Niklas Orrenius, DN, gör sig till talesman för dem som gillar arabisk musik

MEDIA & YTTRANDEFRIHET. Björn Söder, skåning, svensk och riksdagsledamot för Sverigedemokraterna twittrade om att han och andra inte gillade arabisk musik på bussen.

Det fick Niklas Orrenius, östgöte, svensk och reporter på Dagens Nyheter att reagera och protestera.

Orrenius tycker att det är olämpligt, han tycker inte att Söder ska göra sig till talesperson för vad Söder och andra svenskar vill och känner. Det är rått, hatiskt och rasistiskt,

Att Dagens Nyheters Niklas Orrenius gör sig till talesman för de som gillar arabisk musik på bussen. Och ogillar Kent Ekeroth, är naturligtvis inte problematiskt, enligt DN och Orrenius. Han kan vara talesman för muslimer, kurder, somalier, afghaner, kvinnor, trots att han inte är det ena eller det andra men fan ta den svensk som talar för svenskarnas sak. Det är rasism.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

16 thoughts on “Niklas Orrenius, DN, gör sig till talesman för dem som gillar arabisk musik

  1. Björn Söder är väl om någ rätt person att uttala sog om sin musiksmak. Söder har även rätt i att det finns andra som inte uppskattar arabisk musik eftersom jag själv är en av dem. Jag uppskattar inte heller gangster rap eller modern improviserad jazzmusik och en del annat. Men naturligtvis ska denne Orrenius utsee sig själv till att bestämma vilken musiksmak som är godkänd. Ett skamligt beteende från hans sida.

    13
  2. Ett önsketänkande vore att hans grannar spelade arabisk musik högt och ljudligt 24 helst sent på kvällen. Kul och höra vad han sen tyckte efter en längre tids spelande.
    Hade jag varit hans granne då hade han slumpmässigt fått höra både hemsk arbisk musik och skärande säckpipe ljud.

    16
  3. Orrenius är rökt. Han är ikylan efter sin antastning av journalistkollegan Julia Ceasar (som f ö skriver bättre än honom). Skall han göra come-back nu, så är det i en helt annan tid. Julia har rätt. Lycka till Niklas…..och svälj fakta och sanning.

    19
  4. Björn är en sann sverigevän och jag ser gärna fler politiker som Björn. Jag minns själv när han grät efter ha funnit svensk husmanskost i rikets tredje största stad under en stor festival. Detta var år 1999 så nu är utbudet ännu sämre kan jag tänka mig men fördelen är om man kan läsa arabiska då skyltarna står skriverna på just arabiska på de flesta uteställerna i östra delen av staden. Så här skrev Björn då. Texten under är INTE skriven av mig men värd att återges.

    ”Solen sken och spred sina behagliga strålar över mina axlar. Fast klockan var halv sju på onsdagskvällen kände man den värme som äntligen hade kommit. Det var ju trots allt en av de första kvällarna som var varma, trots att det var i augusti månad. Tåget stod redan inne på stationen. Överallt sprang och gick folk som skulle till Malmö och ta del av festivallivet. Jag, tillsammans med min flickvän och några kamrater steg på tåget. Utanför passerade det skånska landskapet. Underbart. Bondgårdar och hus såg ut som palats och tempel i den svenska sommarvärmen. Träden och åkrarna växlade av varandra och stod i kontrast till den klarblåa himlen. Känslan att vara en del av denna miljö kändes underbar. Tankarna började riktas mot mina förfädrar, som tillsammans med andra arbetat hårt för att skapa ett sådant himmelskt rike som detta. Jag kunde känna en liten stolthet inom mig. En stolthet över att vara svensk. Att ha blivit född svensk. Att ha förfädrar som byggt upp Sverige.
    Mina tankar avbröts. Tåget bromsade in på Malmö Centralstation. Vi steg ur tåget och gick i väg in mot stadens centrum. Det var liv överallt. Folk gick kors och tvärs över gator och torg och bilarna hade stora bekymmer att ta sig fram. Vi möttes av folk från något företag som var på väg till drakbåtstävlingen. De sjöng och visslade och människorna framför dem flyttade sig ur vägen för att inte bli nedtrampade. Vi följde efter. På så sätt slapp vi ju trängas med andra och vi skulle ändå till tävlingen för att titta.
    Klockan hade blivit åtta och magen började att kurra efter mat. Under festivaler brukar det ju inte vara några problem med att finna något att äta. Och det var det inte heller denna gång. Om man vill äta något exotiskt och utländskt förstås. Överallt fanns det utländsk mat. Latin food, tacos, busesca, falafel, Indiska matspecialitéer, Thailändska rätter, Nigerianska specialitéer, kebab och mycket annat. Men var fanns den svenska maten? Är den svenska husmanskosten så dålig och tråkig att ingen vill ha den? Jag letade febrilt. Jag hade satt mig för att om jag inte hittade något svenskt så fick min mage stå ut med att vara hungrig. Plötsligt. Jag såg ett litet ljus i den för övrigt mörka omgivningen. Sillamackor, stod det på skylten. Jag gick med brådskande steg fram. Förbi alla vitlöksluktande matstånden. Jag kände en glädje. En glädje av att det än så länge fanns någon svensk mat att få tag i. Jag slängde upp en tjugolapp för att få min macka. Jag mottog den och kände den underbara doften av sill. Väl värd sitt pris, lät jag mackan försvinna ned i matstrupen för att en liten stund senare känna tillfredställelsen i magen. ?Nog finns det en och en annan ljuspunkt här på festivalen? tänkte jag och fortsatte att flanera. Efter att ha sett oss omkring i ytterliggare någon timme beslöt vi oss för att börja bege oss hem. Man kunde känna att luften blivit något svalare och fuktigare nu när solen gått ned. Vi gick över Gustav Adolfs torg. Utanför McDonald’s hade mörka moln samlats. Av allt att döma var det nog en samlingsplats eller snarare ett tillhåll för hela världens olika folk, utom svenskar förstås. Var svenskarna tagit vägen vet jag inte och då vi passerade torget och gick in på en gågata stod det klart för mig att svenskarna hade flytt fältet. Överallt samlades stora svarta moln under det så annars klara stjärnrika himlavalvet. Toner från sydamerikansk och indisk musik blandades med språk från jordens alla hörn och känslan att man befann sig i ett land långt, långt härifrån steg inom en. Ingenstans fanns ett ljust moln att skymta. Överallt hängde det mörka moln. Min mage höll på att vända sig ut och in och tårarna började att leta sig ned för min kind. Den stolthet, över att vara svensk, jag hade känt tidigare på kvällen hade nu förbytts till ett hat inombords. Inte ett hat mot de folk som befann sig där, utan ett hat mot de beslutsfattare som orsakat det som mina ögon nu skådade. Dessa beslutfattare hade inte visat mina förfäder någon som helst respekt. De hade inte heller tagit någon hänsyn till vad svenska folket – inklusive mig själv- tyckte. De hade gjort som de ville. De ville skapa ett mångkulturellt samhälle.
    Med tårar på kinderna skyndade jag mig förbi mörkret tillsammans med de andra. Kvällen hade nu förändrats från en varm och ljus sommarkväll till en kall och mörk kväll. Vi steg på tåget för att komma hem. Tåget var fullt med människor. Många andra hade visst också tänkt bege sig hem. Jag förstår dem.”

