Etikettarkiv: rötan

Den moraliska rötan i rörelsen 7


Av Pettersson från signaturen ISM, det är långt men kunde ha varit ännu längre om vi nämt Wanjas lägenhetsmygel åt sig själv och sin son, men intressant läsning om 25 år myglande som pågick före Stig Malm och fortfarande pågår.

Till Socialdemokraterna; Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande Håkan Juholt f k, Kanslichef Sven-Erik Söder, gruppchef Carina Moberg samt  Marita Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson, VU f k, Wanja Lundby-Wedin, LO  f k

 Den moraliska rötan i Rörelsen 7

Fackpampar slarvar med medlemmarnas pengar; Rörelsen har blivit en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig. Det är givetvis inte rimligt att av LO-medlemmarnas pengar går till fallskärmar och guldkantade pensionsavtal – dvs 80 procent av lönen i livslång pension. Det är inte rimligt att den fackliga eliten plundrar sina medlemmar genom att bevilja förtroendevalda en låg pensionsålder – ofta vid 60 år  men i många, många fall betydligt tidigare. Det är inte rimligt att man skamlöst förmedlar attraktiva lägenheter och sommarstugor till rabatterade priser till fackliga ledare, när de egentligen skulle ha gått till behövande och utsatta kvinnor mm mm. 

Facket är ingen motvikt till bonus-trixarna- och fixarna. I princip är man emot bonusar men i praktiken agerar man tvärtemot det man predikar i högtidstalen och på 1 maj i tron att det inte skall komma ut.!   Alla fackliga ledare sitter i styrelser som beviljar  orimliga bonusar och  direktörerna dansar på borden. 

2002 kvitterade 13 LO-toppar ut över 12,5 miljoner kr i fallskärmar. Transports medlemmar fick stå för ca 4,9 miljoner kr till förre förbundssekreteraren Sture Skoglund och f d förbundskassören Gunilla Jerlinger. 1997 hoppade Grafiskas andre ordförande Britt Sturestam av efter två år i förbundstoppen. Hon kunde i över ett decennium leva på sin fallskärm.   Även Erland Olausson fick en kraftig löneförhöjning  på  32 000 kr i månaden det sista halvåret som LO:s avtalssekreterare, som gjorde att hans pension höjdes  med 1,5 miljoner kr. Vid 60 års ålder kunde han kvittera ut 800 000 kr om året i pension.

Wanja Lundby-Wedin har gett hyckleriet ett ansikte; Socialdemokratin har onekligen problem med trovärdigheten.  En av dem vars klasskampsretorik ekar falskt och som gett hyckleriet ett ansikte är Wanja Lundby-Wedin. 

Listan på Wanja Lundby-Wedins förlöpningar som LO-ordförande och på den moraliska kollapsen i LO är lång. Hon har bl a anklagats för bostadskorruption i samband med att LO:s egna höga tjänstemän och andra s-märkta toppar försetts med attraktiva hyreslägenheter i fastigheter som kontrolleras av LO.  Andra skandaler med Lundby-Wedin i huvudrollen var flera gynnsamma pensionsvillkor till LO-toppar.

Som styrelseledamot i Folksam var hon 2004 med att bevilja bolagets vd och f d avtalssekreteraren i LO Tore Andersson ett guldkantat pensionsavtal som garanterade honom 75 procent av lönen livet ut och  ger honom 50 miljoner kr om han lever till 85 år. Under sitt sista år på Folksam fick han dessutom sin grundlön höjd med 14 procent, vilket resulterade i att ytterligare 11,2 miljoner kr sattes av 2005 för att klara hans pension. 2 miljoner  kr per år i pension. Anderssons pension är två miljoner kr per år resten av livet. Hösten 2004 förklarade  hr Andersson att han ”inte besvärades av uppmärksamheten kring pensionen eller skämdes över den. Pengarna går åt.”

Wanja Lundby Wedin belönade även Folksams vd  Anders Sundström med månadslön på över 400 000 kr i månaden och en generös pensionspremie.

Som Folksams styrelseordförande beslutade Wanja Lundby-Wedin om miljardförlusten, då Folksam International i maj 2002 gick i konkurs och såldes för 1 krona. Hon hade låtit sig luras av Colin Barber, v d för Folksams engelska verksamhet, plundrat bolaget på 150 miljoner kr och orsakat Folksam skador på över 600 miljoner kr. I stället för att polisanmäla Barber betalade Folksam en VD-lön och bonus på 13 miljoner kr  under 1997-2000. Efter pensioneringen kan Barber njuta av de pensionsutfästelser Folksam gjort under Lundby-Wedins ordförandeskap.  ”Vi har inte gjort något fel” sade Lundby-Wedin i DN den 22 februari 2005.

