Redan här har dessa människor fattat det som närmare 80 % ännu inte har hajat. Det är Olof Palme och Sovjet som vill åt Sverige. Det är därför de tar hit så mycket utlänningar.
Etikett: Sovjetunionen
Försvunnen soldat återfanns efter 33 år
En soldat som stred för Sovjet i Afghanistan för 33 år sedan och som sedan dess varit försvunnen har återfunnits. I dag heter han Sheikh Abdullah och arbetar som helare i Afghanistan.
Den då 20-årige soldaten, med sina rötter i den dåvarande sovjetiska provinsen Uzbekistan, deltog i den sovjetiska invasionen av Afghanistan 1979 men sårades under de första månadernas strider. Var han sedan tog vägen har varit ett av 264 fortfarande olösta försvinnanden under striderna i Afghanistan.
Men nu har han hittats. En Moskvabaserad grupp bestående av krigsveteraner, Warriors-Internationalists Affairs Committee, meddelade på tisdagen att man lyckats hitta den i dag 53-årige mannen som fortfarande bär spår av de skador han ådrog sig 1979.
– Hans ansikte skrynklade sig av nervösa tics och hans ena hand och skuldra skakade. Han var bara glad över att ha överlevt, säger Alexander Lavrentjev, den krigsveteran som återfann honom, till nyhetsbyrån Ria Novosti.
Den ärrade soldaten hade räddats till livet av en afghansk helare och arbetade nu själv också som en sådan. Han var klädd i den lokala klädedräkten för Shindanddistriktet och gick nu under namnet Sheikh Abdullah – sitt gamla namn, Bakhretdin Khakimov, hade han för länge sedan lämnat bakom sig. Någon ryska kunde han nästan inte längre tala.
– Att hitta saknade soldater är vår främsta uppgift. Och det är en tuff uppgift, sa kommitténs ordförande Ruslan Ausjev till nyhetsbyrån.
Fortfarande återstår 235 soldater som ingen längre vet om de finns i livet. Av de 29 som gruppen hittills spårat har åtta valt att stanna kvar i Afghanistan medan övriga har återvänt till Ryssland.
En av dem som inte kommer att återvända ”hem” är Bakhretdin Khakimov – Sheikh Abdullah.
Herman Lindqvist om Aftonbladet
Den oäkta hustrun gav mig boken ”Mitt i allt” av Herman Lindqvist i julklapp. Där berättar Herman om sitt liv, bland annat när han som 25-åring hamnade som östeuropakorrespondent anställd av Aftonbladet i Prag under den berömda Pragvåren som snart övergick i en midvinter när natten mellan den 20 och 21 augusti, 1968 Tjeckoslovakien invaderades av en mäktig sovjetisk armé omfattande 29 divisioner, med 7500 stridsvagnar. De stöddes av östtyska, ungerska, bulgariska och polska truppkontingenter för att betona operationens internationella karaktär.
Om dessa händelser rapporterade Herman Lindqvist och blev berömd på kuppen. Det var dock svårt att få ut material men det hindrade inte Aftonbladet…jag citerar Herman ur boken, sidan 93-94
”…en dag upptäckte jag att Aftonbladet publicerat flera artiklar i mitt namn, men med innehåll jag inte kände till. Hemmaredaktionen hade skrivit av skräckhistorier i västtyska skandaltidningen Bild, vridit till dem ytterligare några varv och satt min byline överst.
Då jag fick se mitt namn och porträtt över en artikel med rubriken ”Prag idag en stad i skräck och fruktan” fick jag nog. Jag ringde upp och frågade vad jag skulle skriva den dagen när Prag verkligen var en stad i skräck och fruktan? Tjänstgörande chef, Karl-Gunnar Bäck, svarade att jag inte skulle oroa mig: ”Det här sköter vi.” Jag blev ännu mer oroad. Den här filosofin var utbredd på tidningen. Bäck skrev själv i sina memoarer några år senare att Aftonbladet ”inte var en arbetsplats för känsliga människor med svaga nerver” och citerade president Harry Truman: Om man inte tål spisvärmen har man inget i köket att göra.” Det var många märkliga skapelser som kokades ihop i Aftonbladets kök på den tiden…” slut citat.
