Inbördeskriget i Syrien blir alltmer avhumaniserat, och summariska rättegångar följda av vidriga avrättningar hör numera till det syriska inbördeskrigets vardag, och ju fler legosoldater från Al-Qaida och andra islamitiska grupper som anmäler sig till den fria syriska armén, ju mer eskalerar våldet, och ju hårdare blir ju varje strid.

Men har alla nu glömt vilka det var som hetsade mot sin president Bashar al- Assad på gatorna i Syriens städer. Det var ju sunnimuslimerna, igångsatta av hatpredikanter under fredagsbönerna, vilka hade starka band till det muslimska brödraskapet, som stod för hatet i de stora demonstrationerna efter fredagsbönerna, och som triggades alltmer mot det begynnande inbördeskriget, som snart nog inte stod att hejda.

Det är ju dessa teokrater som har tagit över hela den arabiska våren, med stöd av sunnimuslimerna, men utan stöd av ”aicap,” som islam tycks ha mycket högt förtroende för som skapare av konflikter, men även detta går tillbaka till Muhammed och hans ständiga angrepp på Medinas judar. Istället beror det ju på att islam inte bara är en religion, utan det enda accepterade samhällssystemet, och den enda politiska kraft som islam och dess prästerskap tillåter.

I de islamska länderna regerar enfalden, och inga konkurrerande politiska partier tillåts finnas i längden, och diktatorn byttes snabbt ut mot en ny, men betydligt värre.

Allt som man ville att den arabiska våren skulle vara och stå upp för, har för länge sedan övergetts av de islamistiska styren som har skapats. Vem i LV3 har skulden till detta då, om inte araberna själva?

Man får det man gapar efter! Västs politiker, förutom de invandringskritiska krafterna i Världen, trodde lika mycket på de få som ville ha en förändring till demokrati och sekulärt styrda stater, som dessa minoriteter själva gjorde.

Men brödraskapet och salafisterna tog helt över, när revolutionerna var till ända. De hade ju alla infiltrerat de revolutionära styrkorna, och när krutröken hade skingrats, så stod dom där och hade sina ledare redo och massor av islamistiska teokratianhängare.

I valen som följde var islamisterna eniga och för en återgång till gamla tiders islam med Sharialagar, och det gällde även för majoriteten av de i utlandet boende muslimerna. Tro går före bättre vetande, som den alltid gjort i dessa arabiska länder