Islam breder ut sig allt mer i den västerländska världen och Sverige utgör inget undantag. Är det muslimska enklaver vi ser formas i våra samhällen?

 

Enklav, enligt Wikipedias definition, är ett landområde som ligger inom en stats gränser, men som samtidigt tillhör en annan stat. Vi kanske inte är där ännu, men vi är sannerligen en bra bit på väg att få parallella stater i staten där andra regler gäller och andra lagar styr.

Ta valfritt utsatt område och stadsbilden domineras totalt av människor med rötterna i främst muslimska länder. I många av dessa områden råder redan lagar och regler vi är vana att höra och läsa om från länder där islam är den dominerande religionen. Vi ser allt fler kvinnor och unga flickor, ibland barn, som använder både hijab och heltäckande. Precis som i muslimska länder. Arbetslösheten är skyhög bland dessa kvinnor. Precis som i muslimska länder. Integrationen med majoritetssamhället och andra minoritetsgrupper är obefintlig. Precis som i muslimska länder.

Varje svensk stad och snart även mindre orter har en moské. Ofta en källarmoské eller en lokal man köpt för att använda till sin egen, men allt oftare läser vi nu hur stora moskéer ser dagens ljus och då i de områden som redan är segregerade från övriga samhället. Den senaste i raden av dessa enorma moskéer är på väg att se dagens ljus i Araby, ett utsatt område i Växjö. Moskén kommer att ha plats för 1 000 personer och “det kommer finnas plats även för kvinnor”, berättar imamen Ismail Abuhelal. Moskén finansieras mestadels av muslimska stater som Saudiarabien och Qatar. Artikeln i lokaltidningen Växjö, tar upp två saker som kännetecknar den muslimska diasporan i våra västländer och den finansiering som ofta sköts från länder långt från Sverige och övriga Europa.

Dels att kvinnor inte ges samma utrymme i det offentliga som män. Dels att totalitära stater finansierar de byggnader som muslimer tillbringar en stor del av sina liv. En totalitär stat som Saudiarabien finansierar också de imamer som predikar om islam och de medeltida normer religionen bygger på.

Frågan är förstås om imamer och andra religiösa ledare i de svenska moskéerna predikar till förmån för en integration i det västerländska samhället eller för en fortsatt segregation med egna lagar, regler och normer?

Det alla ska ha klart för sig är att islam inte kommit till den demokratiska västvärlden för att acceptera och respektera, utan för att förändra. Jag skriver islam och inte muslimer, då jag tror att en del muslimer faktiskt insett att Sverige och övriga Europa inte är de länder varifrån man kommer. Tyvärr utgör dessa personer en försvinnande liten del av den allt större skara muslimer som anlänt och fortsätter anlända till vår del av världen.

Å visst har islams närvaro redan fått samhället att ge upp i rädsla för orden “rasism” och “islamofobi”. Att troende muslimer inte tänker respektera syns allt oftare. Vi har påskupploppen där hundratals muslimer i flera svenska städer samlades för att vandalisera, skada och skapa kravaller p.g.a. något de inte kunde respektera. Vi ser könssegregerade tider i badhusen införts för att blidka islams närvaro och de muslimska kvinnornas krav. Vi ser hur arbetsgivare tvingas ge upp klädkoder för att inte stämmas av muslimska trossamfund. Vi ser hur idrottsförbund tvingas ändra mångåriga och internationella regler för att de ska anpassas till muslimska kvinnors krav. I skolans värld har det uppstått problem när muslimska flickor distanserar sig från övriga elever när det kommer till gymnastikundervisningen och sexualundervisningen.

Ovan tas problem som påverkar majoritetssamhället. Hur tror ni då att islams närvaro i Sverige påverkar vardagen i de enklaver som allt oftare domineras av muslimskt troende invånare? Är det integration eller segregation man strävar efter i lokalföreningarna, moskéerna och hemma runt middagsbordet?

Problem som beskrivs ovan och som hämtats ur offentliga debattartiklar och nyhetsrubriker berör islam och muslimer. Varför är det bara problem runt islam? Varför ser vi inte samma krav och respektlöshet från andra invandrargrupper och religioner?

När vi ändå talar om utsatta områden och enklaver, så är det svårt att inte nämna de klaner med rötter i Mellanöstern som redan tagit över vissa områden med sina lagar och regler.