ENERGIPOLITIK. Elpriset har slagit ännu ett nytt rekord. I södra Sverige kostade en kilowattimme 5,77 kronor på måndagen, plus skatter, påslag och nätavgifter, en normalvarm dag i slutet av augusti, rapporterar Dagens Industri.

Det borde inte kunna hända.

Lika häpnadsväckande är nyheten om att det oljeeldade Karlshamnsverket har varit igång sedan början av augusti. 

Reservkraftverket, som bränner 70.000 liter olja i timmen, planerar dessutom att utöka arbetsstyrkan för att kunna möta den ökade efterfrågan, vilket Di rapporterade i helgen.

Dessa nyheter kan tolkas på två sätt. Antingen kan man göra som energiministern som tycker det är ”dåligt” att Karlshamnsverket är igång och förfasa sig över att Sverige använder fossila bränslen år 2022. 

I en intervju säger Khashayar Farmanbar dessutom att Karlshamnsverket ”säljer sin el på marknaden bara för att elen är så pass dyr i Europa”. 

Som om girighet, i förlängningen den tyska ägaren Uniper, är boven i dramat.

Man skulle också kunna tänka ett steg längre. Då inser man att rekordpriserna och Karlshamnsverkets expansion är ett kvitto på att Sverige befinner sig i kris. 

Redan på 1980-talet var den svenska energiproduktionen oberoende av fossila bränslen efter utbyggnaden av kärnkraften. Dagens situation beror på de senaste decenniernas förda energipolitik – inte minst de politiskt drivna nedstängningarna av fullt fungerande kärnreaktorer, de höjda skatterna på kraftvärmeverk och oförmågan att bygga ut kapaciteten i elnäten.

Trots krisen verkar energiministern nu också vilja ta död på den kraftproduktion som faktiskt levererar här och nu. Det är tjänstefel.

Khashayar Farmanbar borde veta att Karlshamnsverket aldrig skulle startas om det funnits tillräckligt med fossilfri el i systemet. 

Vid sidan av kriget har effektbristen i södra Sverige bidragit till att trissa upp elpriserna, vilket krävs för att det ska vara lönsamt att köra Karlshamnsverket, som har betydligt högre produktionskostnader än fossilfria energislag. 

Karlshamnsverket blir alltså aktuellt först när de andra källorna är uttömda. Energiministern tycks inte förstå sambandet mellan högt pris och brist.

Karlshamnsverket kan heller inte strunta i att sälja sin el av hänsyn till exempelvis klimatet eller den svenska regeringens självbild. Tvärtom finns ett regelverk som säger att kraftproducenter är skyldiga att lämna kommersiella produktionsbud om anläggningen är tillgänglig. 

Gör Karlshamn inte det kan det ses som otillbörlig marknadspåverkan, vilket är straffbart.

Det är också värt att påpeka att energimarknaden inte är svensk, utan europeisk. Att elen som produceras i Karlshamn exporteras är ett sätt att visa solidaritet med våra europeiska grannländer där elbristen just nu är ännu mer akut. 

Det gäller särskilt Tyskland, som i hög grad använder rysk gas för el- och värmeproduktion. Med tanke på den annalkande vintern och risken för ett ryskt gasstopp är all icke-rysk energi välkommen, även den oljeeldade. 

Kan tyskarna använda lite importerad svensk el under hösten kan de spara in på gas som kan lagras inför vintern, vilket minskar risken för ransonering. I förlängningen gynnar det också Sverige.

Den lösningen är dessutom positiv för klimatet, hur udda det än må låta. Faktum är att en svensk oljeeldad kilowattimme är mindre skadlig för klimatet än en polsk eller tysk koleldad kilowattimme.

Vad gäller utsikterna inför hösten och vintern ser det tyvärr mörkt ut för svensk elförsörjning. Svenska kraftnäts varningar om effektbrist och planerade elavbrott ska tas på allvar. Karlshamnsverket verkar göra det – att döma av expansionsplanerna – vilket vi ska vara glada för. 

Verket har ännu inte behövts som reserv för att avvärja en akut effektbrist i Sverige, men står allt oftare i beredskap för att kunna rycka in om Svenska kraftnät ser ett behov. 

Det innebär krav på full dygnet runt-bemanning för att snabbt kunna agera, vilket i praktiken kräver samma arbetsinsats.

Men det går inte att komma ifrån slutsatsen att detta inte håller på längre sikt. Vi kan inte fortsätta att förlita oss på ett 50 år gammalt oljeeldat kraftverk för vår elförsörjning. 

Den ”generalplan” för elförsörjningen som regeringen publicerade på DN Debatt i helgen var tyvärr en besvikelse – en otillräcklig samling av mestadels redan presenterade förslag i ett försök att påvisa handlingskraft i valrörelsen. 

Men det behövs riktig handlingskraft för att avvärja krisen. Att byta ut energiministern vore en bra start. Efter valet bör en energikriskommission tillsättas.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion.

-Pettersson säger att vem som än vinner valet bör vi gå tillbaka till rikskanslerna Axel Oxenstierna som renodlade funktioner och ansvar, så att var och en hade ansvar för sin del av styrelsen – och kunde ställas till svars om något gick fel.

Oxenstiernas ord om tjänstetillsättningar 1634 borde tjäna som rättesnöre än i dag: Man måste i distributionen av alle kall och officier [tjänster, ämbeten], se på vars och ens kapacitet och varken på vänskap eller frändskap, på det riksens tjänst icke går tillbaka och de själva komma på olycke.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168