Av Einar Askestad
Förändringarna i vårt land har varit så snabba och omvälvande att jag personligen inte hunnit med att smälta dem. Låt mig ändå försöka ringa in vidden i det skedda, och om möjligt ge någon förklaring till att vi hamnat där vi är.
Ett ärende tog mig till ett varuhus. Två barn klättrade upp i skyltfönstret och rev ned saker. Jag stod närmast och sade snällt att där skulle de inte vara. Bakom mig dök en man upp med orden: ”Det är mina barn, inte din sak.” ”Vuxenansvar”, sade jag. ”Håll avstånd”, sade han.
Väl ute på gatan igen, rätt illa till mods, kom jag att tänka på Alexis de Tocqueville (1805 – 1859), den gamle aristokratiske franske tänkaren. Han levde sannerligen i omtumlande tider, med revolutioner, modernisering och demokratisering, där gamla kulturer och samhällsbyggen försvann över en natt, antingen genom inre eller yttre krafter. Napoleon – i högsta grad ett barn av sin tid – var inte enbart en krigsherre, han spred det revolutionäras radikalism över hela Europa, slog sönder gamla och mer lokala styrelseskick, för att införa ett mer centraliserat och av staten dominerat perspektiv. Tvärs igenom samhällskropparna; statsmakten som vi känner den hade sett världens ljus. Jag frågade mig, bland alla främlingar ute på gatan, vad en sådan övermakt gör med sina medborgare? Vad händer med en människa när staten tagit över i det närmaste hela verkligheten?
Jag gick till stadsbiblioteket, tog en nummerlapp. En äldre utländsk kvinna log och tog emot mina frågor. De rörde en nobelpristagare och två berömda filosofer. Hon känner inte till dem. Vad värre är, hon talar inte svenska. Jag tilldelas ett litet papper, där jag skall skriva upp de namn jag frågat efter. Efter många om och men har jag de böcker jag vill ha, och stiger ut på gatan igen, rätt illa till mods.
Vad återstår egentligen av en kultur, av en gemenskap, om dess medborgare inte ens talar modersmålet?
På torget möts jag av ett gäng ungdomar, vars språk mer eller mindre består av gutturala läten. Tilltalet är hetsigt, och söker inget gensvar. Att själv tilltala dem vore behäftat med fara. Allt jag är – man, vit, svensk, medelålders, mm – är negativt definierat. Inte bara av dem, utan av den samtida offentligheten, ja av självaste den stat vi lever under. Hur är det överhuvudtaget möjligt? Åter tänker jag på Tocqueville:
”Jag tror alltså, att det slags förtryck som hotar de demokratiska folken inte kommer att likna något tidigare i historien. /-/ Jag söker förgäves efter ett uttryck som exakt återger hela den bild jag gör mig av framtiden. /-/ Det är inte despotism eller tyranni, utan en oerhörd förmyndarmakt.”
Tocquevilles idé är att den ”jämlikhet” som han historiskt ser växa fram (och som han tänker sig som ofrånkomlig) i själva verket hotar göra alla lika maktlösa. Staten utplånar det civila samhället, ja motröster och självständigheter som sådana, ty de enda som kan hota statens centraliserade makt är sammanslutningar av människor som den inte har i sin hand. Som individ är du oskadliggjord, paradoxalt genom att underkasta dig de rättigheter staten ”ger” dig. Du har blivit som en livegen, genom att låta ”majoriteten” bestämma vad som är rätt och fel, sant och osant. Vad får vi för individer, som underställt sig en lika formell som materialiserad maktapparat vars enda legitimitet är att den faller tillbaka på ”den allmänna opinionen”? Tocqueville leder tanken än längre, och pekar på den mekanism som i slutändan hotar undergräva hela samhällsbygget:
”Det är i själva verket svårt att tänka sig hur människor som alldeles uppgivit vanan att styra sig själva, skulle kunna lyckas med uppgiften att utse de lämpligaste att styra samhället. Och man skall inte inbilla sig, att en frisint, energisk och klok regering någonsin kan framgå ur en omröstning bland ett folk av betjäntsjälar.”
Läs vidare av Einar Askestad är skönlitterär författare på Det Goda Samhället…
***
Stöd bloggen
Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!
- Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
- Från andra banker konto 8257-933415168
Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.
Du kan även SWISHA till 0760 858 480
IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168
Att många svenskar är lite flata, det kommer att gå över.
Lag och ordning kommer snart att gälla igen.
Så sant han har Einar Askestad: ”Vad återstår egentligen av en kultur, av en gemenskap, om dess medborgare inte ens talar modersmålet?”
Ni som åker till Spanien när de börjar öppna landet efter covid ska veta en sak.
