ISLAM. I slutet på 1800-talet bodde 40.000 judar i Afghanistan, nu kommer rapporter om att den sista kända medlemmen av det judiska samfundet i Afghanistan har lämnat landet. På onsdagen kom beskedet att Zebulon Simentov flytt sitt hemland, rapporterar Fox News med flera.

Simentov är född i Afghanistan och levde i landet under talibanstyret 1996–2001. 62-åringen har dock blivit varnad för att han riskerar att bli kidnappad eller dödad av terrorgruppen IS.

Beskedet innebär ett slut för flera hundra år av judiskt liv i Afghanistan. Hebreiska manuskript som hittats i grottor i de norra delarna av landet visar att judar har funnits i Afghanistan i minst 1.000 år.

-Pettersson säger att muslimerna är bra på att tvinga ”otrogna” på flykt, den muslimska världen har nästan tömts på judar och sedan blir muslimerna griniga när de bosätter sig i Israel. Mellanöstern, kristendomens födelseplats, håller också på att tömmas på kristna utan att världen protesterar speciellt mycket.

***

TIDIGARE 2019-01-12. Israel kräver 250 miljarder dollar från arabländer

MELLANÖSTERN. Ofta hör vi om hur orättvist araber i Palestina blir behandlade, men aldrig om hur araberna behandlade judar i den muslimska världen där många av dem bott i tusentals  år. 

I förhandlingar mellan Israel, palestinierna och arabländerna, samt i debatten om konflikten mellan Israel och arabvärlden har frågan om de palestinska flyktingarna spelat en framträdande roll. Relativt okänt är att en stor grupp judar från arabvärlden, ca 850000 personer, också blev flyktingar. De länder de flydde ifrån var Egypten, Syrien, Libanon, Irak, Marocko, Algeriet, Tunisien, Libyen, Jemen samt Iran.

I ett halvår har israeliska myndigheter arbetat med beräkningar på hur stora värden som judiska flyktingar efterlämnat i länder i Mellanöstern och Nordafrika. Enligt Israels ledande nyhetsprogram på tv, Hadashot, är ersättningskraven mot de två första länderna nu klara.

Det gäller Tunisien och Libyen, och Israel kommer att kräva 35 miljarder respektive 15 miljarder dollar från de båda länderna. Det slutgiltiga ersättningskravet mot totalt sju arabiska länder samt Iran kommer att uppgå till 250 miljarder dollar.

Det fanns flera orsaker till den judiska massflykten från arabvärlden efter 1948 – i och med att staten Israel utropades – och fram till ungefär slutet av 1960-talet. I de nämnda arabländerna utsattes judarna för fysiska attacker och pogromer, som gjorde att de fruktade för sina liv.

De nekades eller fråntogs medborgarskap i sina hemländer. Deras tillgångar konfiskerades. Massarresteringar av judar genomfördes på lösa grunder. I många arabländer utsattes judarna för diskriminering på arbetsmarknaden som gjorde att de inte kunde försörja sig och sina familjer.

I vissa länder som Egypten blev judarna utsatta för diskriminerande lagar decennier innan staten Israel bildades, vilket gjorde att de flesta egyptiska judar fråntogs eller vägrades medborgarskap.

Redan 1947 inför FN-omröstningen om en delning av det brittiska mandatet Palestina hade arabiska delegater kommit med hotfulla uttalanden om vad som skulle ske med judarna i fall en judisk stat bildades.

En representant för den egyptiska delegationen, Heykal Pasha uttalade sig inför FN:s Politiska kommitté:

“Om en judisk stat skulle grundas, kan ingen förhindra oroligheter. FN…får inte glömma att den föreslagna lösningen kan riskera en miljon judars liv som lever i de muslimska länderna. En delning av Palestina kan leda till antisemitism i dessa länder som är svårare att få bukt med än den antisemitism som de allierade försökte eliminera i Tyskland. Om FN beslutar att dela Palestina, kan de bli ansvariga för massakrer på ett stort antal judar.”