2009 avslöjades att Lundby-Wedins man Lennart semestrat gratis på den LO/TCO-ägda turistanläggningen Riva del Sole i Toscana, för vilken hon var/är ordförande.  Det var Expressen som uppdagade att makarna Wedin delade rum utan att hr Wedins sängplats togs upp till förmånsbeskattning.  Givetvis hade Wanja Lundby-Wedin inte gjort något fel trots att Skatteverket hade en annan uppfattning.

Herr Wedin gick 2001 i pension från Metall vid 60 år men uppbar både lön och pension. Han fick 78 procent av sin slutlön i pension. Samtidigt jobbade han deltid på LO med hustrun som chef med en årsinkomst som plötsligt steg från 400 000 till 600 000 kr! Fru Wedin ”såg inget konstigt med detta” och dessutom togs inte beslutet av henne: ”Alltså, beslutet togs av LO:s arbetsutskott men jag var inte delaktig. Jag gick ut när den frågan diskuterades” sade Wanja Lundby-Wedin i Metro den 22 maj 2009.

Ömkliga (bort)förklaringar;  Wanja Lundby-Wedin ”förstod inte ur det gick till” när hon som styrelseledamot i AMF beslutade sig för att sätta av 62 miljoner till AMF:s vd Christer Elmehagens guldkantade pensionsuppgörelse.  Han uppbar 42 miljoner kr i VD-lön och bonus och fick totalt 104 miljoner kr i pension för 10 års jobb.

En något yrvaken Lundby-Wedin sade sig ha ”blivit grundlurad” och ”förd bakom ljuset.”  Av vem och på vilket sätt var oklart.  Är man så lättlurad skall man givetvis inte sitta i styrelser.

Hon ”kände inte  igen sig i pensionsavtalet. Det här stämmer inte med de beslut jag upplever att vi har fattat” –  ”jag har  inte gått med på avtalet – det måste vara något fel..”

 ”Kände hon inte heller igen sig i namnteckningen på Elmehagens anställningsavtal?” undrade Peter Wolodarski i DN. Dessutom framgick Elmehagens pensionsavtal med all önskvärd tydlighet i AMFs årsredovisningar. Läskunnig får man väl ändå förmodat att LO:s ordförande är.

Wanja Lundby-Wedin försvarade sin okunnighet med att ”det gäller inte bara mig utan hela styrelsen” – ”Ingen i styrelsen kände till att så mycket pengar skulle avsättas” – ”jag känner inte till att vi beslutat detta” – ”nånstans måste det ha blivit fel”,”jag kunde inte se dessa konsekvenser som jag inte fattade” och ”visst har vi ett ansvar men vi förstod inte” var några av Lundby Wedins  ständigt upprepade mantra.  Skrevs det inga protokoll vid styrelsemötena?

Wanja Lundby-Wedin skyllde också på ”ofullständigt beslutsunderlag”. Då kanske man inte skall fatta några beslut ö h t!

Om man är så inkompetent att man  inte förstår  vilka  man varit med om att fatta kanske man inte skall sitta i styrelser. ”Ansvar har man alltid som styrelseledamot. Man kan aldrig säga att man  inte visste” konstaterade f d finansminister Erik Åsbrink.

”När vi inom LO engagerar oss i bolagsstyrelser ger vi oss in i en för oss främmande värld” var en annan krystad  (bort)förklaring.

Under rubriken ”Vilken soppa” konstaterade SvD Näringsliv den 5 april 2009 att ”hon hade läst och förstått årsredovisningarna men inte reagerat för summorna .”  Enligt AMF:s styrelseordförande visste hela styrelsen att det skulle bli dyrt när den beslöt att förlänga avtalet!

Hur kan man sitta i en styrelse utan att veta vad styrelsen beslutar?  Det är i alla fall ett framsteg för jämställdheten att det uppenbarligen sitter lika många inkompetenta kvinnor som män i bolagsstyrelserna som män.

Jan Almgren på SvD:s Näringsliv konstaterade att ”antingen bluffar hon rakt av. Påstår sig vara ovetande om saker och ting hon väl känner till.  Eller också har hon sovit sig igenom 15 år på AMF.”

