Terrorister gripna i Egypten

Polisen i Egypten har gripit fem personer som förberedde anfall mot västerländska turister i Sharm el-Sheikh.

De fem greps nära gränsen till Gaza som de skulle bära gevär, pistoler och granater in i ett hus som de använde som gömställe, tidningen The Mirror.

Polisen tror att de planerade för att döda västerländska turister i en attack som skulle efterlikna massakern i Mumbai i 2008, där 164 människor dödades.

Gripandet sker kort efter ledaren Ayman al-Zawahiri uppmanade jihadister över hela världen att attackera västerländska mål. En källa berättar brittiska tidningen The Mirror att det finns en växande oro för att chefen kommer att kräva fler attacker mot USA och brittiska civila.

-Pettersson undrar, nära gränsen till Gaza – tänker islamisterna döda den hand som föder dem?

Oron bland beduinerna i Sinai hotar freden!

Olli Rein

I mitten av april kom beväpnade män till en postering nära staden Al-Arish på Sinaihalvön. De öppnade eld och dödade två egyptiska poliser innan de försvann i öknen.

En vecka tidigare sprängdes den ledning som förser Israel och Jordanien med egyptisk gas. Maskerade män hade enligt TT grävt ett hål vid ledningen, placerat sprängämnen där och utlöst dem med fjärrkontroll. Man kan anta att reparatörerna gick till verket med viss trötthet och rutin. Det var fjortonde gången sedan den egyptiska revolutionen som ledningen sprängdes.

De två dåden är typiska för situationen i Sinai. Den stora halvön, spelplats för flera krig, präglades länge av ett visst lugn. Den senaste tiden har dock allt fler oroligheter uppstått, relativt små incidenter som riskerar att eskalera och göra Sinai till ett eldfängt, allvarligt konfliktområde med potentiell påverkan för hela regionen. Och därmed hela världen.

Halvön kan efter den arabiska våren också ses som en symbol för relationen mellan Egypten, det folkrikaste landet i arabvärlden, och Israel. En relation som präglas av ovisshet, instabilitet och ömsesidig misstro.

Sinai hör till Egypten och dess befolkning består till största del av beduiner. Dessa har av regimen behandlats som en sorts egyptiska romer – i bästa fall med ointresse, i värsta med direkt repression. En av halvöns viktigaste ekonomiska tillgångar är turismen, här ligger bland annat badorten Sharm el-Sheikh. Men inkomsterna har inte kommit beduinerna till del, inte heller jobben som framför allt går till ”fastlandsegyptier”.

I den arabiska vårens egyptiska maktvakuum har beduinerna kunnat flytta fram sina positioner. En del talar om en kraftig islamistisk radikalisering, med ökad närvaro av al-Qaida, Hamas och iranska infiltratörer. Andra menar att varningarna om jihadism är överdrivna och att det framför allt handlar om ett socialt uppror och ett försök av beduinerna, som historiskt sett på Kairo med stor misstänksamhet, att få större inflytande och ekonomiskt välstånd.

Oavsett vilken tolkning man väljer att tro på är beduinernas våldsupptrappning i Sinai en realitet, och en realitet som också kan utnyttjas av andra krafter. Raketer skjuts från halvön mot israeliska städer. Egyptiska posteringar angrips. Vapen smugglas till Gaza. Människor, bland annat turister, kidnappas.Och gasledningen sprängs i luften, gång på gång, så ofta att avtalet om gasen nu sagts upp, vilket DN rapporterat om i veckan. Sinai är helt enkelt en av de största utmaningarna för Egyptens nya parlament och landets tillträdande president.

Om Mubarakadministrationen och det styrande militärrådet Scaf behandlat beduinerna med vänsterhanden finns i det nya offentliga Egypten ändå en medvetenhet om att Sinaifrågan måste lösas. Dessutom talas det brett om att detta måste ske framför allt med sociala verktyg, inte militära.

beduintält traditionellt

Samtidigt anser de flesta att problemet i grunden handlar om Israel/Palestinakonflikten. Det egyptiska samhället präglas av stor skepsis, gränsande till hat, mot Israel. Inte många vill riva upp ländernas rådande fredsavtal, som också reglerar Sinai. Men att vapen, motståndsmän och flyktingar kommer in i Israel från halvön ser vanliga egyptier knappast som ett avgörande problem.

I augusti i fjol tog sig militanta palestinier, iklädda egyptiska uniformer, över gränsen och dödade åtta israeler. Israels motattack ledde till att landets ambassad i Kairo stormades av en uppretad folkmassa. Just reaktionerna från ”gatan” anses komma att spela en allt större roll för Egyptens utrikespolitik, inte minst gentemot Israel.

Israel bygger nu en stor mur mot Sinai och hoppas på att den ska strypa flödena över gränsen. Men i övrigt präglas de israeliska reaktionerna, liksom på den arabiska våren i stort, av att vänta och se. ”Vi vet inte vilket Egypten vi kommer att tala med i framtiden”, som en diplomat uttrycker saken.

Den 25 april var det 30 år sedan de sista israeliska militärerna lämnade Sinai. Det högtidlighölls genom att den egyptiska militärledningen presenterade ett socialt åtgärdspaket riktat mot beduinerna. Egypten ska bland annat bygga nya bostäder och hantverksbyar samt utveckla hamnen i Al-Arish för att skapa lokala jobb.