    17
  5. Men att förfölja och knacka på hos gamla tanter ute i deras sommarhus, det väldigt
    modigt och rätt: Eller hur Nicklas O. ??

    33
  6. Arabisk musik på allmänna färdmedel i Sverige????

    NEJ TACK!!!

    Är jag klassad som rasist nu av MP och PK svansen?

    50
  7. Det här anspråket. Att göra sig till talesperson för ”icke-svenskarna” och säga vad jag och icke-svenskar vill och känner.

    Det är stötande. Liksom det råa, det hatiska.

    Och ja: rasismen i det. För bakom ligger idén att svenskarna har mindre rätt till 🇸🇪 än vad oikofoben Niklas Orrenius och hans icke-svenska fanclub har.

    40
    • Korrigering:

      Fel: ”säga vad jag och icke-svenskar vill”
      Rätt: ”säga vad jag och andra svenskar vill”

      17
  8. Från Helsingborg:
    boende nära stadens stora mötesplats ”Gröningen”, störs nattetid av hög musik och oväsen. En bostadsrättsförenings ordförande har flera gånger efter midnatt försökt få folk att dämpa sig, ”- det går inte att sova”, och föreningen menar att problemen har tilltagit på senare år. Boende har spelat in hur det låter ibland sent på kvällarna, (20 sekunder in i filmen, försök att sova till den ”musiken”). Läs vidare och lyssna:
    https://www.hd.se/2021-08-24/boende-vid-groningen-stors-nattetid–satter-upp-staket

    22
    • Ja du ”Pålsjö” detta har vi troligen fått för våra synder skull….
      Ungefär hälften av Hbg´s invånare är idag utlänningar, i första eller andra led.
      Eftersom Stenbock bor i raka motsatta delen av staden,blir jag ibland väckt vid två/tre-tiden på natten,då bilar åker förbi med sina högtalare,av denna Ökenmusik på h ö g s t a volym.
      Tack o lov har det vare sig skjutits ,sprängts eller eldats bilar i södra Ghettot,på flera veckor.
      Ändå någon att glädjas över i allt mörkret ! 😉

      22
  9. Musik är musik, och människor är människor, fatta det du orrespelare!

    Lever vi i Sverige, ska inte de ursprungliga här födda invånarna, behöva lida, av atonal entonig plågsam musik, I offentlig miljö, om de inte vill. Det är av hänsyn till det gemensamma utrymmet, som ska präglas av grunden för detta områdes musikaliska tradition, som omfattas av flertalet av landsområdets innevånare. Det är detta som är demokrati, I motsats till den sekterism du förespråkar.

    35
  10. Om jag klagar att det spelas Lazze Stefanz på spårvagnen, vem hatar jag då? Dansbandsmusik, skåningar eller spårvagnar?

    31
  11. Minst sagt ett märkligt resonemang av Orrenius. Enl. honom är det alltså helt i sin ordning att störa resenärerna, medan den som blir störd anses hata och skall hålla käft !

    54

Kommentera