”Ekonomiska krisåret 2009 lyser omoralen i neonljus från det bolag som ska värna om arbetarnas pensioner” skrev Fredrik Braconier i SvD den 21 mars 2009.

AMF:s reklam var som alla minns : ”Vi vill skydda och förvalta medlemmarnas pengar” och ”Lite mer att leva för.” Somliga fick mycket mer att leva för!

”Hon gav begreppet bonus ett ansikte” konstaterade Göran Skytte i SvD den 28 mars 2009..

Lundby-Wedins kompis Elmehagen ertappades senare med att  ha flyttat sina pensionspengar för att slippa det återtag som AMF planerade  och som drabbade 3 miljoner sparare!

Lundby-Wedin godkände också ett pensionsavtal på drygt 36 miljoner kr för försäkringsbolaget AFA:s vd Torgny Wännström.

I samband med AMF-skandalen ansåg 86 procent av svenskarna att Wanja Lundby-Wedin borde lämna posten som LO-ordförande 

Några fackliga röster i Expressen den 27 mars 2009: verkstadsklubbens ordförande  Rolf Häggman vid ABB i Ludvika: ”Hon  måste avgå. Det är inte krångligare än så.  Ordförande för Gruvtolvan i Kiruna Harry Rantakyrö: ”Det är bara att packa och dra.”  Mari Löfqvist, ordf  i Kommunal sjukvård, Helsingborg: ”Om LO ska ha kvar sitt höga förtroende, bör hon avgå.” P-O Larsen, ordf för Byggnads Sydväst ”Hon bör fundera på att avgå som LO-ordförande” etc etc

Lundby-Wedin försvarar sin egen miljonlön; Lundby Wedin hade 24  styrelseuppdrag samtidigt.  Utöver sin årslön på 717 313 kr eller 59 766 kr i månaden tjänade hon över 400 000 kr per år på sina styrelseuppdrag i LO-sfären bl. a 80 000 från AMF, 183 00 från försäkringsbolaget AFA, 140 000 från Folksam och 80 00 kr Aftonbladets styrelse. Hon hade en frånvaro från styrelsemötena med 60 till 75 procent under 2008. Uppdragen utförs alltså inte på ett ansvarsfullt sätt.  Efter skandalen med miljonregnet över Elmehagen tvingades hon lämna AMF:s styrelse.

Wanja Lundby-Wedins lön på över en miljon är fem gånger större än den genomsnittliga LO-arbetarens, som 2006 var 18 700 kr/månaden. I SvD den 24 mars 2006 försvarade hon sin lön med  motiveringen att ”min lön är inte i närheten av vad de bäst betalda cheferna i näringslivet får i form av lön och bonusar.”

Wanja Lundby-Wedins pensionsuppgörelse kostar LO  7,5 miljoner kr om året om hon lever till 80 år.

”Jag vet att jag inte svikit mina värderingar” summerade Wanja Lundby Wedin sina insatser för rättvisa och jämlikhet. Frågan är då vilka dessa värderingar är!

Att Lundby-Wedin spelat bort det retoriska trumfkortet om” jämlikhet, solidaritet och rättvisa” hindrade henne inte från att stå och propagera under röda fanor på 1 maj 2010.

Stig Malm och fallskärmarna; Även LO:s tidigare ordförande Stig Malm slirade betänkligt när det gällde moral och etik.

Generösa bonusavtal åt vänkretsen är en gammal tradition i LO.  1992 avslöjades att Stig Malm och LO:s styrelse försett gode vännen och vd:n för det fackföreningsägda BPA Göran Lövgren med en guldkantad fallskärm och en lika grandios pensionsförsäkring. Fallskärmen på fem årslöner var värd 22 miljoner kr och pensionsförsäkringen 26 miljoner kr. I Lövgrens övriga löneförmåner ingick en fjällvilla, skärgårdshus och en sex-rummare på Östermalm.

Efterträdaren Bjarne Holmqvists anställning varade i ett år varefter han lyfte tre årslöner eller nio miljoner kr i avgångsvederlag.

Näste man på VD-posten Björn Lennegren blev inte heller lottlös. Han lämnade VD-posten efter sex månader med en fallskärm på fyra miljoner kr.

Malms (bort)förklaring  var ”Visst satt jag med men jag var inte informerad”  – kunde inte chauffören ha informerat Malm? – och ”Nej, en sådan sak  är ingenting för styrelsen, dess ansvar är övergripande.”

