I det nutida Sverige vaknar man på morgonen och blir mer förvånad om det inte skjutits någonstans, än om det gjort det. Vem kunde ana denna utveckling för tio år sedan? Ja, inte politikerna, det är ett som är säkert.

Luleå, Kristianstad, Halmstad, Linköping. Fyra städer utanför våra tre storstadsområden som den senaste veckan förknippats med skjutningar på öppen gata.

Bara under juli månad sköts fyra människor ihjäl och tretton skadades i skjutningar runt om i Sverige. I januari till och med juli inträffade 180 skjutningar, vilket gör ett snitt på drygt en skjutning per dag. BRÅ informerade oss i maj att Sverige låg i botten gällande statistik över skjutningar inom EU så sent som 2000, men att vi i dag tronar allra högst på denna minst sagt tragiska lista.

Hur har detta möjliggjorts? Det finns givetvis ett antal förklaringar, många av dem kopplade till svensk migrationspolitik och de öppna gränser som en del partier slåss med näbbar och klor för att försvara.

Öppna gränser gynnar främst de kriminella, det borde stå klart för alla. Via dessa öppna gränser smugglas de åtråvärda och vinstgivande droger vars marknad de kriminella gängen slåss om. Via dessa öppna gränser smugglas också de vapen som gängen använder sig av i kampen om nya territorier.

Migrationspolitiken är ett kapitel för sig och med den slappa, generösa och oerhört naiva politik som kännetecknat Sverige i decennier, har de problem vi ser idag skapats. Politikerna har inte bara sett till att skapa de parallellsamhällen vi sett växa upp, man har också försvarat dess existens. Miljarder har pumpats in i olika projekt, men likväl har situationen förvärrats och har vi inte redan passerat tröskeln till rummet då allt är för sent, så står vi farligt nära den.

Luleå, Kristianstad, Halmstad och Linköping. Fyra i raden av städer utanför storstadsregionerna som drabbats av det nya Sveriges våld. Det visar att de kriminella är på väg att utvidga sina revir och fortsätter utvecklingen i denna riktning, lär det inte dröja innan också små orter långt från de något större städerna också de nämns i rubrikerna.

Regeringens representanter slår sig lite för bröstet och hävdar att antalet skottlossningar minskat sedan förra året. Är drygt en skottlossning per dag något att yvas över? Ärligt talat? Antalet personer som drabbas är ändå ganska få i relation till Sveriges folkmängd, hävdar man från olika myndigheter. Visst är det så, men anhöriga till de som drabbas tror jag inte accepterar den förklaringen. Inte heller grannar och andra boende som knappt vågar sig ut längre.

Vad göra? Kvartals fredagsintervju tog upp detta med skjutningar nu till helgen. Erik Nord, polischef, nämnde i intervjun att de ”enkla” lösningar som vanligt folk vill se, inte är så enkla. Han nämnde demokrati, rättsstat och andra kända förklaringar vi hört till leda. Demokratin är satt på undantag i många fall och rättsstaten är definitivt i gungning. Om vi ”vanliga” medborgare som är trötta på denna utveckling vill se ”enkla” lösningar på svåra problem, gör det att vi intar samma låga inställning till rätt och fel som de kriminella?

Kanske det är så, men att hantera nya problem med gamla lösningar har visat sig inte hjälpa. Mina enkla lösningar delas säkerligen av många vanliga medborgare, så här är de…helt gratis dessutom.

• Höj straffen för alla brott. Från snatterier till mord, självklart med olika skalor av åtgärder. Den som gång på gång kommer undan snatterier och cykelstölder utan åtgärd, kommer snart att klättra i hierarkin där allt grövre brott står på agendan.
• Sänk straffåldern. Känner man sig som 17-åring tillräckligt mogen för att råna, våldta och mörda, bör man också vara tillräckligt mogen för hårdare straff.
• Se till att polisen tar tillbaks gator och torg. Jag vill inte se poliser som står helt passiva framför individer som hånar, förnedrar, hotar och bespottar. Det inger inget förtroende, varken hos buset eller hos den hederliga allmänheten.
• Låt polisen lägga fokus på det vi vanliga medborgare förväntar oss. Inga fler grillkvällar, inget dansande i pridetåg och sluta jaga människor som skrivit något elakt ord i sociala medier. Fokusera på brottsligheten, den verkliga brottsligheten.
• Ta hjälp. Polisen, gränspolisen och tullen säger själva att de inte räcker till. Varför inte kalla in expertis från andra länder? Det fungerade utmärkt när den franska polisen tog sig in i den krypterade encrochat. Varför inte ta hjälp av militären? Det handlar inte om att stridsvagnar ska dra runt i förorterna eller att tungt beväpnad militär ska patrullera gatorna. Det kan handla om att hjälpa gränspolisen att bevaka våra gränser, tullen att genomsöka misstänkta fordon, polisen med bevakningsjobb vid exempelvis ambassader och demonstrationer, men framför allt att få del av militärens kompetens när det gäller teknik.
• Ge polisen utvidgade befogenheter och den utrustning de själva begär.
• Se till att människor som vill ta sig in i Sverige kan visa upp giltiga id-handlingar, detta oavsett om du är turist, arbetssökande eller asylsökande.  Vi måste veta vilka som vill in i landet och vilka som redan finns här.
• Utvisa alla icke-medborgare som begår brott, alla med dubbla medborgarskap och alla som på olika vis ljugit till sig ett uppehållstillstånd eller medborgarskap.
• Om nu integration, språk, bostad och arbete är viktiga ingredienser för att komma åt nyrekryteringen av kriminella. Stoppa då all asylmottagning tills politikerna sett till att åtgärda alla de problem vi redan har.

Liknar dessa lösningar något vi förknippar med gamla unkna polisstater? Kanske det är så, men jag tror merparten av Sveriges hederliga medborgare vill se nya lösningar, inte gamla, på nya problem.

Förr sköt de kriminella gängen på varandra, ofta i slutna rum. Idag skjuts det på öppen gata, mitt på ljusan dag och bland vanliga medborgare. Respekten för liv och att oskyldiga drabbas, finns inte längre. Numera läser vi om 17-åringar som mördar med vapen. När får vi läsa om 16-åringar som tar vapen med sig till skolan i syfte att skrämma eller kanske till och med döda?

Den importerade brottslighetens syfte är inte bara att ta kontrollen över drogerna. Det handlar också om att skrämmas. Förorterna har de tagit över med denna skrämseltaktik, i mångt och mycket också innerstäderna. Nu utvidgar man denna taktik till stad efter stad och snart ort efter ort.

Jag gissar att brottsbekämpningen blir en stor valfråga och då duger det inte att Morgan Johansson twittrar eller att Annie Lööf ogillar hur man uttrycker sig. Deras partier kommer att förlora stort om de inte har lösningarna på detta eskalerande problem.