-Pettersson misstänker starkt att Aftonbladet fortfarande har kvar samma kök men nu heter kocken Jan Helin…
22 oktober 1962 – Kubakrisen
I mitten av oktober för 50 år sedan flög ett amerikanskt spaningsplan över Kuba och upptäckte att det pågick ett febrilt arbete på ön med att uppföra uppskjutningsramper för medeldistansrobotar. Att ge Sovjetunionen – som var Kubas allierade – tillgång till dessa skulle innebära ett dödshot mot USA som låg 15 mil norr om Kubas kust. Händelseutvecklingen som följde har i historieskrivningen fått namnet Kubakrisen och blev det kalla krigets hetaste ögonblick, 13 dagar som skakade världen…
…President Kennedy agerade omedelbart genom att beordra den amerikanska flottan att lägga Kuba i karantän och därmed förhindra alla transporter till Kuba. I ett dramatiskt TV-tal den 22 oktober 1962 krävde han att avfyringsramperna omedelbart skulle monteras ner samtidigt som han hotade med att varje raket som sköts upp från Kuba skulle mötas med massiv vedergällning. Detta skedde samtidigt som sovjetiska fartyg stävade mot kubanskt farvatten med vapenutrustning.
Strax innan de ryska fartygen nådde fram till det amerikanska blockadområdet blev de beordrade att ändra kurs hemåt mot Sovjet igen. Händelsen var det kalla krigets hetaste ögonblick. Världen har troligtvis aldrig varit så nära ett kärnvapenkrig som just då.
Svenskarna i öster
Av Pettersson
Öarna i Rigabukten – har bebotts av svenskar sedan 1200-talet, de bodde på öarna Ösel, Dagö, Runö, Ormsö, Nuckö med flera samt i kustområdena och staden Hapsal. År 1781 deporterades 1 200 svenskar från Dagö till Ukraina där de grundade Gammalsvenskby. 40 % av de deporterade dog under färden som tog 9 månader till fots.
Andra världskriget blev ödesdigert för den svenska befolkningen vid den estniska kusten. Sovjetunionen erövrade Estland 1940 och flera öar tömdes för att göra plats för sovjetiska militärbaser. I deporteringarna 1941 deporterades också många estlandssvenskar förutom etniska ester.
Under kriget flydde och tvingades de flesta svenskarna fly till Sverige och bara spillror av den svenska befolkningen blev kvar. Efter kriget tillhörde området Sovjetunionen till ryssarna överlämnade det till esterna 1991.
Nåväl det som har hänt har hänt och vi ska inte gråta över spilld mjölk.
– Pettersson konstaterar bara att om svenskarna varit araber så hade vi fortfarande krigat om dessa områden i stället för att bygga upp vårt eget land.
De har levt åtta år med utvisningshot
Av Pettersson
I snart åtta år har det funnits ett utvisningsbeslut på Anna Galesian och Ara Arutiunian med familj. På grund av att paret inte har några identitetshandlingar har varken polisen eller Migrationsverket lyckats verkställa utvisningsbeslutet.
– Varje dag är vi rädda att de ska komma och skicka iväg oss, säger Anna Galesian.
Familjens ärende har gått vidare för verkställande med tvång av gränspolisen i Örebro. Men för att kunna utvisa familjen krävs id-handlingar och ett land som erkänner dem som medborgare. Det finns inte.
– De är en produkt av före detta Sovjetunionens fall, säger Ulf Svalling och berättar att både Anna Galesian och Ara Arutiunian levt som flyktingar under större delen av sina liv och att arkiven där deras födelseattester och medborgarskap var registrerade försvann när Sovjetunionen föll.
Alla familjens tre barn är födda i Sverige. De går i skola och på dagis här och svenska är det enda språk de talar. – Vi ser att barnen är stressade och oroliga. De förstår inte att det finns något annat än den värld i Guldsmedshyttan som de lever i.
I början av oktober fick Anna Galesians arbetsgivare beskedet att Annas arbetstillstånd i Sverige dragits tillbaka. – Anna har skött sig med bravur och jag vill inte ha någon annan, säger Linda Andersson, verkställande direktör för Lindesberg arena där Anna Galesian hade en fast tjänst som städerska.
– Vi vill jobba och vi kan jobba, men vi får inte jobba. När vi frågar Migrationsverket vad vi kan göra så svarar de bara att vi ska hämta våra pass, men vi har ju inga pass, säger Anna.