Utöver att ha utnyttjat sin ställning för att skaffa en lägenhet till dottern försökte Malm hemlighålla personliga förmåner och bl.a struntat i att skatta för tjänstebilen, som han körde privat i fem år. Han hade undanhållit 180 000 kr i skatt, vilket upptäcktes vid en skatterazzia mot LO.  För att kompensera Malm för efterbeskattningen kom kompisen och LO:s ekonomichef Kurt Norberg på en raffinerad lösning. Malm fick nämligen en rejäl löneökning som motsvarade skatteskulden.  På så sätt fick LO:s medlemmar kollektivt betala skatten på Malms tjänstebil! Malm slapp av någon anledning åtal för skattebrott. Straffsatsen för samma brott för en vanlig människa är kännbara böter eller fängelse i upp till två år!

Malms förklaring till att han kört omkring privat och gratis i LO:s bil var den gängse  nämligen att ”reglerna är så krångliga.”

Det framkom också att Stig Malm legat bakom ett fastighetsköp på Birger Jarlsgatan som kostade LO:s medlemmar 300 miljoner kr samt en annan fastighet i Malms hemkommun Sundbyberg. Den revisor som inte godkände köpen sparkades av Malm!

Som ordförande i Folksams styrelse godkände Malm optionsspekulationer som ledde till en förlust för bolaget på 277 miljoner kr. Folksams kreditförluster under Malms ordförandeskap var värdiga vilken finansvalp som helst!  Den 14 februari 1992 sade hr Malm i DN: ”Varken jag eller styrelsen har något ansvar.. ansvaret har andra.”  Trots att Malm utsåg Folksams vd Hans Dahlborg till syndabock skrev Malm under ett avtal som gav Dahlborg flera miljoner i avgångsvederlag. Denna fallskärm ”glömde ”Malm att nämna, när han fick frågan om han medverkat till andra fallskärmar än BPA-Lövgrens.  Han ”glömde” också att nämna fallskärmen på 2,2 miljoner kr till den f d vd:n Gunnar Östberg i LO-ägda Media AB.

När Erik Fichtelius den 4 december 1993 frågade Malm. ”Vad är det för mening att du sitter i styrelser om du inte ser eller hör något?” svarade Malm: ”Ja, den frågan kan du ställa till samtliga styrelseledamöter i alla börsbolag och då skulle det nog bli ganska tomt i styrelserummen.”

Stig Malm avgick den 12 maj 2000 som ordförande för Svensk Bilprovning!!! efter att ha förlorat körkortet för rattfylleri den 5 februari 2000.  I SvD sade han den 13 maj 2000: ”Jag är fullkomligt övertygad om att någon tipsat SvD och det är någon som tycker väldigt illa om mi.” Det behöver inte vara särskilt svårt att räkna ut. ”Själv var han övertygad om att han varit nykter.” Gode vännen näringsminister Björn Rosengren ”beklagade djupt Stig Malms avgång.”

Mer slarv med LO-medlemmarnas pengar; Ledningen i Metalls avdelning 112 i Trollhättan spenderade 370 000 kr av medlemmarnas pengar på porrklubbar, sexbutiker – bl a inköp av  löspenisar, överdådiga spritfester samt hotellövernattningar i strid med reglerna. Men reglerna var väl svårförstådda kan man tänka. Alla regelverk behöver tydligen skrivas om på lätt svenska!

Detta är bara några exempel vad avdelningen sysslat med. Redan 1997 avslöjades vidlyftig representation i Metalls Avd 112.

Pettersson tackar signaturen ISM.


Den moraliska rötan i rörelsen…


Pettersson fick ett brev med ord och inga visor…

Nacka den 4 december 2011

Till Socialdemokraterna: Partisekreterare Carin Jämtin, Partiordförande Håkan Juholt f k, Kanslichef Sven-Erik Söder, gruppledare Carina Moberg samt Marita Ulvskog, Lars Stjernkvist, Ingvar Carlsson och Verkställande utskottet  f. k.

Den moraliska rötan i Rörelsen

Den självutnämnda socialistiska aristokratin: Man blev knappast förvånad över att ännu en politisk understödstagare ertappats med fingrarna i den skattefinansierade syltburken.  Den skamfilade – för att inte säga ruttna – moralen inom socialdemokratin är långt ifrån någon nyhet..

