Ådalen 14 maj 1931

HISTORIA. Idag är det 90 år sedan ”Skotten i Ådalen” som händelsen kallas. Det var oroligheter i samband med en arbetskonflikt som förekom vid Långrörs fabriker AB, sommaren 1931. De strejkande protesterade mot att arbetsgivaren under pågående konflikt hade tillkallat strejkbrytare för att utföra lastning och lossning av ett fartyg. Ett protestmöte mot strejkbryteriet avslutades med ett demonstrationståg som gick till Lunde i Ångermanland, där strejkbrytarna befann sig. Demonstranterna bröt sig igenom en polisspärr, och misshandlade strejkbrytarna.

Ådalen 1931 Public Domain

Militär kallades in från Sollefteå och följande dag som var Kristi himmelsfärdsdag hölls ett nytt möte som också utmynnade i ett demonstrationståg mot Lunde. Detta slutade med att militären öppnade eld; fem personer dödades och fem skadades. Skottlossningen upphörde när en trumpetare i arbetarnas musikkår, Tore Andersson, senare Alespong från Dynäs, blåste signalen ”Eld upphör”.

Orsaken till tragedin finns det flera berättelser om, en från arbetarrörelsen och en annan från militären som påstod att demonstranterna hade vägrat gå anvisad väg och hotat soldaterna.

Ådalskommissionen kom bland annat fram till att ”Det finns sålunda anledning att icke lägga en alltför tung ansvarsbörda på den militäre befälhavaren. Men även om detta beaktas, måste varje tänkande människa reagera mot att det som hände överhuvud skulle behöva inträffa. En kravall som i någon av rikets större städer säkerligen kunnat avvärjas med en relativt ringa polisstyrka utan andra skador än några krossår, föranledde i detta fall det ohyggliga resultatet av fem dödade och fem sårade. Enligt kommissionens mening visar detta med styrka på vad som redan förut framhållits, nämligen vilket olämpligt medel för ordningens upprätthållande militären är i sådana fall, där det icke är fråga om att möta en öppet beväpnad motståndare.”

Ådalskommissionen avslutade sin framställning med en vädjan till statsmakterna, att i framtiden försöka förebygga liknande händelser genom att förbättra polisväsendet och i det längsta undvika militärt bistånd. Man anger också att vid tillställningar med större folksamlingar, bör ordningsmakten på förhand försöka kontakta de inblandade parterna för att på bästa sätt upprätthålla ordningen.

Händelserna i Ådalen skapade stor upprördhet i landet. De gav också anledning till en debatt i riksdagen – trots att Ådalen inte stod på dagordningen. Socialdemokraten Ernst Wigforss har i sina memoarer kallat Ådalsdebatten för ”den mest lidelsefulla uppgörelsen mellan partierna som jag under min riksdagstid kan erinra mig”.

Striden stod inte endast mellan den liberala statsministern C.G. Ekman och den socialistiska oppositionen utan där fanns också starka motsättningar mellan socialdemokrater och kommunister. Socialdemokraterna ansåg till skillnad från kommunisterna att våld inte kunde accepteras – inte ens mot strejkbrytare.

Händelsen delade Sverige i två läger om vems skuld det var att tragedin inträffade, och skillnaden i åsikter märktes tydligt mellan borgerliga och vänsterinriktade tidningar.

Efter dödsskjutningarna i Ådalen 1931 har militär aldrig satts in vid liknande demonstrationer, något som förekommit tidigare.

2006 stiftade riksdagen lagen (2006:343) om Försvarsmaktens stöd till polisen vid terrorismbekämpning ger polisen rätt att kalla in Försvarsmakten som stöd för att bekämpa terroristbrott. Dock måste detta ske under polisiärt befäl och förarbetena hindrar att militär sätts in mot demonstrationer. Miljöpartiet och Vänsterpartiet såg en fara i att sammanblanda polisens och militärens roller eftersom det i praktiken är svårt att avgränsa vad som är en terroristhandling eller inte.

Artisten Tomas Ledin, som på faderns sida har förfäder i Ådalen och tillbringade sin somrar under barndomen där, skildrar i låten ”Min farfar gick i tåget” Ådalshändelserna utifrån det han hört om händelserna av sin farfar, som arbetade på sågverk och gick i demonstrationståget.

***

Stöd bloggen

Petterssons blogg drivs ideellt och är reklamfri. Vi säljer inga varor eller tjänster. Vill du uppmuntra oss och hjälpa till med de kostnader som finns så är du välkommen med ett bidrag!

  • Från Swedbank eller sparbanken konto 8257-8933415168
  • Från andra banker konto 8257-933415168

Paypal används av miljoner över hela världen för att överföra pengar utan att någon obehörig kan se dina betalningsuppgifter. Se till höger i datorn och längre ned i mobilen.

Du kan även SWISHA till 0760 858 480 

IBAN: SWEDSESS SE1580000825780933415168

9 thoughts on “Ådalen 14 maj 1931

  1. Alla vänstermänniskor i hela Sverige har en farfar ”som var med i Ådalen -31”. Det måste ha varit hundratusentals gubbar som demonstrerade.

  2. Som jag kommer ihåg det när jag efterforskade händelserna i Ådalen för några år sedan inkallades en pluton soldater, ca 40 man, för att bistå polisen.
    De hade i förväg upprättade eldområden från var de var placerade. En av dessa var en jordvägg vid sidan av demonstrationstågets väg. Tanken var att kulorna, eftersom gevären var skarpladdade, skulle borra in sig i jorden och stanna där.
    Vad officeren aldrig gjorde var att kontrollera denna jordvägg, det var bara några centimeter av jord och växtlighet, bakom detta var det en stenvägg/ mur.

    När officeren sedan gav order om att avlägga en varningssalva sköt 40 soldater rakt in i stenmuren och kulorna rikoschetterade sedan rakt in i tåget.

    Detta är ett mer troligt scenario än att en officer skulle ge order om eld framför fötterna på en folkmassa eftersom han skulle veta att skotten skulle studsa på den hårdbelagda vägen och in i folksamlingen.
    Ironiskt nog fick eldgivningen mot den dolda stenväggen samma effekt som officeren vill undvika.

    • Kanske det….men har hört från en kollega som turnerade med honom, och han har berättat en hel del, bl.a. att han gillade unga tjejer, och vad som gjordes, men det kan jag inte ta upp här.

      Han har gjort en del bra musik 🎶

      Gjort är gjort…nu har vi andra mycket värre problem i Sverige.

  3. Ett illdåd som förmodligen hade kunnat vara värre med fler döda om inte soldaterna medvetet siktat bredvid målen.
    De flesta av soldaterna var troligen i tysthet solidariska med arbetarna.

    • Vad får dig att tro att de skulle vara sympatiska med ett gäng huliganer som kvällen innan roat sig med att tortera människor och därefter hänga upp dem i fötterna inför polisen som var helt maktlös att göra något åt det?

Kommentera