En ytterligare föraning om vad som skulle ske judarna i arabvärlden uppmärksammades i januari 1948 av World Jewish Congress, en internationell judisk organisation. I ett memorandum till FN:s Ekonomiska och Sociala råd bifogade World Jewish Congress ett lagförslag från Arabförbundet.

Lagförslaget beskrev vilka åtgärder Arabförbundets medlemsländer skulle vidta om en judisk stat bildades. Lagförslaget innebar att den judiska minoriteten i arabländerna skulle göras statslös och att deras tillgångar skulle frysas eller konfiskeras. Misstänkta sionister skulle arresteras. Dessa hot sattes också i verket i arabländerna.

Judar har levt i Mellanöstern och Nordafrika länge, hundratals eller i vissa fall tusentals år innan området blev muslimskt på 600-talet e.Kr. I dag finns enbart några tusen judar kvar i arabvärlden, främst i Marocko och Tunisien.

Ofta hävdas att muslimer och judar i arabvärlden levde i harmoni och jämlikhet innan sionismen framträdde och staten Israel bildades. Verkligheten var inte så enkel. Under stora delar av medeltiden, cirka 600-1000-talet, hade judarna det bättre i den muslimska världen än i det kristna Europa. Exempelvis i Bagdad under den här perioden så blomstrade den judiska minoriteten och det fanns ett rikt utbyte mellan judar och muslimer.

Enligt islamisk lag betraktades judar och kristna som bokens folk, dhimmis, vilket innebar att de fick utöva sin religion men också lyda under ett antal restriktioner som inte gällde muslimer. Reglerna för dhimmis har varierat över tid. Det som varit konstant är att deras situation har varit mer osäker och utsatt för den muslimska majoritetsbefolkningen.

När religiös fanatism hos de styrande eller folkligt hat hos den muslimska massan blossade upp utsattes judar och kristna för fysiska attacker och ibland massaker.

En fördel de kristna minoriteterna hade var olika skyddsmakter (stater eller organisationer) som försökte hjälpa dem, medan judarna saknade sådant skydd, åtminstone fram till 1800-talets slut.

Av de 850.000 judiska flyktingarna tog sig majoriteten till Israel (cirka 600000-650000) men också till länder som Frankrike, USA, Kanada och Italien. I mottagarländerna blev judarna integrerade och erhöll medborgarskap. Till skillnad från situationen för de palestinska flyktingarna, har situationen för de judiska flyktingarna från arabvärlden i det avseendet fått ett lyckligt slut.

Historien om de judiska flyktingarna från arabvärlden är en viktig aspekt att beakta i samband med fredsförhandlingar mellan Israel och arabländerna. I FN:s Säkerhetsråds resolution 242 uppmanas parterna att finna en rättvis lösning på flyktingproblemet samt att kompensera de drabbade. Detta inkluderar även de judiska flyktingarna, vars hem och andra tillgångar i regel beslagtogs av de arabiska staterna.

-Pettersson menar att Israel och andra länder har tagit väl hand om de judiska flyktingarna från arabvärlden, de har blivit assimilerade. Däremot tog inte arabvärlden emot de arabiska flyktingarna från det som blev Israel på motsvarande sätt. De var ungefär 700.000 och lever än idag i många fall som statslösa i olik arabländer, de kallas fortfarande flyktingar och har blivit 4-5 miljoner.

Det är likadant med dagens flyktingar från Mellanöstern. Varför tar arabvärlden inte sitt ansvar? Vill araberna inte ha fred för att då har de ingen att skylla på och måste börja arbeta…

Här har SVT en chans att göra en insats, tänk er en dokumentär om alla byggnader, företag och lösöre som stals för judarna. Byggnaderna står kvar än idag och är lätta att hitta…

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

• Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
• Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168