Parasiterandet inom i de s-märkta leden har pågått länge och förruttnelseprocessen inom socialdemokratin har gång på gång avslöjats.  Partiets företrädare tycks anse att de svenska skattebetalarna har en allmän försörjningsplikt för allehanda politiska skojare. Den ständigt omtuggade tesen om ”rättvisa och solidaritet” gäller inte det politiska frälset. Högtidstalens – och förstamajtalens högtravande retorik saknar sedan länge all trovärdighet, eftersom ni inte lever som ni lär. Partitoppen rymmer många politiska lindansare som håller balansen genom att säga en sak och göra en annan.

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten  hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

I Nordkorea och på Kuba stjäl de socialistiska aristokraterna friskt från statskassan.  Men också i Sverige har nomenklaturan hittat en lång rad möjligheter att dryga ut lönen. Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den, nordkoreanska, kubanska och f d sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Det är givetvis stötande att Rörelsens företrädare skor sig på de sämre ställda grupper, som de säger sig representera.  Den röda  tråden mellan affärerna är inte bristen på moral utan förekomsten av dubbelmoral. Det måste tydligen gång på gång påpekas att oåtalad, ostraffad och oinburad  inte är samma sak som oförvitlig och hederlig.

Den s-märkta ideologin gör gång på gång bankrutt i möte med verkligheten.  2004 skrev Wanja Lundby Wedin i Wanjas brevlåda om Skandia-affären: ”Direktörernas girighet verkar inte ha några gränser, när det gäller pensionerna men också genom att det riskerar att urholka samhällsmoralen. Direktörerna bör här föregå med gott exempel och värna etik och moral.”  Jag föreslår att fru Jämtin gör tankeexperimentet att byta  ut ”direktörerna” mot socialdemokraterna!

När sossarna själva skall exemplifiera gammaldags svensk hederlighet  inom Rörelsen kommer de alltid dragandes med  är att Aina Erlander,  som efter Tages död besökte statsrådsberedningen och lämnade tillbaka några blyertspennor märkta ”tillhör statsverket.”  Detta tycks vara det enda exempel på ärlighet man lyckats leta fram!

(Bort)förklaringarnas glada dagar: Vi har sett det många gånger förut. Varje gång en hög representant för den röda aristokratin ertappas med att göra det som hon eller han offentligt förkastar – som att smita från skatten, köpa och sälja bostadsrätt, grogga på skattebetalarnas bekostnad, tillskansa sig ersättning för dubbelt boende etc etc  går dementmaskinen på högvarv. När de  politiska understödstagarna avslöjas  med ersättningar som inte tål dagsljus kommer de med hymlanden, pinsamma bortförklaringar och urskuldanden.

”Fifflet. myglet, fusket, slarvet” och alla andra eufemismer för moralisk röta och för grova bedrägerier med skattebetalarnas pengar får ytterligare näring och bränsle av de korkade förklaringar och krystade undanflykter som de ertappade torgför till sitt försvar.

Man har inte förstått regelverket, inte gjort något olagligt, inte fifflat, man har  utsetts  till syndabock. Det handlar inte om syndabockar utan om utkrävande av ansvar.

Att en person i förtroendeställning ens vågar svänga sig med att han/hon ”förbisett”, ”inte vetat”, ”inte förstått”, ”råkat slarva”  eller hävda att man ”handlat inom ramen för gällande föreskrifter och regelverk” är givetvis oacceptabelt. Andra oacceptabla bortförklaringar är att ohederligheten berodde på ”missförstånd, stress, bristande tid, oklara regler och okunskap.”

I den s-märkta roffarkulturen är allt tillåtet så länge det inte upptäcks och avslöjas. När liken i de s-märkta garderoberna avslöjas är det givetvis bekvämt att hänvisa till oklara regler och ingångna avtal.

Förstår man inte det orimliga i att man inte har rätt att ta ut traktamente för ökade levnadskostnader som man ö h t inte haft, tagit ut full lön när man legat på sjukhus, inte förstått att man befinner sig på en porrklubb p g a  att ”det var så rökigt i lokalen”, inte skall kröka på skattebetalarnas bekostnad, tränga sig före i bostadskön  – eller som nu i fallet Juholt  – låta skattebetalarna stå för ”kulbons” hyra,  ta ut dubbla reseersättningar, etc etc skall man givetvis inte ha några som helst förtroendeuppdrag eller höga positioner. Ett sådant förfarande ger nämligen intryck inte bara av dumhet utan av vederbörande nonchalerar allvaret i dylik trolöshet. 

