JOURNALISTIK. Fredrik Virtanen skriver i en ledare att det kollektiva vi:et måste titta sig själv djupt i ögonen och medge den obehagliga sanningen: ”Vi är medskyldiga till att alla dessa unga män blir bittra, hatiska, radikala, i vissa fall fanatiska.”
Read More »
Etikett: socialism
Chávez sorti löser minst två problem
Dags igen för Johan Hakelius, som har hittat ett samband mellan Hugo Chávez och hans regering och Fredrik Reinfeldt och hans. Det ligger en hel del i påståendet, men vägen ut ur dilemmat är enklare för Fredrik Reinfeldt än för Hugo Chávez.
Visst är det intressant att lyssna till svensk vänsters panegyrik vid Hugo Chávez bår? Tror ni att de verkligen inte ser att karln var en maktgalen översittare, vars prillighet var på väg i tangentens nordkoreanska riktning? Visst, han var ingen Stalin, men han var ungefär vad man skulle få om man satte Norges oljemiljarder i händerna på Lars Ohly.
Eller tror ni att de ser det vi andra ser, men att de struntar i det? Jag tror det. De har överseende med det uppenbara, för de har ett behov av att beundra.
Däremot tror jag inte att det huvudsakliga skälet till deras beundran av Hugo Chávez är att han slussade pengar till Venezuelas fattiga. Inte heller att han gav de fattiga politisk makt. De flesta begriper att den makten var villkorad: folkets uppgift var att backa upp Chávez. Folk som inte gjorde det, skulle ingen makt ha. En person som väljer ”Fäderneslandet, socialism eller döden” som nationell paroll är trots allt inte vag med sina ambitioner: får man inte som man vill är döden enda alternativet. Men vissa gillar sådana slutgiltiga tankar och den kult av starka ledare som följer med. Banan är snitslad. Den går från Lenin, via Mao, Pol Pot och Castro till Chávez.
Därför är det i själva verket det tvivelaktiga Chávez ägnade sig åt – personkult, trakasserier av oppositionen, godtyckliga konfiskationer, egenmäktigt fifflande med konstitutionen, stödet till världens grövsta diktaturer – som gör honom så romantisk och populär hos svensk vänster. Det är just de hårda nyporna de går i gång på, även om vi lever i en blödigare tid än för 40 år sedan, då det var okej att, även offentligt, överse med systematiska folkmord.
Å andra sidan, det ska fan vara chef för ett sydamerikanskt land, med eller utan olja. Chávez blev utsatt för en statskupp 2002 och antagligen har ett tjog ytterligare planerats. Han tog över ett land i upplösning. Amerikanerna har förstås varit där hela tiden och lagt sig i. De inhemskt producerade teorierna om att Chávez mördats med CIA:s mystiska biologiska vapen är härligt stolliga, men erfarenhetsmässigt finns en liten möjlighet att de skulle kunna vara sanna.
Det är orimligt att förvänta sig att en sådan miljö ska frambringa en lidelsefri Ola Ullsten som utreder sig ur eländet.
Under alla omständigheter har Chávez genom sin sorti löst minst två problem som var på väg att växa honom över huvudet. Det första är att han slipper ta ansvar för den venezuelanska ekonomins kommande kollaps, alternativt de ”nyliberala” reformer som krävs för att få kontroll på inflation och skuld. Det andra är ett allmängiltigt problem för alla makthavare som sitter tillräckligt länge: regeringsspleen.
Visst kunde man mer än ana att Chávez frustande härskarvilja under senare år fick ett tydligare drag av bitterhet? Att behovet av att finna syndabockar och konspirationer för att förklara egna misslyckanden, blev allt viktigare för honom?
På så sätt är makt sig lik överallt. Den åldras sällan väl. Den kan också vara märkligt ogripbar och ändå ha uppenbara egenskaper. Det får mig att tänka på korvgrillningen i Maramö. Jag kan inte säga vad som i sak fick mig att se det – kanske kroppsspråk, kanske en loj irritation – men moderaterna lider numera av regeringsspleen. De tycker inte att det är roligt längre. De njuter inte av att hantera pressen. De anser antagligen att de inte får erkännande nog. De har nära till att vädra fiender.
Hugo Chávez hade egentligen bara två alternativ för att mota sin regeringsspleen: än mer socialism eller döden. Det blev det senare. Fredrik Reinfeldt har fördelen att verka i en mindre affekterad tradition. Han behöver bara låta bli att bli omvald. Han är på god väg.
Gröna Lund & Liseberg
Av Pettersson
Gröna Lund är en privat nöjespark på Djurgården, där är köerna ofta långa vid de olika attraktionerna men det är bara att ställa sig i kö och i demokratisk ordning vänta på sin tur. Lika för alla fattig som rik.
På Liseberg, den stora kommunalägda nöjesparken i Göteborg där det råder vänsterstyre kan man för en 50-lapp köpa sig förbi köandet med ett Quickpass. Det gäller vid vissa populära attraktioner där det finns separata Quickpassingångar.
