INSÄNDARE. Rune Holmström är född 1963 i Helsingfors. Förutom några år på universitet har han avverkat närmare 40 anställningar, bl.a. som däcksmatros och stamofficer, nattvakt, bartender och bananplockare. Rune har gett ut tre romaner och skrivit både det ena och det andra i press och på nätet på finska. Nu vill Rune delge oss en tankeställare då och då.
En av Runes inspirationskällor är Jan Fridegård: ”Jag har en del saker som jag måste skriva av mig. Det tror ni inte att jag kan, era jävlar, men vänta bara ska ni få se.”
Dagens tankeställare 70
Den 13 mars 1940 slöt Finland och Sovjetunionen fred efter det 105 dagar långa Vinterkriget. I ”fredsförhandlingarna” meddelade ryssarna bl.a. att de ämnade ”arrendera” Hangö udd för att använda området som flottbas. Befolkningen, som vid den tiden uppgick till omkring 3 000 personer, fick 10 dygn på sig att utrymma staden – redan tidigare hade närmare 5 000 människor hunnit flytta bort. I praktiken var hela befolkningen svenskspråkig.
Dessa händelser berör mig personligen eftersom båda mina föräldrar och deras släkt var hemma från Hangö. Min far blev i ett senare skede skickad till Sverige som krigsbarn, medan min mors familj evakuerades till ett fiskartorp på en holme utanför Esbo, nära Porkala udd. Min morfar var fiskare till yrket. Under vintrarna tjänstgjorde han i kustartilleriet, under sommarhalvåret fiskade han och ålades att överlåta hälften av fångsten åt staten. Trots att Sovjet övergav Hangö redan i december 1941, var familjen tvungen att bo kvar på holmen ända till krigsslutet hösten 1944. Det blev fyra långa och ångestfulla år att bo i isolering ute i Finska viken.
Mor berättade ofta om sina upplevelser under kriget, många av minnena skrev hon också ner på papper.
Mor och hennes lillasyster gick i mån av möjlighet i skola på fastlandet. När havet låg öppet rodde de av och an, när isarna bar fick de skida – ungefär fem kilometer ena vägen. En vinterdag var flickorna på väg hem från skolan igen. Ett tag tidigare hade något större fartyg åkt förbi och öppnat en ränna mellan holmen och fastlandet. Nu hade dock rännan frusit igen och bar att skida på. Där flickorna stakade sig fram över isen, närmade sig ett flygplan från väster. Antagligen ett ryskt spaningsplan på väg tillbaka till Leningrad, nuvarande S:t Petersburg. När piloten fick syn på tösarna, vände han planet ner i störtdykning och öppnade eld med kulsprutorna på vingarna. Flickorna sparkade av sig skidorna och räddade sig i sista stund in i skydd under isflaken längs rännan.
Även om jag själv är en mycket försvarsvänlig människa, har jag svårt att sätta mig in i rysspilotens tankegång. Att flyga sitt fina plan och känna sin överlägsenhet, och i förbigående försöka skjuta ihjäl små skolflickor? Som att smälla några irriterande flugor, för att snart därpå glömma den triviala händelsen?
Rune Holmström
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Tack för fin beskrivning av praktisk kommunism. Piloten satt väl och nynnade på ”upp till kamp…” samma lilla sång som sossarna sjunger på 1:a Maj, de sjunger säkert sången (förutom sista versen) lite då och då med sina systrar och bröder i kommunistpartiet=vänsterpartiet
Tack Rune för dina behagliga texter . Jag har läst 4 böcker av Hilding Nyström som berör lite av din hembygd . Hans beskrivning av tillvaron på Hangö Udd före , under och efter kriget är läsvärd . Enkelt och rättframt skriver han om tillvaron vid Svirfronten och slutfasen av kriget . Läsvärt .
Mvh Sjöström