Beduinbostad Petra

Insatserna är ett steg i rätt riktning och något för Sverige och EU att följa med stort intresse. Krisen i Sinai hänger ihop med ett betydligt större politiskt drama än beduinfrågan, men den kan inte lösas om inte beduinernas situation förbättras avsevärt. Det är bättre att använda pengar till sociala åtgärder i dag än fredsbevarande militära aktioner i morgon.

DN

Beduinkort i mängder

Nu först börjar SR reagera

Av Olli Rein

I dag inleds den tredje och sista etappen av Egyptens komplicerade parlamentsval. Islamisterna väntas fortsätta sitt segertåg. Trots att vissa islamister gjort utspel som ser ut att hota turistindustrin, har de starkt stöd också bland de som lever på turismen i badorten Sharm el Sheikh.

I de tidigare valomgångarna har det muslimska brödraskapet fått nästan 50 procent av rösterna, och de ultraortodoxa salafisterna närmare 25 procent.

– Jag röstar på det muslimska brödraskapet, säger Tarek, som i tio år sålt båtutflykter på Röda havet.

Jag träffar honom på Sharm el Sheikhs affärsgata, Sharm Elysee. Den är ödslig, trots att det är mitt i nyårshelgens högsäsong.

– Det är 30 procent färre turister i år, säger Tarek.

Tarek och jag är de enda gästerna på utomhuscaféet, där lättklädda libanesiska popvideor rullar på teveskärmen.

Men när jag frågar Tarek om han inte är orolig att islamisterna ytterligare ska försvåra för en redan ansträngd industri, skakar han på huvudet.

– Tvärtom, säger han, det muslimska brödraskapet kommer att skapa den stabilitet som gör att turisterna återvänder.

Tareks yngre kollega Muatazz håller med.

– Varenda salafist i Egypten har minst en familjemedlem eller släkting som livnär sig på turism. Här i Egypten är vi inte som i Iran eller Saudiarabien, här är till och med salafisterna toleranta, säger Muatazz.

Det är svårt att avgöra om Tarek och Muatazz ägnar sig åt önsketänkande, eller om de har en realistisk syn på hur pass pragmatiska islamisterna kommer att vara vid makten.

Det går inte att komma ifrån att salafistpolitiker har sagt att de vill förbjuda alkohol och införa könssegregerade stränder, och även medlemmar av brödraskapet har sagt att utländska turister i Egypten måste kunna klara sig utan vin och magdans.

Men samtidigt har det muslimska brödraskapets parti ansträngt sig för att försäkra både Egypten och omvärlden att turismen inte kommer att drabbas av någon islamisering.

Både Tarek och Muatazz var med när en av brödraskapets ledande politiker höll kampanjmöte här i Sharm el Sheikh förra veckan, och kraftfullt tillbakavisade det han kallade illasinnade rykten.

– Vi ska locka 20 miljoner turister till Egypten om året, sa han, mer än dubbelt så många som idag.

Till sist frågar jag Tarek vad han själv tycker om den så kallade synden i Sharm el Sheikh, om alkohol, fester och bikinibad.

– Den som inte vill se det behöver ju inte komma hit, säger han, men själv har jag inget val.

– Men vad tycker du då, är det synd?, frågar jag igen.

Jag förväntar mig att han ska skratta och säga nej, jag tycker inte det.
Men istället svarar Tarek:

– Ja det är klart att det är synd, det är haram!

SR

Olli om Egyptens framtid:

Först nu reagerar SR, och skriver om det vi här på Petterssons gick ut med redan den 26 november 2011. Jag skrev då under rubriken ”Egypten får sänkt kreditbetyg” om flera saker som skulle kunna drabba landet, om lag och ordning inte skulle kunna upprätthållas, och att man därigenom skulle få ett stort bortfall av turister. Jag tog också upp det senaste kreditbetyg man hade fått från Standard & Poor som var på skräpstatus B+, ett betyg som gör det svårt att sälja statsobligationer med en ränta som landet kan betala.

När det sedan i de två inledande valomgångarna klart framgick, att de båda Islamistiska partierna Muslimska Brödraskapet och Salafisterna, i båda dessa valomgångar segrat klart över resten av de partier som återstod, så stod det ju klart att klockan skulle vridas bakåt i Egypten, och inte stanna förrän i början av Medeltiden. Den arabiska våren hade då gått över i den arabiska vinter där man befinner sig idag.

Det dröjde sedan inte länge förrän de två Islamistpartierna kom med sina lagar, som nog kommer att leda till en markant minskning av Västerländska turister. Det finns ju många fler länder i Världen att rikta sig till, men frågan är ju hur många från dessa länder som kan räknas som potentiella turister till Egypten, då det satsas mycket på turismen, även i andra arabländer. Personligen tror jag att det i så fall tar flera decennier att ersätta turistbortfallet från Västländerna, och att lusten att handla med sig souvenirer är mindre särskilt hos andra arabländer, då det ofta gäller samma sorts varor.

Till de ovan nämnda problemen, måste man tyvärr också lägga till krigsrisken i regionen, som ju är något av Världens krutdurk sedan många år tillbaka. I ett sådant läge är Suezkanalen av stort militärt intresse, och kommer förmodligen att få stängas, som den ju var mellan 1967 och fram till ungefär 1974/75. Samtidigt leder ju ett krig i regionen till att turismen dör ut. Då skulle åter Egypten stå där med sina två huvudsakliga inkomstkällor förlorade. Det kanske kan få Egypten att åtminstone avstå från sina militära ambitioner.