Kultur & Nöjen, Sydsvenskan
Författaren Fredrik Ekelund menar att Sverigedemokraternas stöd kommer från vanlig strävsam arbetarklass som ”fått nock” av integrationens baksida.
I slutet av augusti satt vi på min balkong i centrala Malmö, sju före detta hamnarbetare, alla utom en aktiva i Hamnarbetarförbundets avdelning 30 i ett antal år. Två jobbar kvar, två har gått i pension. Vi andra har andra yrken.
Kvällen blixtrade av minnen och roliga historier från förr, ett förr då de flesta av oss alltid syntes under de röda fanorna på första maj. Framför allt Stefan och Charlie. Stefan är en av mina äldsta vänner. På sin tid var han en ilsken och temperamentsfull hamnarbetare som alltid reagerade på orättvisor. För ungefär tjugofem år sen flyttade han ut på söder i Malmö. Tre barn i rask takt, sedan skilsmässa. Charlie arbetade kvar i hamnen ända till sin pension förra året.
När det förestående valet kom på tapeten meddelade Stefan att han skulle rösta på Sverigedemokraterna. Charlie omfattade beslutet med stor entusiasm men lät meddela att han föredrog SPI istället. Stefan har alltid varit en termometer i folksjälen. På 70-talet som nu. Hans barn gick på Hermodsdalsskolan och på nära håll har han kunnat följa det stegvisa förfallet i en av Malmös stadsdelar.
När jag läser några av reaktionerna på sd:s framgångar i valet, Olle Svennings svavelosande ledare i Aftonbladet (24/9), professor Björn Fryklunds svalt hållna och långa analys i Sydsvenskan (23/9) eller Peter Kadhammars nedslag i Landskrona (AB 23/9) så slår det mig att ingen av dem lyckas förklara vad som hänt, på riktigt. Svenning skriver om ”monstret”, Kadhammar hävdar att han inte ser en enda gammal dam som blir väskryckt på hela den dag han tillbringar i Landskrona och Fryklund jämför med Belgien och Europa och hävdar att de högerpopulistiska partierna kommit för att stanna. Vad som är gemensamt för de tre är en underförstådd vänsterposition och stort spaltutrymme. Trots detta ekar det tomt hos alla tre när det gäller att verkligen försöka förklara vad som hänt i Skåne. Inte heller Henning Mankell (AB 30/9) lyckas riktigt förklara skeendet även om han har en hyfsat god bild av vilka som röstat fram sd och, helt riktigt, hävdar att vi måste våga ta samtalen med dem….