– Pettersson ser att det inte står hur och när familjen kom till Sverige men vi får anta att de kom utan papper eftersom de inte har några nu och med tanke på att det är 20 år sedan Sovjetunionen föll så har vi ett nätt litet klapp på 12 år i artikeln som reportern inte redogör för men avsikten är väl som vanligt att göra en snyfthistoria.
Det visar de svenska myndigheternas flathet, över 90 % av de som söker asyl saknar id-handlingar när de kommer hit. Vilka rövarhistorier som döljer sig bakom alla tappade pass kan vi bara gissa oss till. Inga papper borde betyda stopp vid gränsen om det inte finns en väldigt trovärdig och kontrollerbar historia om vart papperen tagit vägen.
Med åtta år och vad det verkar en skötsam familjen (fast det står inget om fadern) och de verkar inte ha hållit sig dolda samt med tre barn födda i Sverige borde de få stanna i Sverige och myndigheterna lägga kraft på annat i stället. Att dessutom dra tillbaks ett arbetstillstånd och låta skattebetalarna stå för uppehället är inte vidare smart. Men det är tveksamt, det ska inte löna sig att slänga papper och yngla av sig för at få stanna…
Tränades Anders Behring Breivik i Vitryssland?
Av Pettersson
Den terrormisstänkte Anders Behring Breivik utbildades vid ett hemlig paramilitär fältläger i Vitryssland tidigare i år påstod en vitrysk oppositionspolitiker under torsdagen med hänvisning till säkerhetskällor.
Breivik besökte Vitryssland flera gånger i våras som en del i hans förberedelser för dubbelattacken i Norge. Breivik besökte Minsk där han genomgick utbildning vid en hemlig paramilitär fältläger säger Michail Reshetnikov, chef för oppositionspartiet Vitrysslands Patriotiska Parti för Gazeta.ru en rysk nättidning. Han citerade källor inom Vitrysslands ”säkerhetsorgan”
Tidigare i denna månad grävde ”Niccolo Machiavelli” i Breiviks verksamhet i Vitryssland där mördarens aktiviteter leder österut genom Vitryssland till Ryssland, Tjetjenien och längre bort. En polsk webbplats rapporterar att den paramilitära läger – som Breivik har besökt tre gånger – var organiserad av en pensionerad KGB-överste vid namn Valery Lunev. Vitryska KGB har hållit Breivik, som kallades ”Viking” under uppsikt påstås i underrättelserapporter.
Första gången Breivik besökte Minsk var den 4 mars 2005. Han flög Wien-Minsk-Wien tur och retur och lämnade Vitryssland den 11 mars 2005. Vid gränsen, sade Breivik till tulltjänstemännen att han kom för att besöka vikingagravar. Det väckte ingen misstanke eftersom området är känt sedan vikingatiden och många vikingar ligger begravda där. Det är okänt om Breivik besökte gravarna men han började undersöka Vitrysslands styrelseskick, politiska struktur och effekterna av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.
Nu, när det har kommit rejält med skit i fläkten börjar vitryska KGB titta närmare på vad Breivik egentligen gjort i deras land. Det verkar som om den norske terroristen genomgick militant terrorism utbildning under ledning av 51-årige Valerij Lunev, en före detta överste i de vitryska specialstyrkorna, som nu bor i Nederländerna, men regelbundet besöker Vitryssland. Enligt Mikhail Reshetnikov, chefen för partiets Vitryssland patrioter som är bekant med underrättelsetjänsten har Breivik besökt Vitryssland tre gånger och aktivt förberett sig för terroristattacker.
Han träffade nyligen en vitrysk flickvän och har fått tillgång till stora mängder pengar. Anders Breivik kontakter i det forna Sovjetunionen går betydligt längre bort en till Minsk. Det finns sambanden mellan Breivik och en organisation som heter ”slaviska unionen”, som kortfattat nämns av en tjetjensk hemsida:
Ryska myndigheterna i Oslo har tidigare varnad den norska staten säkerhetspolisen PST att Vjatjeslav Datsik och hans anhängare från den slaviska unionen förberedde en terrorattack i Norge.
− Pettersson vet inte sanningshalten i ovanstående, men någonstans har Breivik ordnat pengar och utbildning.