning

Av Stefan K

Visst är det en märklig och pinsam situation när politiker, journalister och bloggare med utländsk bakgrund talar om för oss svenskar att vi visst har en egen kultur och egna traditioner vi ska samlas kring.

Samtidigt som våra folkvalda politiker, tidningsredaktörer, journalister, kulturpersonligheter och andra med politiskt påklistrade åsikter, försöker förneka att det överhuvudtaget finns något som kan kallas svenskt, få vi av bloggare, journalister och politiker med utländsk bakgrund höra att vi visst har egna traditioner, en egen kultur och annat som symboliserar Sverige.

Det skulle ta för lång tid att presentera allt och alla, så jag plockar ut några exempel där kända personer med utländsk bakgrund ifrågasätter vårt sätt att förneka allt svenskt. Orden borde bli en väckarklocka för journalister och politiker som eventuellt läser detta och de borde ständigt ställa sig frågan själva: ”Varför tvingas jag förneka allt svenskt, när mina kollegor med utländsk bakgrund hyllar detsamma”?

Nima Dervish

Nima Dervish har vid åtskilliga tillfällen bjudits in till olika debattprogram, där han starkt kritiserat Islam och tagit ställning för det Sverige som en gång tog emot honom och hans familj med öppna armar. Han har också vid tillfällen gjort uttalanden om att vi i Sverige visst har en egen kultur och egna traditioner.

På Newsmill skrev han bl.a. dessa ord förra veckan.

”När ”goda krafter” ska bemöta SD säger de ofta triumferande ”Vad är svenskt? Vad är svensk kultur?”, allt för att sedan fnysa åt svar som röda stugor, svensk folkdräkt, midsommar, köttbullar och kåldolmar. Men frågan är inte lätt att besvara angående andra länder och kulturer heller. Vad är turkiskt? Fez, dönerkebab och halaydans”?

Läs hela krönikan på Newsmill här.

Ni kan även se och höra Nima Dervish under ett seminarium här (del 4)

Nima Dervish blogg

Alice Teodorescu

Alice Teodorescu är ledarskribent på Barometern, jurist och samhällsdebattör. Hon, precis som Nima Dervish har också tagit ställning mot de politiker som nedvärderar Sverige och allt som vi annars förknippar med vårt land. Hon har också figurerat på Newsmill där hon bl.a. skrev en artikel i januari med ord som följer:

”Inför, som efter höstens val var det många som hävdade att Sverigedemokraternas inträde i riksdagen berodde på att samtalet om invandringen tystats ned. Andra menade att integrations- och invandringsfrågorna ständigt debatterats. Jag skulle vilja påstå att vi mest ägnat oss åt att debattera om vi alls debatterat. Det är en strategi som inte längre håller. Därför är det dags att ställa de mest grundläggande frågorna. Vad är integration? En rättighet eller en skyldighet”?

Läs hela krönikan på Newsmill här.

Alice Teodorescus blogg

Sakine Madon

Sakine Madon är ledarskribent på Expressen, statsvetare och redaktionschef på Newsmill. Hon har åtskilliga gånger figurerat i Tv, där hon ifrågasatt Sveriges integrationspolitik och varför svenska journalister och politiker så öppet tar avstånd från våra traditioner och seder.

Bl.a. skrev hon så här i Expressen i april:

”Vi har till och med en myndighet som fått för sig att kalla julfest för ”decemberfest” och julklappar för ”vinterpaket”. Allt för att inte trampa människor från andra kulturer på tårna. Jag kan slå vad om att ingen med utländsk bakgrund kände sig ledsen över ordet julfest”.

Läs hela artikeln i Expressen här.

Sakine Madons blogg

Mauricio Rojas

Mauricio Rojas är en f.d. folkpartist som råkade i onåd när han med egna ord kritiserade integrationspolitiken och tog SD i försvar. Dessa ord ledde till att han så småningom tvingades lämna politiken och Sverige.

Så här skrev han bl.a. i Sydsvenskan 2006: ”Genom att känna till och bejaka det svenska kulturarvet, det enda som kan bli gemensamt för alla dem som nu befolkar Sverige, kan vi övervinna många svenskars rädsla inför det nya”. Några ord ur den artikel på Newsmill som blev för mycket för partikamraterna och etablissemanget löd så här: ”Alliansregeringen har gjort mycket som är bra, men när det gäller det djupa utanförskapet – det som t ex drabbar många invandrade personer som, bortsett från bidragssystemet, i praktiken lever helt utanför det svenska samhället – har regeringen inte agerat tillräckligt”.

Läs Mauricio Rojas artikel i Sydsvenskan här.

Läs Mauricio Rojas artikel på Newsmill här.

Googla gärna på ovanstående namn och ni kommer att finna mängder med artiklar där de hyllar Sverige, svenskhet och där de kritiserar integrationen, burkor och annat som inte hör hemma här. Vetskapen om att dessa fyra personer bara är några av de politiker, journalister och debattörer med utländsk bakgrund som lär oss svenskar vad vi borde vara stolta över och vad vi kan göra bättre, borde genomsyra varje tidningsredaktion, varje politiskt sammanträdesrum och få personerna som sitter där att känna sig röda av skam.