Frågan som inställer sig är hur de hanterar  andra frågor när de är så omdömeslösa, okunniga och spelat ovetande? Det handlar ju om nationens främsta företrädare med mandat att bestämma över vilka lagar och regler som skall gälla i Sverige.

Om en vanlig medborgare gör sig skyldig till motsvarande ohederlighet/brottslighet hade det utan tvivel resulterat i polisanmälan med åtföljande rättsaliga åtgärder.

Eftersom alla eventuella polisanmälningar  mot politikern läggs ner borde brottsbalken utrustas med en särskild paragraf för ohederliga politiker.

Den s-märkta roffarmentaliteten: På 1960-talet skanderade vänstern gärna om ”stanken från Enskilda banken.”  2009 luktade det lika illa från LO-borgen och från de företag, där LO är ägare.

Olle Sahlström, ombudsman i LO, som skrivit flera böcker moralen inom arbetarrörelsen  konstaterade  i DN den 1 februari 2005  i samband med  Ola Raskaffären att ”LO har förlorat sin moral.”  och krävde att LO skulle tillsätta en etikkommission: ”Mönstret är tydligt. Lägenhetsfiffel, porrklubbsbesök, jag ser det som ett överhetsproblem. Det handlar om en arbetarrörelse som förlorat mycket av sin moral. Med  sina handlingar säger de till medlemmarna i socialdemokratin och LO: ’Glöm det där med jämlikhet och solidaritet, sko dig i stället, gör som jag.’  Så tar man livet av det som finns kvar av arbetarrörelsen.” [1]

Under rubriken ”Välfärdsstaten i Machiavellis klor”  konstaterade Anders  Isaksson i en ledare i DN    att  ”folkets trygghetssystem inte duger åt folkets egna företrädare. De beviljar sig själva bättre avgångsvederlag och långt högre pensioner med betydligt kortare kvalifikationstid än vad de beslutar för medborgarna.  Vid sjukdom kan de också välja att stanna hemma med full lön i stället för att förlora pengar på att sjukskriva sig. ”

”Även i bostadspolitiken har makthavarna för egen del undandragit sig konsekvenserna av sina egna beslut dels genom  att deras anhöriga slussas förbi köerna till lediga hyreslägenheter i Stockholms innerstad, dels genom att flertalet rikdagsledamöter erbjuds subventionerade lägenheter i riksdagens egna hyreshus” skrev Isaksson.

Socialdemokraterna har gett hyckleriet ett ansikte: De som ertappas med slevarna i  det skattefinansierade grötfatet är de som mest  högljutt talar om ”rättvisa,  solidaritet och jämlikhet”. Solidaritetens gränser åskådliggörs gång på gång i Rörelsen.[2]

Enn Kokk  gav i  boken ”Vad blev ni av, ljuva drömmar” [3]ännu en gång hyckleriet  ett ansikte:. ”Den som inte förstått att jämlikheten är det främsta målet för just socialdemokratin har inte förstått mycket av socialdemokratins väsen”  Han borde efter 24 år på allehanda centrala positioner i  det socialdemokratiska partihögkvarteret. Dock tycks debatten om den röda adeln i Rosenbad och LO-borgen – fackpamparnas höga löner, pensionsförmåner, bostadsmygel, bidragsfusk, kampen vid köttgrytorna i Stockholms arbetarkommun, s-märkta statsråds löner och förmåner, den politiska överklassens krökande och porrklubbsbesök på skattebetalarnas bekostnad och all annan korruption –  helt  ha  förbigått honom.

Illusionen om ”rättvisa, solidaritet och jämlikhet” måste till varje pris upprätthållas, eftersom det är den förhärskande självbilden. 

När socialdemokraternas dåvarande kommunikationschef Carina Persson intervjuades i Dagens Media  våren 2005  om hur hon såg på  de många politiska affärerna svarade hon att ”Det tråkigaste med skandalrapporteringen  (!) är att det som är den faktiska grunden i vårt budskap inte får plats. ” Vad nu det kan bero på!