-Pettersson säger inte mer än att sådan är socialismen, de rikas paradis…
Islam och vänstern
Av Pettersson
På Hisingen i Göteborg byggs en moské. Den moskén finansieras av Saudiarabien, en av världens värsta diktaturer, som inte tillåter några andra religioner, utövar åsiktsförtryck, förföljer oliktänkande och inte tillåter kvinnor att köra bil eller resa vad de vill utan mannens tillåtelse. I helgen var det lite demonstrationer där. En del demonstrerade för, andra emot moskén och islam.
Märkligt nog är många som demonstrerar för islam vänsteranhängare, kommunister och andra socialister.
Kommunister stödjer alltså det mest högerextrema som finns, den saudiarabiska wahhabismen. Märkligt nog skulle de sekulära kommunisterna bli de första som halshöggs offentligt om de saudiska lärorna fick makten här. De kommunister som inte tror det kan göra en resa till Saudiarabien och predika kommunismens läror där och se hur länge de lever.
Socialister är normalt sekulära, emot all religion men nu när kyrkans makt minskat till nästan inget i vårt land så hjälper vänstern till att öka religionen makt. Dessutom en religion som hatar socialism, förtrycker kvinnor och homosexuella och är emot demokrati och åsiktsfrihet.
− Snacka om nyttiga idioter säger Pettersson
Islamism, socialism och kapitalism.
Dessa 3 ekonomiska system är mycket olika.
Islamismen, är en politisk lära som anser att islam är en objektiv sanning med ett lagsystem som är den enda samhällsordning som förmår upprätta ordningen. Koranen som skrevs för 1400 år sedan är den allenarådande sanningen. En annan sanning är att koranen verkar kunna tolkas hur som helst av vilken gudsman som helst. Tur att vi brutit gudsmännens makt i vår delav världen för deras lagar och bok var inte ett dugg bättre.
Socialism är ett system som syftar till att skapa det klasslösa samhället, där produktionsmedlen styrs eller ägs av staten och kollektivet. Fokus är största möjliga jämlikhet mellan individer och grupper av människor. Regeringen ser oftast till kollektivets behov och inte till individen.
Kapitalism är ett ekonomiskt system karakteriserat av privat ägande och kontroll över produktionen. Prissättning avgörs mestadels genom konkurrens. Överskottet av produktionen går till ägarna och att investera i ny produktion och inte till att bygga pyramider och katedraler som i gamla system. Regeringens uppgift är att skydda privat ägande och se till att lagar följs.
Det finns och har aldrig funnits renodlade islamistiska, socialistiska eller kapitalistiska stater. ─ Vid en jämförelse mellan dessa system tycker i varje fall jag att islamismen tillhör forntiden, att socialismen verkar bäst i teorin men i praktiken visar verkligheten att kapitalismen är förkrossande överlägsen.
Islamska länder ligger klart sist när det gäller både mänskliga rättigheter och ekonomisk utvecklig trots enorma resurser. En konstig sak med islam och islamister det är när man kritiserar detta system får man oftast till svar att alla muslimer inte är dumma ─ när det gäller socialism och kapitalism är det ingen som försvarar och säger att alla socialister eller alla kapitalister är inte dumma. Märkligt!
Jag säger inte att alla muslimer är dumma men de som tror att islam, mänskliga rättigheter och demokrati går att förena är det!
Socialismen där vi alla ska dela lika låter sympatiskt, men tyvärr liknar det islamismen, det blir väldigt lite att dela på så de flesta förblir fattiga. Kapitalismen däremot, som i teorin låter hård och kall, där den starkaste tar allt har visat sig vara överlägsen alla andra system som provats sedan tidernas begynnelse. Trots stora brister på en del håll går det framåt överallt med mänskliga fri- och rättigheter och demokrati.
– I stället för att öka fattigdom och förtryck har kapitalism för det mesta avskaffat den. De rika blir rikare men det blir de fattiga också. Under socialismens blir alla fattigare utom den politiska ledningen och de korrumperade.
Ett exempel är att en fattig amerikan har satellit TV, DVD, luftkonditionering, bil, mikrovågsugn, kyl och frys, spis, tvättmaskin och kan utan sjukförsäkring få akut vård. En fattig amerikan kan säga vad han vill, protestera och försöka förbättra sina villkor.
En fattig i Kuba, Kina eller Nordkorea har inte en bråkdel av ovanstående och gör bäst i att hålla käften annars hamnar han i något arbetsläger.
Istället för att vara human och fredlig har socialismen nästan alltid urartat till diktatur och förtryck och bedrivit aggression och våld mot andra länder.
Klasskamp är en illusion som inte finns, förtryckare och förtryckta, om den ena får en stor bit ur tårtan får den andra en mycket mindre, det stämmer i de islamistiska och socialistiska länderna med det förbehållet att det kanske inte blir någon tårta alls eftersom så få vill arbeta som bagare.
I ett bra kapitalistiskt system däremot får alla stora bitar men någon kanske får två eller t.o.m. en hel tårta men ingen blir utan.
─ Det är skillnad det!
Nedan en tårta som räcker till alla skapad av det kapitalistiska överskottet.