Här hade man en uppmärksammad gruppvåldtäkt vid Pamplona festerna. Det blev protester utanför domstolen.
På kvinnodagen var det stora manifestationer. No es no. Nej är nej.
Det resulterade i att Spanien började sätta hårt mot hårt vid genderbrott. Här hängs de ut med namn och bild.
Det känns att de tar det på allvar.
Det är cárcel direkt. Inlåsning. Handbojor. Man står inför skranket här.
Många säger skandinaver om oss. Inte svenskar. I press och tv med. En markering att vi är nordbor och inte av annan typ. Så långt har det gått.
Då AB och k kuriren och det gamla s märkta kommunalrådet i Flen gav sig på mig blir det ok att ge sig på mig. Jag blev misshandlad och frun ropade Tommy det räcker nu då han slog ner mig på min gård. Jag polisanmälde utan resultat. En anställd tog reda på alla Tommy i Sköldinge och jag kollade foton och identifierade honom. Ringde polisen igen och sa vem det var. Sedan spelade min anställde in på sin mobil då han erkände och han filmades. Polisen sa att jag hade varit arg och sagt stopp då han gick igenom repen med fru och kompis då hästarna gick över byvägen genom min gård. Polisen sa att du får skylla dig själv. Jag har skriftligt på det i min ikealåda.
Då kvinnofriden inte längre gäller som instiftades för ca tusen år sedan vet man vad timmen är slagen. Då Står inte polisen och samhället på den laglydiga medborgarens sida. Samhällskontraktet är brutet. Som företagare och boende på gård själv i veckorna var jag inte säker. De gjorde inbrott. Gick in i mitt hus. Hemfridsbrott är tillåtet såväl som misshandel. Då flyttade jag till ett annat land där säkerhet råder. Hör hade han fått fängelse.
Jag har varit två gånger i Flen, visserligen länge sen, men jag skulle också flytta därifrån om jag bodde där.
Men vart skulle du flytta?
Var trevlig mot barnen, bit huvudet av oförskämda föräldrar som tror att deras ungjävlar står över vett och etikett.
Haha sossarna har fått dit oss. En åldrande befolkning. Det är som en svordom för mig. Det handlar om politikerna har fått oss att sluta föda barn. Med hjälp av svordomen karriär och pension. Det är helt naturligt att människor och lika allvarligt att man tar ansvar för landet o föder barn. Folk är så hjärntvättade att dom blir förbannade o klickar på ogilla när jag skriver det här. Hade vi haft en vettig familjepolitik så hade vi inte behövt gett bort ett fint land. Men i arbetspliktens Sverige är barn bara i vägen och besvärligt när man ska skilja sig när partnern har blivit besvärlig. Men fundera varför det är så här man satsar på allt utom den normala familjen.
Du har rätt. Men, det gått för långt! Alltså, lämna landet direkt.
Ingen politiker eller myndighet har fått dit mig och det kommer dom aldrig att få.
Gör alltid tvärtemot vad inkvoterade myndigheter säger. Politikerna behöver vi inte bry oss om alls, de utgör bottenskrapet av befolkningen och kan försummas helt. Skratta åt dom.
Jag gör inte som myndigheterna vill. Jag tog pension för flera år sedan och jobbar när jag vill. Försöker få ut pengarna i firman på andra sätt. Fler o fler i min generation säger jag vill inte jobba och bidra till det här. Men som sagt det är snart dags att lämna landet. Min födelse ort Åland låter ganska bra titta på idiotin vid sidan om.
Mycket bra Invandrare1957. Jag tittar också på avstånd och finner komedin underhållande. Glöm inte att pissa på golvet nästa gång du besöker en svensk myndighet.
Invandrare
Åland gillar jag. Jag har fiskat på Föglö på den tiden då man inte hade kastspö och rulle utan bara en lång lina. Och sett hästar springa på travbanan och sett stenarna i Geta. Trevliga öar.
Det finns bara en lösning. Flytta ifrån skitlandet Sverige.
De som säger att man ska stanna kvar ock kämpa har fel. Kämpa för vadå? Genusmyndigheterna? Den korrupta ledningen?
Ett land med ett inkvoterat rättsväsende och där ”polisen” hellre hoppa käpphäst än att skyddar befolkningen har ingen framtid.
Nej mina vänner, fram med leendet. Låt genusmyndigheterna och bidragstagarna vara kvar så drar de som klarar sig själv. Bäst är att aldrig komma tillbaka. Man kan alltid skicka en hink med skit till någon valfri svensk pajasmyndighete från det nya landet. Det gillar dom.
Jag läste just att företag är på väg att lämna landet. Utmärkt!