De vackra frasernas ihållighet avslöjas gång på gång. Socialdemokraterna talar gärna om ”alla människors lika värde” men sätter bara värde på sig själva.  Ni har sedan länge förlorat all trovärdighet, när det gäller det inlärda mantrat om ”alla  människors lika värde.” Den påbjudna lojaliteten begränsas m a o till den inre kretsen. Ingen s-märkt politiker vare sig på riks- eller kommunal nivå avstår från att berika sig på andras – dvs skattebetalarnas – bekostnad när tillfälle ges.

Göran Persson herrgårdsköp, regeringens utnämningar och diverse gräddfiler till innerstadslägenheter för rörelseföreträdare och deras barn har utmärkt en ”sossetet” som lever högt över huvudet på ”vanligt folk” – det folk man i decennier sagt sig företräda  .

Konsten att leva gott på andras bekostnad är en konst det politiska frälset behärskar till fulländning.

Vill man – som finansminister Bosse Ringholm – se på fotboll kan man beordra fram regeringsplanet till en kostnad för skattebetalarna på 150 000 kr Dessutom ledde han en fotbollsklubb  som fifflade med skatten. Som tack blev han dessutom befordrad till vice statsminister!

Det är givetvis inte rimligt att en enda krona av skattebetalarnas eller LO-kollektivets går till porrklubbsbesök och inköp av löspenisar. Det är inte rimligt att man förmedlar attraktiva lägenheter och sommarstugor till rabatterade priser till fackliga ledare när de egentligen skulle ha gått till behövande och utsatta kvinnor

I valrörelsen 2002 häcklade Göran Persson  skamlöst moderatledaren Bo Lundgren för att han lånat till en villa I Djursholm samtidigt som han själv planerade för ett minst dubbelt så dyrt förvärv.

Den 1 juni 2006 skrev regissören Gunnel Bergström på SvD Brännpunkt  under rubriken ”Jag är arg och förfärad” att ”vår socialdemokratiska överklass inte bara berikar sig på ett otillbörligt sätt, de talar med kluven tunga, angriper offentligen bonusar som de själva röstat igenom, köper röster med löften som de saklöst bryter när valet är över och använder en demagogisk retorik för att dölja vad de har för sig.”  Hon avslutar sin artikel med en referens till franska revolutionen då giljotinen  som bekant plockades fram för att göra upp med orättvisorna i samhället : ”Den franska adeln applåderade förtjust betjänten Figaros uppror mot sin greve men hade inte en tanke på att avstå från egna privilegier. Det har inte heller Wanja Lundby-Wedin 7…/  och givetvis inte vår statsminister, dessutom godsägare.”

Göran Skytte har konstaterat att  ”Den svenska fiffelkulturen har vuxit fram i det socialdemokratiska samhället. Denna  anda av girighet, fusk oh omoral har utvecklats inom folkhemmets väggar” och att ”fiffelmentaliteten hängde samman med världens högsta skatter i kombination med världens mest hycklande jämlikhetsretorik.”

Listan över statsråd, kommunalt och fackligt förtroendevalda som avslöjats med gräddfiler, bedrägerier och korruption kan göras hur lång som helst.

Vi har nämligen fått en politisk klass med ofattbara privilegier fullt jämförbar med den sovjetiska nomenklaturan på den tid det begav sig.

Här följer ett antal brev som en påminnelse ett litet urval exempel som visar att det i decennier myglats inom Rörelsen. Avslöjandena om myglet har dock hanterats mer eller mindre snyggt. Till den ”snyggare” hanteringen hörde Olof Palmes konvertering av ett föreläsningsarvode i USA till terminsavgift för en av sönernas collegestudier.

De följande exemplen på s-märkta skurkar är givetvis endast toppen av et gigantiskt isberg.  Listan på bristande etik och på myglande socialdemokrater kan göras hur lång som helst.  Det är bara en liten del av den s-märkta byken som tvättats offentligt.

”Cirkus (s)”  med sina fallskärmshoppare, bonusakrobater, kontokortspajaser, kvittoklippare, porrklubbsbesökare, bostadstrixare och andra ur den s k ”politiska eliten” gör gång  på gång bort sig i en hopplös härva av undanflykter, bortförklaringar och självmotsägelser. Juholt är inget undantag. Snarare tvärtom.

Att fifflet dvs korruptionen varit förödande för förtroendet för socialdemokratin har som bekant redan visat sig i två val!

Signatur ISM  som skrivit till S och till Pettersson under sitt riktiga namn. 
[1] DN, Juan Flores 1 februari 2005
[2]  Mats Johansson, Sunt förnuft nr 1:2005
[3] Ordfront 2002