Det sägs att i krigs- och orostider föds det fler pojkar än vanligt, som om kollektivet och människokroppen ”insåg” att nu kommer det att behövas fler karlar och soldater. Men stämmer det?

I alla år har jag levt i övertygelsen att påståendet är ett statistiskt faktum. Nu fick jag för mig att kolla saken. En flyktig sökning på nätet ger motstridiga uppgifter. Ja och nej, och enligt någon undersökning skulle fenomenet vara klarlagt i somliga fall men inte kunnat bevisas i andra tider eller länder. I samma andetag ska det sägas att det föds alltid lite fler pojkar än flickor, oavsett omständigheterna. Å andra sidan lever kvinnor längre i snitt, så det jämnar ut sig i längden.

På Statistikcentralen i Finland (https://www.stat.fi) plockar jag fram siffrorna och räknar den procentuella andelen pojkar av nyfödda per år under perioden 1918-1998. Jag är ingen statistikvetare så uträkningen innehåller inga finesser, diagrammet visar rätt och slätt andelen pojkar. Och visst tusan stämmer påståendet, åtminstone i Finland. Skillnaden är liten men tydlig: i tider av krig och social oro (1918-1945) föds det lite fler gossebarn, men i fredstider är kurvan sjunkande (med undantag av åren 1973-74, vilket antagligen hade med oljekrisen att göra).

Notera att jag inte tar ställning i frågan hur denna märkliga biologiska mekanism möjligen fungerar, inte heller om det finns andra inverkande faktorer än krig och oro, t.ex. tillgång till mat.

Rune Holmström