Av Pettersson
Igår öppnade en utställning i Uppsala som handlar om en mörk epok i mänsklighetens historia. Hur såg fascismens härjningar under 1930- och 40-talen ut i ett Uppsalaperspektiv? Vad märkte folk av andra världskriget? Hur gick de politiska gränslinjerna här hos oss? Det fanns nazister vid universitetet – men också motstånd och flyktinghjälp. Vad var skuggor och vad var ljus i den tidens Uppsala?
Ett trettiotal personer som varit aktiva i nazistiska studentföreningar på 1940-talet hängs ut med namn och bild i en utställning på Upplandsmuseet, skriver tidningen 18 minuter.
Det är väl egentligen inte så mycket att säga om detta. Fascismen och nazismen var vedervärdiga företeelser även om det inte är så kul för de som sympatiserade med nazisterna som fortfarande lever eller deras efterlevande.
– Det Pettersson inte begriper är hur lätt det är att hänga ut gamla nazister som Ingvar Kamprad som får lida för vad han gjorde som 17-åring eller drottning Silvia som får lida för det som hennes pappa eventuellt gjorde för 70-80 år sedan.
Samtidigt är regeringen och oppositionspartierna utom SD överens om att de svenskar som jobbade åt Östtysklands kommunistiska underrättelsetjänst Stasi till varje pris ska skyddas.
Det kan bara finnas en ovettig anledning till att Stasiarkiven inte öppnas. Man vill till varje pris skydda de förrädare som försedde östtyskarna och i förlängningen ryssarna med hemligheter om vårt land och det är att många av dem fortfarande är aktiva på höga poster i samhället, några kanske är döda men för känsliga att bli avslöjade även i graven. Vad vet jag, en kanske till och med blev skjuten på Sveavägen?
Att hänga ut nazister men skydda kommunister visar att det ligger flera gravade hundar i de gamla Stasi-arkiven.